Splittrade vägar

102 10 3
                                    

Martins stuga - Kl. 02:20

Alla satt inne i soffan, filtar över sina ben och många med champagne glas eller vinglas i handen. Josef, Oskar och Ayda hade inget glas. De var chaufförer för natten, inte Josef egentligen eftersom de inte ens visste om han skulle komma. Men han erbjöd sig om det skulle behövas att köra. Så de satt och drack vatten eller alkoholfri cider, men de tyckte det var lite kul att se på deras kollegor som halv-påverkade. Särskilt Steinar, han var inte så lättpåverkad men ändå så flummade han väldigt. Han hade inte druckit många glas. Ayda hade räknat och han låg på glas nummer 3 bara. Han kanske spelade lite också...

Josefs mobil ringer och han försöker fiska upp den, han får fram den, tittat vem det är. "Sorry", sa han, flyttade av filten från sitt knä och ställer sig upp. Jenny som satt bredvid honom nappade självklart upp vem det är. Så när Josef hade gått ut på terrassen och stängt till dörren vände sig Jenny och tittade på de andra. "Vem är Saga?" frågade hon med ett småflin. "Sluta snoka Jenny!" uttryckte Oskar och gav henne ett 'dumt-gjort' blick. Hon himlade med ögonen.

Alex leende försvann. Hon och Josef hade bestämt att de inte skulle påverka kvällen. Denna kväll och natt skulle de bara vara som vanligt. Men nu gick det inte längre, när hon väl kommit på det var det omöjligt att få det att försvinna.

Hon bet sig i läppen, "en av hans blivande kollegor, om det är samma Saga då", sa hon och tog en sipp av sin champagne. Tittade ner i sitt knä. De tittade på henne, "jahopp", sa Steinar. De tittade ut på Josef som stod och pratade med Saga, skrattade och pratade glatt. Oskar kliade sig över läppen och tänkte, "det kan inte bara var jag som känner mig väldigt bytbar otroligt fort", sa han och letade bekräftelse hos de andra. De nickade lite. Skrattet och de glade minerna dog ut, och alla tittade bara på varandra. Alex visste precis hur det kändes...

"Men han har ju sina anledningar", började Inger. "Eller?" Kollegorna tittade på varandra och suckade, "ja men är den särskilt trovärdig? Vi är inte så viktiga för honom tydligen om det stämmer", sa Steinar, fått lite klarbild i huvudet efter att samtalet börjat. Stärkte Aydas och Oskars teori på att han mest spelade.
Alex visste inte vad hon skulle säga, borde hon säga något? Han lämnade för att han brydde sig för mycket, men det kunde hon ju inte säga... Hon tittade på Martin för att han skulle säga något, hon skulle inte klara av att låta trovärdig när hon visste vad det egentligen handlade om.

Martin förstod hennes tecken. "Josef behöver iväg, flytta på sig lite", sa Martin. "Han gillar inte när inget nytt händer, det vet vi väll", sa Martin. Kollegorna nickade lite med små leenden. "Ja, det klart vi gör", sa Jenny. Hällde upp lite mer vin i sitt glas. "Men ändå, varför varit kvar så länge?" sa Oskar tyst.

Josef la på med ett leende, öppnade dörren från terrassen och gick in. La ner mobilen i kostymbyxorna och satte sig i soffan med ett leende. "Här var det tyst", sa han och tittade frågade runt. "Du hälsar väll på?" frågade Oskar, Josef tittade på honom. Tog några sekunder innan han kopplade vad han pratade om. "Ja, såklart", sa han och försökte behålla leendet. Kollegorna nickade, "bra..." sa Jenny och log mot honom.

Steinar började prata om något, startade en välbehövd bra och rolig konversation. Alla deltog med sin uppmärksamhet, men inte Alex. Hon lyssnade och försökte reagera likadant som de andra, men hon hade inte så mycket fokus på dem över huvudtaget just nu. Hon vet att hon i efterhand skulle tycka att hon överdrev, när hon såg allt på utsidan och in på hela händelsen igen. Men just nu var det värre än det mesta som hon varit med om, kanske inte värre en Syrien, men värre än resten.

Josef tittade på henne, såg att hon tittade ner i golvet. Bara golvet, blicken rörde sig inte det minsta. Han svalde hårt, tittade sedan på Steinar igen för att hänga med i samtalet. För att inte missa något och behöva försvara varför han inte hört. Men det gnagde lite i honom att hon mådde såhär på grund av honom. Att det just skulle komma nu när de haft det så bra utan några tankar på att han skulle lämna. Hon hade haft kul och varit riktigt 'sig själv' under kvällen, eller det hade de båda två. Att det nu skulle gå utåt var bara otur och onödigt.

Beck; (relationer och utredningar)Where stories live. Discover now