Beck; (relationer och utredningar)

Obrydd

Kl. 15:49

"När skulle ni träffas?" frågade Josef ifrån badrummet. Han hade precis kommit ut ifrån duschen och stod nu framför spegeln med handduken över höfterna. "18", ropade Alex ifrån soffan, hon satt med datorn i knäet och skrev sin rapport. Josef tog fram deon ur en låda och tog det under armarna. Sedan slängde han tillbaka deon och stängde lådan, gick ut ur badrummet. "Skulle du med eller?" frågade Alex. Tittade upp mot honom en snabbis, men på ren automatik tittade hon tillbaka på honom. Rättare sagt upp på hans blöta överkropp, vattendroppar som rann från hans nacke och över hans bröstkorg och rygg. "Okej, kan du hjälpa mig tvätta såret?" frågade han och mötte hennes suktande blick på honom. Han flinade, skrocka en gång och nickade. Han bet sig lite i läppen, väntade på svaret som aldrig kom. "Alex?" sa han och viftade med handen framför henne. Hon blinkade några gånger och vaknade till liv. "Va?" sa hon och tittade på honom med stora ögon. "Som jag sa, kan du hjälpa mig med såret?" frågade han och flinade. Han var nästan nära på att skratta, hon var så dålig på att dölja sin desperation. Alex himlade med ögonen när hon insåg att han förstod vad hennes blick betydde, och tittade tillbaka på datorn. "Tack", sa Josef flörtigt med ett skratt, hon hade inte svarat ja ens. Men hon fick göra det ändå.

Josef satte på sig ett par kallingar och mjukis. Sedan drog han handduken över hans överkropp och i håret, gick sedan till badrummet och lämnade handduken där. Han tog med sig sårtvätt och bomull, gick och satte sig i soffan bredvid henne. Alex såg ut att kämpa med meningen i rapporten, för hon sneglade hela tiden på Josefs bara bröstkorg. "Fokus Alex", flinade Josef flörtigt, hon tittade upp på honom och blev lite generad. Hon tittade tillbaka ner i datorn och kände hur hennes ansikte blev lite rött. "Du hjälper mig inte direkt med det", flinade hon och blinkade mot honom med ena ögat. Sedan skrev hon klart meningen och la datorn på bordet. Vred sig mot Josef och han vred sig mot henne, mer än innan då han redan var vinklad mot henne en aning. Josef räckte fram den ner dränkta bomullspaden som han fixat samtidigt som Alex skrivit. Hon tog emot den och hoppade närmare honom, tittade upp på honom med ett leende. Han log, hans ögon tindrade, och tittade ner på hennes leende. Alex gav honom en kort kyss. Sedan la hon paden mot såret, han tog ett djupt andetag i smärta. Sedan slappnade han av, det var först när den lades på som det gjorde ont. Efter det var det mer uthärdligt. Josef stirrade på henne, bara med kärlek och inget som var obekvämt. Värmen som han gav henne med sin blick och ögon gjorde henne så glad och trygg. Han uppskattade det hon gjorde så mycket, det ända han lyckats göra de senaste dagarna var att skada sig så att Alex behövt hjälpa honom. Inte för att han klagade, hon rörde vid honom och bara det gjorde honom på gott humör.

Efter en stund av tvättande slängde Alex tussen på bordet, hon tittade på Josef. Hon lutade sig fram till hans läppar, "sådär, helad igen", sa hon och la sina händer i hans nacke. Hon la läpparna mot hans, höll kvar en stund innan hon tog en ny kyss. Alex lät hennes händer glida långsamt ner över hans överkropp, över hans bröstkorg och ner till hans mage. Hon kände hur hans andetag hade ökat, blivit mycket snabbare än innan och pulsen steg på honom för varje sekund. Josef kunde nästan slå vad om att hans hjärtslag hördes ut, för allt hon gjorde påverkade hans
adrenalin. Det var helt ofattbart att bara hennes små beröringar gjorde mot honom...

Hon kysste honom mer intensivt och hon hade plötligt satt sig i hans knä, han la sina händer på hennes midja och drog tummarna fram och tillbaka. Josef log under deras kyssar, kunde inte riktigt förstå vart hon ville komma med det hon gjorde och höll på med. Josef visste inte vart gränser riktig gick längre, för på något sätt kändes det bara som en tillfällighet det här. Han skulle behöva gå tillbaka till sina kollegor och Alex sina. Redan om två dagar för att vara exakt. Men han vågade ändå lägga sina händer, försiktigt, på hennes knän. Han drog dem långsamt uppåt, tummarna längs med hennes insida lår. Hon rös till och pirret spred sig igenom hennes kropp. Hon klämde ihop sina händer i knytnävar, bara för att adrenalinet strängt sa åt henne att göra det. Hon tog ett djupt andetag, han drog upp händerna ännu mer, och ett litet stön trängde sig fram i hennes halsgrop. Han flinade, kysste henne igen.