D.N.A

Kapitel 13

Dom andra gick någon meter framför mig. Jag var orolig att ifall jag råkade röra vid nån av dom skulle jag kunna skada dom. Men jag kan aldrig ha fått Damons krafter. Hur skulle jag kunna ha fått det?

Dom andra gick in i lägenheten innan jag gjorde det. Jag tänkte också gå in, men jag stannade tvärt när jag hörde någons röst som kom inne ifrån lägenheten. Men... Jag kände inte igen rösten. Snabbt ställde jag mig bredvid dörren. Den var lite öppen, så jag kunde höra allt vad dom sa. Och med dom menar jag den där okända killens röst. För att ingen av dom andra sa något.

Vem är det som är inne i våran lägenhet? Och vad hände med dom andra? Hur kom killen in i lägenheten? Den var ju låst!

Jag kikade in i lägenheten för att kunna se vad som hände. Jag spärrade upp ögonen när jag såg att dom andra var blickstilla. Ingen rörde på sig, det var nästan som om dom var fastfrusna i marken.

Då såg jag vem den okända rösten tillhörde. Det var en kille som såg ut att vara i våran ålder. Hans hy var alldeles blek och hans hår var kolsvart. Men det var hans ögon som jag kollade mest på. Dom var vitare än snö.

Det måste vara han som gör så att dom andra är alldeles stilla. Tur att han inte hade sett mig än. Men vad vill han? Och hur gör han det där?

"Vem är du? Och vad vill du oss?" hörde jag Amy fräsa inne i lägenheten. När killen hörde hennes hotande röst så himlade han bara med hans snövita ögon.

"Vem jag är? Det är inte viktigt." svarade han kort.

"Vad vill du då?" frågade Cole den här gången.

"Är det inte du som är tankeläsare?" svarade killen. Jag såg att dom andra spärrade upp ögonen. Och det gjorde jag med. Hur kan han känna till Coles krafter? Då måste han komma ifrån... labbet.

Skit! Vad ska jag göra?

"Förresten, var inte ni fem stycken?" Jag ryckte till. Han vet om mig också? Jag kollade igenom dörrspringan mot killen. Då plötsligt vände han sin snövita blick mot mig. Skit.

"Du kan komma fram nu." Jag tänkte precis vända mig om och springa bort, för att om han såg mig skulle jag inte kunna rädda dom andra. Men det gjorde jag inte. Istället så öppnade jag dörren. Men det var inte vad jag ville, det var nästan som om nån kontrollerade mig. Jag gick in i lägenheten och kollade rakt in i killens snövita ögon. Först kollade han bara på mig. Sen spärrade han upp hans ögon.

"E-Elin?" stammade han fram.

***********************
Hallå människor! Märkte ni något annorlunda med försöksperson 0's ögon? Dom var svarta förut, men nu är dom vita. Varför då? Vad tror ni?
Men jag börjar skolan på Måndag. Och eftersom jag börjar åttan så kanske jag blir ännu sämre på att uppdatera. Men jag ska göra mitt bästa :-)

Fråga ett: Varför var försöksperson 0's ögon vita?
Fråga två: Vad tror ni att försöksperson 0's krafter är?
Fråga tre: Vad tycker ni om den här boken? :-)
Hej då!