Kapitel 33

952 84 16
                                    

Jag fokuserade på vad jag ville höra. Tankar. Om jag hittar Coles, Amys, Damons, och Beas tankar så kan jag hitta dom. Detta skulle gå snabbare än att kolla varenda dörr.

När jag hör någons tankar så kan jag på något sätt känna var personen som tänker detta är. Det är svårt att beskriva, men det är bara så.

Så därför stannade jag i korridoren, förklarade lite snabbt för Zack vad jag skulle göra och sen började jag. Mina ögon stängdes och jag tog ett djupt andetag. Det var lite svårt att fokusera då jag kände Zacks blick, men på något sätt lyckades jag.

"Jag har hittat Amy. Men hon är inte ensam." Med det slog jag upp ögonen och fortsatte att springa. Springa mot Amy.


Vi kom in i en annan korridor. Det fanns flera dörrar med ett nummer bredvid. Men så fort jag var framme vid den första dörren tvekade jag inte, utan slog upp dörren och stormade in.

"JAG SVÄR, OM DU PETAR PÅ MIG IGEN SKA JAG KÖRA UPP EN MOTORSÅG I DIN-" vrålade Amy mot en kvinna som nyligen hade petat på henne. Men hon stannade upp i meningen när hon såg mig. Amy ligger kedjad på en bår och runt omkring henne står tre vuxna människor. En kvinna och två män. Dom var alla klädda i dyra kostymer och dom hade alla blicken fäst på mig.

Köpare. Dom måste vara köpare.

"Försöksperson 5 och Försöksperson 0! Det är så trevligt att träffas! Mitt namn är Malcolm." Hälsade en av männen och tog ett steg närmare mig. Han har brunt hår men det är vitt vid tinningarna, vilket avslöjar att han är äldre än vad man först tror. Med ett charmigt leende kollade han även på Zack som står snett bakom mig.

"Gå ifrån henne." befallde jag och köparna backade tveksamt ett steg. Men Malcolm hade inte rört en fena. Han har fortfarande det där självsäkra leende på läpparna, vilket oroar mig.

"Ni alla skapades för en anledning. För att bli krigare. Vill ni verkligen trotsa era öden? Vill ni verkligen ge upp äran av att vara den enda stående på slagfältet, för vad? Leva ett vanligt liv?" Han såg ut som att vilja skratta åt att ha ett "vanligt" liv. När varken jag eller Zack svarade fortsatte Malcolm att prata.

"Ni alla har helt otroliga talanger och förmågor, något som andra bara kan drömma om. Vill ni verkligen slösa bort era gåvor på att leva ett vanligt liv? Ni kan förändra världen! Låt mig hjälpa er med det, att göra världen till ett bättre ställe." Har Malcolm rätt? Kan sex ungdomar förändra världen genom att bli soldater?

Jag drogs ur mina tankar när jag plötsligt hörde Zack skratta. Ja, skratta.

"Malcolm bryr dig inte ett dugg om världen. Han skulle gladeligen se på när den brann ner om det betydde att han fick som han vill. Eller hur, Malcolm?" Zack flinade åt mannen mittemot oss. Jag fattar inte hur jag ens övervägde vad Malcolm hade sagt.

"Du har rätt Zack." Sa jag vilket direkt förändrade Malcolm attityd. Men innan han hann göra något hade jag snabbt gått fram till honom och jag nuddade honom lätt på pannan med min hand. Innan Malcolm ens hann regera hade jag redan backat undan, och det dröjde inte länge innan han föll ihop medvetslös på golvet.

Jag gillar inte att skada folk, men för att rädda mina vänner gör jag det.

Köparna kollade på mig och Zack med panik i deras ögon.

"Försvinn." Muttrade Zack åt dom, och innan man hann blinka hade alla försvunnit.

"Kan ni hjälpa mig loss nu?" skrek Amy irriterat till oss.

Med min och Amys styrka ihop kunde vi slita sönder kedjorna som höll fast henne till båren. Vi tre gick igenom resten av dörrarna i korridoren och efter att vi hade släppt lös Bea, Cole och Damon samlades vi alla utanför dörren där jag och Zack hade hittat Amy.

"Då är det bara en sak kvar att göra." sa jag och kollade på Cole. Han nickade mot mig, som att visa att han förstod innan han vände sig mot Bea. Ingen av dom två sa något, men ändå kunde Bea förstå vad Cole ville säga. Dom två vände sig om och började gå i korridoren innan dom tog varandras händer och försvann.

****************************************************

Ja, jag är urusel på att uppdatera.

Men nästa kapitel kommer om exakt en vecka, alltså på torsdag den 11 feb. Jag lovar :)

D.N.ATahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon