D.N.A

Kapitel 31

Hej hörni! Förlåt för att det tog så lång tid att få klart det här kapitlet. Jag har varit bortrest, så jag har inte kunnat skriva. Men strunt samma. Enjoy!

****************************************************

COLE'S PERSPEKTIV

"Så det här är tankeläsaren?" frågade en kvinnoröst. Jag kunde inte se vems röst det var eftersom jag blundade. Jag hade vaknat upp för ett tag sen och insett att vi hade gått i en fälla. Rummet har vita väggar, vitt golv och vitt tak. Och en bår i mitten av rummet som jag ligger fastspänd på.

"Det har du rätt i. Låt mig presentera försöksperson 3! Denna har förmågan att ta reda på era fienders mörkaste hemligheter. Den är till ett väldigt bra pris." berättade en vuxen mans röst. För några minuter sen hade dörren till rummet öppnat och några personer hade kommit in i rummet. Man behöver inte vara tankeläsare för att inse att dem var köpare. Jag blundade och låtsades att sova så att dom inte ser att jag är vaken.

"Du har lyckas väldigt bra Malcolm. Men om jag får fråga, varför är vapen skapade som barn?" frågade en ny mans röst.

"Är det inte självklart? Ingen skulle tro att ett gäng ungar är farliga. Dom här barnen är de perfekta vapnet." sa den första mannen, Malcolm, och det hördes att han log.

Plötsligt kände jag hur någon petade mig på kinden.

"Är du säker på att den här är nersövd? Den skrämmer mig." Malcolm skrattade.

"Såklart att dom är nersövda. Vi bryr oss om eran säkerhet. Ska vi gå vidare till försöksperson 1?" Jag hörde hur dörren gick igen och låstes. Först då öppnade jag ögonen och stirrade upp i taket. Vi har så mycket problem. Tack och lov att Elin inte följde med hit. Då insåg jag något och spärrade upp ögonen. Om jag känner Elin rätt så vill hon rädda oss. Och då kommer dom att fånga henne.

Jag antar att hon hade rätt ändå om Zack. Synd bara att vi inte insåg det tidigare.

ELIN'S PERSPEKTIV

Efter att Zack hade berättat för Jack och mig om hans plan hade jag och han fått en karta, en papperskarta. Den kan dom inte hacka i alla fall. Vi hade också fått ett par nya hörlurar så gjorde så att vi kunde både höra varandra och Jack.

Sen hade jag och Zack gett oss av. Fast ett litet problem var att jag var fortfarande osynlig, men det kan ju vara bra också.

När vi var i skogen hade himlen blivit mörk och stjärnor fanns överallt. Vi gick fram i skogen utanför labbet och när vi väl kom fram gömde sig Zack bakom ett träd. Jag däremot kollade på labbet, letandes.

Det är lustigt. Jag kallade det här stället för mitt hem. Men nu känner jag inget annat än rädsla när jag ser det.

Då såg jag vad det var jag letade efter.

****************************************************

Jag hoppas att ni gillade det här kapitlet som tog evigheter att skriva xD

Jag vet inte när nästa kapitel kommer upp, men om nån vecka skulle jag tro. Vi ses i nästa uppdatering!