D.N.A

Kapitel 14

Jag bara kollade på honom.

"Va?" svarade jag bara. Jag kunde inte röra på mig, men jag kunde prata och röra ansiktet. Men det brydde jag mig inte om just nu. För att killen framför mig kollade på mig med en blick jag aldrig har sett förut. Blicken man ger någon man aldrig trodde man skulle se igen. Men jag känner inte honom. Hur visste han mitt namn ens? Skapade labbet honom efter att vi stack? Nej, det skulle ta år att skapa en till försöksperson. Eller skapades han... innan oss?

Han såg så chockat ut när han kollade på mig. Men då plötsligt hårdnades hans blick. Och den bleka killen slet blicken ifrån mig och kollade rakt framför honom. Och utan ett ord gick han förbi oss alla fem som stod förstelnade på golvet där. Men innan han hann gå ut ur så frågade jag en sak. Inte vad han ville, eller om han skulle skada oss. Nej, utan efter hans namn. Det gick några sekunder av tystnad innan han svarade.

"Zack." mumlade han innan jag hörde ytterdörren som smälldes igen bakom mig. Zack...

"Fyfan, vad stel jag är." klagade Amy några minuter efter att Zack försvunnit. Det tog flera minuter efter att Zack gick innan vi kunde röra på oss igen. Och jag hade inte sagt ett enda ord sedan Zack gick. Jag funderade på varför han kollade på mig med den där blicken. Själva blicken hade etsat sig fast i mitt huvud. Varför? Ja, det undrar jag med.

"Bör inte vi försvinna härifrån innan den där Zack hämtar hit folket från labbet?" frågade Damon. Vi alla hade satt oss vid matbordet och vi pratade om vad vi borde göra. För att jag tänker aldrig åka tillbaka till labbet! Då kommer vi användas som vapen, även mig eftersom jag nu kan läsa folks tankar. Och kanske skada folk genom att bara röra dem... Men jag tänker inte låta nån göra mina vänner till vapen.

Cole skakade på huvudet.

"Nej. Jag läste Zacks tankar. Det är lite svårt när man inte kan fokusera sig. Men jag uppfattade att han inte tänker berätta till labbet var vi är. Och om vi flydde ifrån den här lägenheten, var skulle vi gå?"

"Varför tänker han inte skvallra för labbet?" frågade Damon och kollade på Cole. Cole tvekade ett tag.

"Jag vet inte. Jag hann inte uppfatta det. Men..." sa han och vände huvudet mot mig. "... jag tror det är på grund av Elin." Jag ryckte till när jag hörde mitt namn.

"Mig? Varför mig?"

"Jag vet inte. Men det var någonting med dig som fick han att regera. Om det var någonting bra eller dåligt vet jag däremot inte." Jag kollade på Cole innan jag sen kollade in i väggen.

"Men vad ska vi göra om labbet kommer hit? Eller om Zack kommer hit igen? Och hur kom han ens in?!" frågade Amy med arg röst. Jag vet att hon inte är arg, hon är snarare orolig. När Amy blir orolig eller rädd, så döljer hon det med att bli förbannad istället.

"Jag ska hålla koll på området. Om jag hör några tankar om labbet eller oss så berättar jag det." sa Cole lugnt. Vi andra nickade bara, förutom Amy. Hon fnös bara innan hon sköt ut stolen och gick iväg. En efter en gick vi alla iväg, förutom Bea. Hon blev bara osynlig igen och försvann. När det bara var Cole och jag kvar vid matbordet så frågade han frågan jag hade funderat på ända sen Zack stack.

"Elin. Kände du den där killen? Zack?" frågade Cole försiktigt och kollade på mig. Jag kollade tillbaka och våra blickar möttes innan jag svarade.

"Nej. Men det verkade som om han kände mig." svarade jag tyst och vände bort blicken.