Kapitel 28

1K 82 17
                                    

Jack satt framför den svarta laptopen med blicken fäst på skärmen, en vit laptop (samma som jag hade lånat ifrån Jack förut) var bredvid den svarta. Han hade ett headset över huvudet och pratade i mikrofonen.

"Okej hörrni. Operation "Boom" är i gång!" sa han i mikrofonen och hans fingrar flög över skrivbordet. Jag satt bredvid honom och kollade på datorn. Jag hade ett liknande headset på mig. På skärmen såg jag en karta på labbet och dess omgivning. Det var markeringar på kartan över var videokameror var och så markerade fyra prickar mina vänner. Den röda pricken är Amy, den gula är Bea, den gröna är Damon och den blåa pricken är Cole.

Jack, Amy, Bea, Cole och Damon hade planerat hur dom skulle göra inbrott i labbet, få ut alla forskare och sen förstöra labbet. Jag ville inte följa med. För att om nu Zack berättade allt för forskarna... Jag tror inte det. Men ändå.

Jag lutade mig närmare skärmen och såg att alla fyra prickar är i skogen som omringar labbet.

"Jag håller fortfarande fast på min plan att vi ska ta labbet med storm." hörde jag Amy muttra i headsetet.

"Nej Amy. Vi gör det här på det coola sättet." svarade Jack. Amy muttrade något till svar. 

"Okej hörni, ser ni porten? Den är till vänster om er några meter bort."

"Ja, vi ser den."

"Uppfattat. Vänta lite..." sa Jack och flyttade över till den vita laptopen. Han tryckte in några knappar och då blev skärmen indelad i flera mindre rutor. I alla rutor såg jag korridorer och rum som fanns i labbet. Han måste ha hackat in i säkerhetskamerorna. "Okej, jag har kontroll över övervakningen. Och nu..." Jack tryckte snabbt in några knappar "... är porten öppen. Men skynda in innan nån märker att dörren är öppen." På den svarta skärmen såg jag alla fyra prickar springa över till labbet och in genom porten. Dom gick fram i korridoren, det såg jag på den svarta skärmen fast jag såg ingen av dom på övervakningen. Första steget i planen var att Bea skulle göra alla osynliga och sen skulle dom hitta en brandvarnare. Sen vet Cole vad han ska göra.

Jag hoppas att allt går bra. Jag menar, varför skulle det inte göra det?

AMY'S PERSPEKTIV

Korridoren såg exakt likadan ut som alla andra på det här jäkla stället. Vita väggar, vita golv och vita dörrar. Jag suckade åt att vara tillbaka här, men ett flin syntes på mina läppar då jag tänkte på tanken av att vara fri. Och då menar jag fri på riktigt. Vilket ingen av oss kan bli förrän labbet är nere i marken.

Jag, Bea, Cole och  gick fram i korridoren. Om jag minns rätt så leder den här korridoren till vardagsrummet. Tror jag.

När vi hade gått i några minuter så var vi framme vid dörren som ledde till D.N.A-rummen. Det var här allting började. Det var i det här rummet som jag öppnade ögonen för första gången.

"Ni kan gå in. Ingen är inne i rummet. På taket bör det finnas en brandvarnare, sätt igång den. Jag säger till när alla forskare är ute. Då vet du vad du ska göra Cole." hörde jag Jack säga genom headsetet jag hade på mig. vi alla hade fått små saker som vi hade stoppat in i öronen, dom gjorde så att vi kunde snacka med Jack och Elin.

"Jag knackar på." skrockade jag och skulle precis "knacka" då jag hörde Jack.

"Det behövs inte! Dörren är öppen." Jag suckade besviket innan vi fyra gick in, dörren stängdes efter oss. Rummet var fyllt med datorer och rummet delades av en glasvägg. Bakom glasväggen såg jag fem kammare. Eller egentligen var det fyra, för att den i mitten såg ut som om den hade exploderats. Jag minns första gången jag öppnade ögonen. Första gången jag tog ett andetag. Det första jag såg var ett ljus, ett ljus så starkt att jag trodde det var solen. Men det var det inte. Det var en operationslampa.

Cole, Damon och Bea var på väg mot brandalarmet men dom kom aldrig fram. För att ur små springor ur taken kom det plötsligt in tjock grön rök. Och plötsligt kände jag mig yr i huvudet. Marken började skaka och färger flög fram och tillbaka. Jag kände golvet då jag föll. Men då brydde jag mig inte. Utan jag var så trött... Så trött...

*************************************

Oh oh. Det ser inte så bra ut.

Jag kommer att lägga ut nästa kapitel på söndag. Så vi ses då!

D.N.ATempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang