D.N.A

Kapitel 34

Jag vände mig mot Zack, Amy och Damon.

"Vi måste få ut alla forskare och vakter ur byggnaden."

"Varför? Vad ska dom två göra?" frågade Zack och viftade mot där Bea och Cole nyss hade gått. Jag skakade på huvudet.

"Jag berättar senare. Nu måste vi få ut alla ur byggnaden." sa jag och sneglade på Malcolm som fortfarande låg medvetslös på golvet. Amy suckade djupt. Sen gick hon fram till Malcolm och lyfte upp honom som om han inte ens vägde något.

"Jag antar att det blir jag som tar ut soporna. Ni får fixa resten av människorna här." muttrade Amy innan hon började gå iväg med Malcolm.

"Jag och Zack kan sätta igång en brandvarnare i den norra delen, Damon du får ta den södra delen." sa jag och vände mig mot Zack och Damon. Damon vände sig och började springa mot den södra delen av labbet. Zack nickade innan vi båda började springa mot rummet som vi kallar för vardagsrummet, för att det var där vi försökspersoner ofta höll till när dom andra inte tränade. Och både jag och Zack vet att på taket ovanför soffan där finns en brandvarnare.

BEA'S PERSPEKTIV

Efter att jag och Cole hade gått ifrån Elin, Amy och Zack så hade vi sprungit ner i källaren. Ja, labbet har en källare. Det är i källaren forskarna bevarar de flesta kemikalier, och kemikalier var tydligen vad Cole behöver.

Väl nere i källaren släppte vi varandras händer och jag kunde andas normalt igen. När jag gör andra osynlig gör det ont, men det har faktiskt förbättras över den senaste tiden, så det gjorde inte lika ont som vanligt när jag gjorde Cole osynlig.

Cole slösade inte en sekund, utan han gick fram till glasskåpen, knappade in koden till låsen och när dörrarna öppnades tog han ut fyra olika flaskor. Han hade läst nån av forskarnas tankar för att få veta koden till skåpet, åtminstone det är vad jag tror. Jag frågade inte om det, utan jag gick till väggen och lutade mig emot den medans jag kollade på Cole då han tog fram en tom flaska och började blanda alla olika kemikalier i den tomma flaskan.

"Varför pratar du så sällan?" frågade Cole mig utan att ta blicken ifrån flaskorna.

"För att jag inte har något vettigt att säga." sa jag kort. Cole nickade. Det verkade som om han var klar med vätskan i flaskan för att nu höll han på att skaka den, och sen hällde han ut allting på golvet, på möblerna och å bordet han nyss hade jobbat på.

"Har du med dig dom?" frågade han och nu kollade han på mig. Jag nickade bara och stoppade handen i mina jeansfickor och tog fram tändsticksasken och gav den till honom.

"Var beredd att springa." sa Cole och tände tändstickan och lät den falla till golvet. Samma sekund som han släppte den började vi båda springa ut ur källaren och jag vände mig bara om en gång. Samtidigt som jag vände mig om nuddade tändstickan golvet och vätskan Cole hade hällt ut och hela källaren stod snart i lågor.

I den här farten skulle snart hela labbet brinna.

Och jag hoppas att jag får en bra plats för att se det här stället brinna ner till grunden.

ELIN'S PERSPEKTIV

När jag och Zack kom vardagsrummet slog jag ner dörren utan att bry mig ifall någon var i närheten. Vilket ingen var. Forskare och vakter hade gått runt i korridorerna, men då hade jag bara gjort mig och Zack osynlig. Vilket gjorde jätteont och jag kunde bara hålla oss osynliga i nån minut, men det var tillräckligt länge för alla forskare att försvinna ifrån korridoren. Och om någon var på väg in i korridoren använde Zacks hans krafter för att tvinga dom att gå ut.

Vardagsrummet var tomt så jag joggade fram till soffan och hoppade upp på den. Jag minns när jag av misstag spillde vatten på soffan, och hur två av forskarna blev jättesura på mig. Men då hade Dr. H hjälpt mig ur knipan. Jag hoppas verkligen inte att han blir arg på oss för vad vi gör nu. Sätter eld på labbets alltså.

Jag stod på soffan och tog ett hopp upp i luften mot brandvarnaren. Med näven slog jag till den, inte för hårt så att den gick sönder, men tillräckligt hårt så att den började tjuta och pipa.

Rolig fakta, när en brandvarnare startar i den norra delen på labbet, sätts alla i den norra delen automatiskt igång. Det är likadant på den södra delen av labbet.

Nu är det bara dags för mig och Zack att försvinna ut härifrån. Jag vände mig om och kollad på Zack. Men då såg jag en person som stod bakom honom.

En vakt, han är ung, och har säkert nyss börjat jobba på labbet. Med stora ögon kollade han på oss. När han såg att jag hade sett honom höjde han, med darrande händer hans pistol rakt mot mig.

Innan jag hann säga något, hade vaktens tryckt in avtryckaren.

***************************************************

Ohooooo.

Nästa kapitel kommer vara det sista. Tror jag. Fast jag sa samma sak för tio kapitel sen, så jag kan ju ha fel.