Förbjudna läppar

Kapitel 2

Dagens låt: Dog days are over – Florence + the Machine

En av mina favoritlåtar<3

Trevlig läsning!

//Delenainmyheart

***

Jag skulle fått en lillebror.

Det är sant. Jag antar att efter mamma och pappa började inse att jag höll på att växa upp ville de inte släppa tag om det livet ännu. De ville ha kvar någon att ha hand om när jag flyttade hemifrån. Få se en annan växa upp och älska den precis lika mycket. Därför är det inte mer än rimligt att mamma blev med barn. Hon ville inte veta om det var en pojke eller flicka förrän det föddes, men jag är säker på att det skulle bli en han.

Men när mamma förlorade barnet i samband med olyckan var det som världen kollapsade för oss alla. Jag blev rädd för att mista ännu fler personer, pappa började köpa ovanligt mycket sprit och mamma... Tja, hon slutade prata helt och hållet.

Och hon har fortfarande inte sagt ett ord.

Med en låg suck öppnar jag dörren till vår lägenhet, för jag vet redan vad som väntar mig. Det har blivit en vana att komma hem till krossade vaser, tavlor eller rent av möbler. Det förvånar mig att ingen av granarna ringt och klaga. Men pappa är smart. Han väntar säkert till alla gått till jobb och skola innan han kastar ett glas rakt in i väggen.

Väskan lägger jag på golvet i hallen medan jag drar ner dagkedjan på min mörkblå läderjacka. Jag köpte den häromdagen och har redan tröttnat på den. Varje gång jag har pengarna och chansen går jag till köpcentrumet och handlar så mycket kläder och smink jag bara kan. Först förstod jag inte vad det plötsliga behovet av något nytt kom ifrån, men jag har lyckats förstå att jag försöker liva upp stämningen för mig själv. Lura min hjärna att det är okej. Att vi lever ett vanligt liv. Att jag mår bra. Och det fungerar, ibland.

"Pappa?" Jag går in i köket och förväntar mig att han ska sitta där som vanligt, och när han inte är där beger jag mig in i vardagsrummet.

Idag har jag turen att inte komma hem till något som är trasigit, förutom mannen som sover helt utmattad på soffan. Jag grimaserar och går fram till pappa som har slutna ögon. Försiktigt tar jag glaset som när som helst kan falla ur hans slutna hand, och sedan lägger jag en filt över honom. Han har inte rakat sig på några dagar och håret ligger i stripor.

Innan olyckan var han alltid noga med sitt utseende. Han såg alltid till att lägga fram nya kläder dagen innan jobbet och gå upp lite extra tidigare för att göra sig iordning. Han var omtyckt bland både grannar och arbetskompisar.

Nu doftar han istället starkt av whiskey och rök. Kanske är det dags för honom att börja jobba igen? Det har ju trots allt gått en månad. Men det är för lite tid, säger pappa, han vill vara sjukskriven så länge det bara går.

Skakande på huvudet försvinner jag ut till köket igen för att ställa spriten i skafferiet igen. Jag har funderat på att hälla ut den, men pappas plötsliga utbrott har fått mig att tänka efter. Han skulle aldrig skada mig medvetet, men jag vet hur han är när alkoholen tagit över. Det bästa är att försöka prata honom tillrätta under den nyktra delen av dygnet. Vilket inte sker så ofta.

I handen håller jag hans ciggarettpaket. Han märker aldrig om jag tar ett eller två från honom. Han har inte ens koll på veckodagarna. Det enda han håller stenhårt koll på är spriten. Nej, jag röker inte. Men jag skulle ljuga om jag säger att jag aldrig gjort det bara för att lugna ner mig. Än så länge är jag inte beroende... tror jag. Rökandet ser jag till att bara syssla med hemma, och inte på skolan. Dock kan jag ta med ett paket till skolan ibland. Utifall att.