Förbjudna läppar

Kapitel 30

Dagens låt: Lego house – Luke Hemmings (en cover)

Trevlig läsning!

***

Jag har aldrig varit själv med Jamie i Mikes hus. Varje gång jag kommit hit har det varit för min pojkväns skull, ingen annans. Helt plötsligt är det som jag är i en dröm. Allt är bekant, men ändå så olikt. Vi gör saker och ting annorlunda än vad jag är van vid. Vi dricker inte saft och äter popcorn till filmen, utan det blir snarare något åt Jamies håll: Cigaretter och en jävla massa sprit. Det är allt. Ciggen har jag inget emot, men spriten får mig tveksam. Det påminner alltför mycket om pappa.

Och även då jag gör mitt bästa att dölja det förstår Jamie i alla fall. Han ger mig en orolig blick, byter ut den starka spriten mot rött vin, i hopp om att det ska vara lite mer inbjudande. Jag finner inte ens orden att säga tack. Han läser av mig bättre än jag trott. Känner vi redan varandra så bra att vi förstår minsta rörelse? Tanken gör mig glad.

"Dricker du verkligen vin?" frågar han och viftar lite med flaskan som jag är säker på att han egentligen inte får ta. "För annars kan vi ta något annat."

"Jag har aldrig druckit bara ändå förut. Men det har hänt hos Andrea några gånger. Fast berätta-"

"inte för Mike." avslutar han med en kort nick. "Jag vet."

Har jag verkligen sagt det så många gånger? Det är mycket som jag vill hålla hemligt för min pojkvän. Men det är för vårt förhållandes bästa. Annars skulle det äta upp oss inifrån och tillslut tvinga oss iväg från varandra. Har inte det redan hänt? Jag ignorerar frågeställningen. Nej, det har det inte. Vi är fortfarande tillsammans, han behöver bara tid att tänka. Det är allt.

När vi kommer upp till Jamies rum öppnar han dörren åt mig och erbjuder att jag ska gå in först. Jag vet inte om han gör det av medlidande eller om han är så som person, men det bevisar hur fel de flesta har om honom. Maskin utan hjärta. Det är vad de tror. Ändå har de ingen aning om vad de pratar om.

"Vad ska vi göra?" frågar jag med en suck och tänder lampan i rummet. "Med alla rykten."

Han ställer ner flaskan och de två glasen vid bäddens fotände. Därefter hämtar han ett paket cigaretter från byrålådan och tar upp tändaren ur fickan. Han håller den i ett stadigt grepp. Tv:ev står mitt emot sängen, men ingen av oss vill lägga oss ner där med vin att dricka. Om vi spiller på lakanen är det definitivt kört.

"Jag vet inte riktigt. Förhoppningsvis försvinner de efter en vecka eller två."

"Och om de inte gör det?"

Han sätter sig på golvet med ryggen lutad mot sängkanten. "Låt inte Janettes ord dra ner dig Jess. Eller någon annans. Strunta i vad andra tycker och tänker." Erfaren tar han upp en cigg och tänder den, tar ett bloss och följer röken med ögonen. "Varför ska vi göra det rätta? Varför ska vi följa reglerna? Det är därför rykten anses så negativa. För att de av någon anledning bryter normen. Men se dem som något positivt istället. Se det som en revolt mot samhället."

Jag höjer på ögonbrynen. "En revolt mot samhället?"

"Okej, kanske lite överdrivet, men du fattar min poäng. Du försöker hela tiden göra det som är rätt, men har du någonting försökt göra det som är fel?"

"Du menar som att acceptera ryktena? Eller fullfölja dem?"

Det får honom att bli tyst några sekunder. Jag är också fascinerad av röken som stiger upp mot taket i långsam takt. Jamie skakar lite på huvudet för att få undan håret för ögonen.