Förbjudna läppar

Kapitel 4

Dagens låt: Her name is Alice - Shinedown

Förvånansvärt tillhör detta en av mina musiksmaker. Jag blev själv förvånad att jag faktiskt tyckte om låten en hel del.

Trevlig läsning!

//Delenainmyheart

***

De som läst de valda styckena av Hamlet får chansen att öva på dem uppe på scenen en i taget, och ibland fler om scenen kräver det. Jag tänker anmäla mig frivilligt, men Andrea som är lika snabb som alltid sträcker handen så långt upp i luften hon bara kan och viftar med den. Jag skrattar till.

Självklart vill hon pröva att spela Hamlet. För att göra det extra realistiskt tar hon upp en svart tuschpenna ur sin väska och ritar en mustasch precis under näsan. Hon frågar om jag vill pröva en scen med Hamlet som Ofelia, men jag endast skakar på huvudet. Det finns inte en chans att jag och Andrea gör en till scen tillsammans, även fast det bara är en övning. Vi kommer skratta ihjäl oss och uttråka alla andra härinne.

Janette pratar med sina vänner från sin klass om vilket as Jamie är, och det får mig självklart att snegla på honom lite då och då. Han gör sitt bästa att läsa igenom styckena, men tappar koncentrationen rätt ofta. Inte så konstigt, han kan knappt ha sovit någonting inatt.

Men han försöker, och bara det överraskar mig.

"Att vara eller icke vara, det är frågan." säger Andrea högt från scen. I pjäsen håller Hamlet en skalle medan han pratar, och hon har tagit en av sina egna skor som hon nu håller tätt i händerna. Kreativt. "Är det modigast att tåla ett vidrigt ödes hugg och pilar, eller att ta till vapen mot ett hav av plågor och dräpa dem beslutsamt? Att få dö – att sova, inte mer, och tro att sömnen gör slut på hjärtats värk..."

Hon måste lärt sig hela monologen utantill. Inte heller bryr hon sig om alla elever som tittar, eller dömer henne för att ta uppmärksamhet. Såfort hon får chansen att stå i rampljuset tar hon den, det spelar ingen roll vad andra tycker. Jag fortsätter lyssna på min vän och undrar hur i helvete Shakespeare tänkte när han skrev pjäsen, och varför måste Hamlet känna så mycket smärta? Var det verkligen nödvändigt att låta sin karaktär plågas så mycket? Vad har Hamlet gjort för att förtjäna all galenskap och sorg?

"Vilka drömmar ger dödens sömn, när vi har kastat av oss all jäkt och kapat livets ankar? Den tanken hejdar oss, och det är den som gör eländighetens liv så långt..."

Mitt uppe i Andreas tal vibrerar det till i min ficka. Precis som förr hämtar jag upp mobilen snabbare än ögat. Om det inte är information om mamma, vilket det nästan aldrig är, så hoppas jag att det är Mike. Han har inte kontaktat mig på hela dagen, trots att han lovade. Antagligen är han bara stressad och har mycket att tänka på, men jag saknar honom.

Kommer antagligen inte hem ikväll. Är upptagen. Vi ses imorgon.

Pappa. Igen. Jag stirrar på smset i några sekunder. Inte heller den här gången förklarar han vart han ska någonstans, och nu blir jag en aning orolig. Tänk om det händer honom någonting och jag inte vet om det? Tänk om han ramlar ihop i någon gränd någonstans och inte kan komma upp? Alkoholen gör honom svag.

Jag reser mig hastigt upp från stolen, tar med min väska och börjar gå bort från publiken. Jag måste ringa honom, men inte härinne. Är det såhär det känns att vara barnvakt? Att känna den stora oron gnaga inom en men ändå är man hjälplös. Signalerna i telefonen piper i örat. Jag kommer ut till friskluften. Vinden blåser friskt mot mitt ansikte. Det har äntligen slutat regna och solen har tittat fram från de täta molnen. Från dramasalen kan man lätt komma ut på skolans bakgård, där jag befinner mig nu. Det går många signaler innan pappa svarar.