Förbjudna läppar

Kapitel 6

Dagens låt: PILLOWTALK – Zayn

(Är säker på att ni alla redan hört låten tidigare dock)

Trevlig läsning!

//Delenainmyheart

***

Andrea bor i ett stort grannområde där varenda hus ser precis likadana ut på utsidan: Vitt med gråa knutar. Taket som är gjort av tegel har färgen i orange. Vid första anblicken lägger man knappt märke till just hennes hus. Det smälter ju in med mängden. Men på insidan häpnar man av alla tavlor, prydnader, möbler och mattor i överflöd. Direkt när man kommer in i hallen är det första blickfånget det stora draperiet som ska skilja förrummet med korridoren som leder till köket och vardagsrummet. Det är gjort av stora, mörka träpärlor som hänger i långa trådar från taket och enda ner till golvet.

Det står en indisk vas på ett av de små borden i hallen, och alla tavlor är landskap av Afrikas natur. I fönstret finns det en ovanligt stor ljushållare gjord av snäckor. De kommer från de kända stränderna i Hawaii. Dessutom doftar huset starkt av nybakta bullar.

Andreas föräldrar reser väldigt mycket. Hennes ena mamma jobbar som proffisionell fotograf till olika naturtidningar, och Andreas andra mamma jobbar som forskare. Direkt när jag kommer in i hallen möts jag av en lång kvinna med alldeles solblekt hår. Hennes hy är brunbränd efter att precis kommit hem från ännu en resa. Runt halsen hänger alla möjliga träsmycken som påminner om draperiet. Klänningen hon har på sig har extremt starka, lysande färger som matchar hennes leende. Det är Isabelle.

"Jessica." säger hon glatt. "Andrea och Lilly är däruppe. Så kul att se dig igen. Det var längesedan, eller hur? Hur mår du efter allt som hänt? Åh, nej. Dum fråga. Du behöver inte svara. Glöm att jag sa något. Kom bara ihåg att försöka ha så roligt som du kan, okej? Rose! Vi har en gäst!"

Jag känner mig redan bättre till mods. Isabelle och Rose måste vara de mest omtänksamaste personerna jag någonsin träffat. De ser alltid till att ta hand om varandra och Andreas vänner. Jag har aldrig sett dem bråka och varje gång jag kommer hit är det som stämningen i mitt hjärta blir tusen gånger gladare. Andrea har säkert fått sin pratiga sida av Isabelle.

Rose kommer in i hallen från köket. Längs kroppen hänger ett förkläde och det lockiga håret är uppsatt i en knut på huvudet. När hon får syn på mig ser hon först förvånad ut, och sedan växer även hennes läppar till ett leende.

"Herregud, Jess. Det har gått så lång tid sedan vi sågs sist. Du kommer precis lagom. Jag bakar bullar med vaniljfyllning om du vill ha."

Hon har börjat kalla mig vid mitt smeknamn efter att Andrea och alla andra i min ålder började göra det. Med andra ord: I snudd på hela mitt liv. Jag kommer inte ens ihåg att hon sagt Jessica till mig förut.

"Mamma!" ropar plötsligt Andrea från övervåningen. Hon låter rätt arg.

"Ja?" svarar de båda kvinnorna i kör och snart hörs min väns steg i trappan. Det märks att hon är irriterad.

"Varför har ni inte sagt att Jess är här? Jag sa ju åt er att ropa på mig!"

"Jag erbjöd henne bara fika." förklarar Rose. "Vill du och Lilly också ha?"

"Nej!" fräser deras dotter och fattar tag om min hand.

Jag hinner knappt hänga upp jeansjackan på galgen innan hon släpar mig upp för trappans steg och mot sitt rum. Under hela tiden muttrar hon svordomar och klagar på hur irriterad hon blir på sina föräldrar.