Förbjudna läppar

Kapitel 35

Dagens låt: Ashtrays and heartbreaks - Snoop Lion ft Miley Cyrus

Jag har spelat sönder den här låten hela dagen. Varning: Den är beroendeframkallande.

Trevlig läsning!

***

"Så," säger jag och släpper ut en låg suck när jag sätter mig mitt emot Jamie vid bordet. "Har du tänkt berätta vad din mamma ville igår?"

Han gör en grimas. "Inte direkt, men jag antar att jag inte har mycket till val."

"Du har alltid ett val Jamie." Jag fingrar på tekoppens överkant. "Men som en vän skulle jag gärna vilja hjälpa dig."

Det går inte att ignorera det faktum att han stelnar till vid ordet vän. Ändå kommenterar ingen av oss det. Vi sitter vid frukostbordet. Pappa har inte kommit hem ännu, och ärligt talat börjar jag bli lite orolig. Var har han tagit vägen? Förhoppningsvis – och i värsta fall – är han med Angie. Då är han åtminstone i säkerhet.

Protesten om att inte äta något som hon handlat slutade för någon kvart sedan. Brödet, påläggen och juicen kunde jag inte ignorera. Speciellt när jag har en gäst. Därför tog jag fram det nödvändigaste men så att Jamie inte skulle få för sig att vi är fattiga eller något, och sedan var det bara att hugga in.

Vi sitter där ett tag. Helt stilla. Han försöker tänka ut hur han ska formulera orden, och jag låter honom göra det. Vi har ännu inte gjort en enda kommentar om vad som hände i min säng bara några minuter innan han fick telefonsamtalet igår. Inte heller vet jag hur vi ska kunna prata om det. Ärligt talat skäms jag så otroligt mycket för att ha låtit det gå så långt.

Och ändå, ändå vill jag ha mer.

Men jag tror inte han vill prata om det. Jamie har en rejäl baksmälla, och imorse accepterade han mer än gärna huvudvärkstabletterna jag erbjöd honom. Han kan inte ha sovit särskilt bra heller med tanke på det bleka ansiktet och påsarna under ögonen. Och jag tror även han spytt upp alkoholen från igår, men det nämner jag inte heller. Om han i så fall har gjort det har han utfört ett fantastiskt jobb att städa undan det från badrummet, och jag vill inte genera honom genom att säga:

"Men Jamie! Du skulle kunna börja jobba som städare."... Det passar inte riktigt in på hans fuckboy image.

"Du vill verkligen inte lära känna min familj Jess." mumlar han och dricker ur sin kopp i handen. "Vi är alldeles för... onormala."

"Jamie, jag har en pappa som inte bryr sig och en mamma som får uppsyn dygnet runt. Låter det normalt enligt dig? Förresten har du ju redan berättat att det har varit droger inblandade. Vad kan vara värre än det?"

Han fångar underläppen mellan tänderna och drar en djup suck, vet att jag har rätt. Vi ska inte åka till skolan förrän om ungefär trettio minuter, så vi har gott om tid. Jag hoppas bara han faktiskt öppnar upp och lägger ut alla kort på bordet. Det har gått tillräckligt lång tid utan någon slags information av hans förflutna.

"Som du kanske redan märkt tycker Mike och Monika inte om att prata om mina föräldrar." börjar han och undviker att se på mig. "Det finns en anledning till varför. När jag var liten och fortfarande bodde hemma hos mamma och pappa fick Monika ofta komma över för att ta hand om mig. Det var antingen sprit eller droger som mina föräldrar höll på med. De lämnade mig till mitt eget öde. Man kan ju tycka att eftersom Monika tagit hand om mig sedan jag var liten och mamma gjort allt annat än det så bör jag tycka om min moster mer. Men så är det inte. Varje gång hon kom över hatade jag det. Jag ville inte lämna min familj." Han skrattar till, väldigt bittert.