Förbjudna läppar

Kapitel 13

Dagens låt: Allt jag ville säga – Ulrik Munther

Tack gode gud att detta musikgeni finns. Hans röst är so perfect!

Trevlig läsning!

***

Det är rena rama utmaningen att hitta en plats att ställa min väska i säkert förvar. Skåpet är alldeles för livet och de mesta grupprum är ockuperade av andra elever. Jag går korridor efter korridor i hopp om att hitta ett ställe jag kan vara ifred. Eftersom Andrea är en av de ansvariga ikväll kommer hon stå bland drinkarna som serveras i matsalens ena hörn. Nej, ingen sprit såklart. Det är läsk blandat med olika smaksättningar. Och Lilly är inte här ännu. Jag undrar hur hon ska spendera sina timmar här. Och utan de två blir jag alldeles själv. Hoppas Mike skyndar sig.

I början av kvällen kommer de vara lärare här också, för att se till att vi sköter oss. Bokstavligen har vi hela skolan för oss själva efter det. Men alla vet reglerna. Om någon tar med alkohol eller ens tänder en ciggaret inom väggarna blir det inte fler tillställningar. Då tar de bort övernattningen i framtiden, vilket knappast någon vill.

Ändå är det personer som passar på att strunta det i alla fall. De vuxna kan inte passa oss hela natten, och inte vara på olika platser samtidigt. Det är nästan som en tävling eller utmaning för vissa. Man måste bryta mot åtminstone en av reglerna under denna kväll.

Slutligen kommer jag ner till omklädningsrummen. I idrottssalen står det redan placerat massvis med sovsäckar och packningar. Det är säkert en hel klass som paxat hela lokalen, vilket jag inte har något emot. Helst vill jag sova där det är lugnt och inte  mycket väsen. Därför är det inte särskilt konstigt att jag beger mig till ett omklädningsrum istället.

Både tjejerna och killarna har fyra stycken var, inklusive singelduschar. Ett av tjejernas rum är nedklottrat, skräpigt och dammigt. Folk undviker det då det verkligen inte är en särskilt trevlig plats. Men för mig blir det en fördel. Ingen har paxat det rummet och jag kan lyckligt ställa min väska där. Men för att vara säker tar jag med mobil och plånbok och lägger dem i handväskan. Därefter går jag ut på skolgården igen, ser bort mot busshållsplatsen.

"Jess! Äntligen är någon jag känner mig bekväm med här."

Jag snor runt mot Andrea. Hennes långa hår är uppsatt i en stor knut och den svarta looken är fortfarande klädd över hennes kurviga kropp. Jag har inte hört henne prata mer om den där Mattie, men jag har sett henne med mobilen en hel del gånger. Oftare än förut. Det skulle inte förvåna mig om de fortfarande har kontakt med varandra.

Hennes djupa ögon granskar min klädseln.

"Oj, du ser... fin ut."

Fin? Jag tittar ner på min egen klänning med en stor suck. Hon har ju rätt, det visste jag redan när Mike gav den till mig. Det verkar mer som jag ska på en bal än en rolig kväll med vänner. En grimas gör sig till i mitt ansikte.

"Det är längden på dressen, eller hur?" muttrar jag en aning bittert.

"Jo," Hon nickar. "men det gör inget egentligen. Jag har sett fler som har liknande kläder. Det är bara inte-"

"Min stil, jag vet. Men Mike köpte den till mig. Jag kände mig tvungen att ta på mig den. Han är så omtänksam mot mig, och jag vill visa det på något sätt."

Hon skakar misstroget på huvudet men svarar inte. Jag har accepterat det faktum att både Lilly och Andrea inte är särskilt förtjusta i mitt och Mikes förhållande. Och så länge de inte säger något nedvärderade om oss igen är jag helt okej med det. Däremot önskar jag att det vore annorlunda. Det hade varit roligt om vi alla fyra kunde komma överrens, utan att någon blir sur.