INTE REDIGERAD
Heathers pov
Just nu är vi påväg tillbaka till Camerons hus. Fast jag vet inte direkt om det är hans hus men han och dom andra bor där iallafall. Jag och Frida bodde där i början... Bara jag tänker på hennes namn så börjar tåranra att rinna.
"Åh. Kan du inte bara sluta böla någon gång" muttrade Taylor irriterat från framsätet vilket ledde till att jag började gråta ännu mer.
"Idiot du gör henne bara mer ledsen" sa Cameron argt till Taylor. Men just nu orkade jag inte bry mig. Vi fortsatte att köra i tystnad. Vi hade lämnat motorvägen och körde på en skogstig.
"Vart är resten av gänget?" frågade jag och torkade tårarna.
"Men kolla, hon kan prata!" sa Taylor spydigt. Just nu så hade jag lust att kasta något på honom, typ en stor tegelsten.
"Nash, tjejerna och Hayes är hemma och resten åker i en annan bil" svarade Cameron och ignorerade Taylor.
"När är vi framme?" frågade jag.
"Om 10 minuter" svarade Taylor irriterat. Taylor hade rätt, 10 minuter senare kom vi fram och jag hann nästa inte kliva ur bilen innan "tjejerna" kom.
"Hur mår du?" Sa Hanna oroligt.
"Har dom gjort dig illa?" Sa Ellinor ännu oroligare.
"Vart är Frida?" frågade Vera. Jag kände hur tårarna började rinna igen när Vera sa Fridas namn.
"Ta det lugnt tjejer" sa Cameron och lade en arm på mina axlar och ledde mig in i huset med tjejerna.
"Jag mår bra. Nej, jag är inte skadad. Frida eh hon-" jag började gråta igen och mina vänner kollade oroligt på mig. Eller dom är inte riktigt mina vänner utan mer som... bekanta.
Vi gick in i huset och jag hörde hur Vera, Hanna och Ellinor viskade med varandra. Nash satt på soffan med Hayes och dom båda stirrade på TVn.
"Fan Hayes du kan ingenting!" sa Nash och Hayes fnös.
"Säger den som nyss blev överkörd av en traktor!" svarade han och Cameron skrattade.
"Vart är Frida? Mördade ni henne?" frågade Hayes utan att slita blicken från TVn. Jag kände direkt hur jag blev ledsen så jag vände huvudet mot Camerons bröstkorg och försökte att inte tänka på Fridas skrämda blick.
"Ingen nämner Frida tills jag har sagt att det är okej!" röt Cameron och kramade om mig.
"Synd jag gillade henne" hörde jag hur Nash mumlade och Hayes instämde. Jag orkade seröst inte med detta något mer. Jag slet mig lös från Cameron och sprang upp för trappan och in på rummet där jag och Fri... där jag hade sovit förut. Visst, jag har bara varit här i några dagar förut men jag har väldig bra lokalsinne.
"Låt henne vara" hörde jag Sam.
"Men..." började Vera, eller vad det Hanna?
"Hon måste få tid att tänka själv" avbröt han. Jag kollade på klockan och såg att den var ett på natten, det var fredag. Jag lyckades räkna ut att det är 7 dagar sedan jag vaknade upp i denna säng. På sju dagar har det hänt ganska mycket. Jag och Frida har blivit kidnappade, inlåsta i två källare och låtsas vara Taylors systrar. Sen har vi fått servera på ett lyxigt kasino i Las Vegas, jag har nästan blivit våldtagen, jag har varit med om ett mord, varit i Los Angeles och förlorat min bästa kompis. Jag är nog helt säker på att detta har varit värsta veckan i mitt liv.
4 dagar senare.
Jag gick ut ur rummet och började gå ner för trappan. Jag kände hur hungrig jag var så jag gick in i köket, öppnade kylskåpet och tog ut en nutellaburk. Jag hoppade upp på köksbänken och började äta ur burken med en sked när Hayes kom in.
