INTE REDIGERAD
FRIDAS POV
Han bara stirrade på mig med öppen mun. Så stod han i flera minuter och jag fick mer och mer skuldkänslor.
"Säg något, snälla" bad jag och han skakade sakta på huvudet som svar.
"Jag vet inte vad jag ska säga, jag kan inte bli pappa nu" mumlade han och jag började få panik.
"Vad ska jag göra då?" fräste jag argt och han bara suckade.
"Jag vet inte, det är inte mitt bekymmer" mumlade han och fortsatte att gå så jag skyndade mig att ta tag hans arm.
"Varför kan du inte bara hjälpa mig?!" skrek jag åt honom och han tvärstannade för andra gången idag.
"Jag kan inte ändra hela mitt liv på grund av en bebis och en kvinna jag inte älskar" spottade han ilsket ur sig innan han vände på klacken.
"Du är ett jävla missfoster, Taylor!" skrek jag argt efter honom innan jag vände på klacken för att komma så långt bort som möjligt från Taylor.
HEATHERS POV
"Så du menar att Frida är gravid med Taylors barn" sa Matt och jag nickade. Vi var i Matts hotellrum och satt i sängen och spelade kort.
"Hur mår du då? Med Cameron och så" frågade han och gav mig ett försiktigt leende.
"Jag... jag kan inte prata om det just nu, det är bara så pinsamt" sa jag tyst och pillade på korten jag höll i handen. Matt gav mig en kram så att alla korten for ner på golvet. Av någon anledning tyckte vi att det var väldigt kul för vi började skratta jättehögt.
"Varför skrattar vi ens?" frågade jag och Matt bara skrattade högre.
"Jag har ingen aning" sa han och orkade dramatiskt bort några osynliga tårar.
Matt hade precis slagit av filmen och satt i en ny när det knackade på dörren.
"Jag går och öppnar" sa jag och hoppade snabbt upp från sängen. Jag öppnade dörren men ingen stod där ute, jag suckade och började dra igen den när jag hörde att någon ropade mitt namn. Så jag öppnade den igen och tittade ut. När jag precis skulle gå in igen drog någon ut mig med en hand framför munnen.
"Säg att du ska gå på en promenad med Frida och kom sedan ut" väste någon i mitt öra och riktade en pistol mot mitt huvud. Personen försvann sen snabbt innan jag hann se vem det var. Men jag var så uppskrämd så jag gjorde som den sa och gick in till Matt igen.
"Ehm, du Matt. Jag går ut med Frida" sa jag så neutralt jag kunde och Matt nickade bara uppslukad i 'Frozen'. Jag stängde dörren och jag klev in hissen och åkte ner. När jag kom ut så stod det en skåpbil utanför dörren, en man hoppade ut från förarsätet och tog tag i min arm.
"Charles väntar på dig i bilen" Mannen hade en mörk röst och jag greps av panik. Jag började backa in genom dörren men mannen drog med mig in i skåpbilen och kastade in mig i lastutrymmet. Han stängde dörrarna och jag fick ännu mer panik.
"Hej gumman" sa någon bakom mig och jag hörde precis vem det var, Charles.
"Hej idiot" svarade jag och vände mig om.
"Saknat mig?" frågade han och log ett irriterande leende. Hans skägg hade blivit längre och hans kalla ögon som hade precis samma färg som mina stirrade intensivt på mig.
"Inte det minsta" svarade jag kallt och tryckte mig hårt mot dörrarna. Bilen gasade plötsligt iväg så jag tappade balansen och föll framåt. Charles skrattade och jag blängde på honom.
"Vad vill du mig?" frågade jag och han bara log ännu mer och slog ihop händerna.
"Jag vill förhandla" svarade han och jag gav honom en förvånad blick innan jag sakta reste mig upp.
"Om vad?" frågade jag sen och Charles flinade elakt.
"Om ditt och dina vänners liv" sa han enkelt som om det var helt normalt.
"Va?" frågade jag förvirrat.
"Jag vill att du ska jobba med mig" svarade han och gav mig ett stort elakt leende.
"Du är min pappa, du misshandlade mig i flera år. Tror du att jag vill jobba med dig?!" skrek jag argt.
"Tror du att jag överger mina vänner för dig?" fortsatte jag. Bilen svängde till häftigt men jag lyckades hålla balansen.
"Ja, jag tror att du ska jobba tillsammans med mig. Vi kan tjäna pengar, köpa ett nytt hus i ett annat land och börja om på nytt" förklarade han lugnt.
"Glöm din dröm" hånskrattade jag åt honom. Han tog några steg mot mig och såg med ens arg ut och det skrämde mig.
"Om du inte går med på det så gå det riktigt dålig för dig och dina vänner" Han hade kommit ända fram till mig och det var bara någon centimeter mellan våra ansikten. Jag stod tryckt mot dörren på skåpbilen. Charles tog upp en kniv ur bakfickan, nu hade jag verkligen panik och hela jag skakade av rädsla. Jag knäade Charles mellan benen och han föll ner på golvet. Han rullade runt och helt plötsligt hörde jag hur skott sköts mot bilen.
"Chefen det är dom!" skrek en röst framifrån och Charles drog sig fram till där dom satt.
"Fan, okej Micheal kör oss till Helenas hus" sa Charles och skåpbilen körde snabbare och snabbare. Till slut kom den till ett snabbt stopp och alla hoppade ut. Dörren öppnades och jag blev utdragen. Jag kollade mig förvirrat omkring och insåg att vi var vid min farmors gamla hus.
"Du gör som jag säger nu" hotade han och jag nickade skrämt. Vi gick in i huset och ner i källaren, han stannade framför mitt rum som jag brukade ha här.
"Du kommer få springa härifrån om du går med på mitt avtal" sa han och puttade in mig i rummet.
"Vem var det som sköt på bilen?" frågade jag nyfiket men Charles svarade mig inte.
"Du får springa härifrån. Men om du berättar för någon, till och med Cameron, om mig så kommer jag avslöja allt om Cameron och hans lilla gäng" sa han hotfullt sa han innan han högg en kniv i mitt smalben och drog kniven neråt. Smärtan var obeskrivlig, det gjorde så ont att det svartnade för ögonen.
"Det är ju inte kul om du bara går ut härifrån" viskade han i mitt öra och gick tillbaka mot dörren men stannade och vände sig om.
"Tänke också säga att det inte var Cameron som sköt på bilen. Att du ens kunde tänka tanken!" sa han och skrattade lätt innan han gick ut ur rummet.
