Sju stycken ungdomar är på en privatägd ö. Alla har känt varandra sedan dagis, Bianca och Feliix, - de franska syskonen. Sussi som bara bryr sig om sin häst Rasmus, Albin och hans kusin Linnéa som äger ön Mollön och till på köpet är snorrika, Leo oc...
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
"Vi behöver 3 ägg, 2 1/2 dl strösocker, 1 tsk vaniljsocker och 3 1/2 dl vetemjöl till att börja med." sa hon medan hon hade huvudet vid golvet så att hon kunde sätta upp en tofs.
Sussi gick till kylen och hämtade ägg för att sedan gå till skafferiet för att hämta vaniljsockret, sockret och vetemjölet. På den vita bänken stod det två bunkar, en för alla torra ingredienser och en för alla våta.
"Kan du det där receptet i huvudet?" frågade Sussi när hon kom tillbaka med ingredienserna. Hon nickade så att bullen på huvudet gungade fram och tillbaka.
"Jajamensan! " svarade hon. "Men om du också vill vara med och baka så måste du sätta upp ditt hår." hon försökte att se så sträng ut som möjligt när hon kollade på henne.
"Tror du att jag ska sätta upp detta?" frågade hon och pekade på sitt orange-röda hår som var så lockigt så att det inte var längre än till axlarna, om man skulle plattat det skulle det gått nästan till brösten på henne.
"Du kan ju försöka!" svarade hon och log.
Sussi himlade med ögonen och försökte sätta upp hennes ostyriga hår i en tofs. Efter några minuter hade hon fått ihop sitt hår i något, det var inte en tofs men hennes hår var nu inte lika mycket i vägen.
Dom började med att blanda ihop alla ingredienser till en klumpfri smet. Sen så försökte hon dela upp smeten så lika hon kunde medan Sussi höll bunken. När cupcakes kommit in i ungen så började hon göra frostingen, Sussi satte sig på den långa köksbänken och började prata med henne istället.
"Tror du det kommer bli kul här?" frågade hon Sussi när hon delade upp frostingen i olika färger.
"Ja, det tror jag. Vi alla som är här på ön är ju liksom nära vänner." svarade Sussi henne. "Kan jag ta ut detta nu?" frågade hon och pekade på sitt hår.
"Ja, det kan du. Men jag vet inte riktigt vad som skulle kunna gå fel." svarade hon. Hon var klar med den röd frostingen.
"Hur så? Trivs du inte?" frågade Sussi henne.
"Jag tror jag trivs här. Men det är nog lite för tidigt att bestämma det, eftersom vi bara har varit här i några timmar. Hur mycket är klockan föresten?" frågade hon.
Sussi kollade på sin mobil.
"Den är 17.48" svarade hon. "Men det finns ingen teckning här!" utbrast hon. Hon log lite när hon fick se Sussis ansiktsuttryck.
"Det kanske också är bra egentligen." började hon. "Jag menar, då kan vi ju umgås på riktigt och inte bara över nätet." avslutade hon. Hon var klar med den gröna och den blåa frostingen också. Hon hoppade upp på bänken bredvid Sussi. Hon nickade med huvudet från sida till sida så att hennes orangea lockar hoppade.
"Du kanske har rätt ändå." sa hon.
"Så klart jag har!" svarade hon med ett leende på läpparna. "Det är ju mig du pratar med!" fortsatte hon och när hon sa det så la hon händerna under hakan och blinkade med ögonen.
"Självgod 2.0!?" utbrast Sussi och lotsades hosta när hon sa det. Det gjorde bara så att hon började le ännu mera.
"Sluta det är ja ju inte!"
"Klart att jag har rätt! Det är ju jag!" imiterade Sussi henne.
"Ähh! Sluta!" hon himlade med ögonen.
"Vad gått det luktar." sa en röst från dörröppningen. Hon hoppade till för att hon hade inte ens hört att någon kom. När hon vände sig mot dörren såg hon Feliix stå där. Hon satte luften i fel strupe och började hosta. "Hur går det?" frågade Feliix henne och både han och Sussi skrattade åt henne.
"Det är okej! Satte bara luften i fel strupe." svarade hon, blicken hon fick tillbaka från honom var obeskrivlig.
"Satte du luften i halsen?" frågade han men han fortsatte att le mot henne. Hon nickade. Sussi satt bredvid henne och små fnittrade. "Denna målade Linnéa." sa han och räckte fram ett papper till henne. "Jag tyckte att det var lite likt dig så jag frågade om jag kunde få det." svarade han. Han gav täckningen till henne.
"Tack?" nästan frågade hon honom när hon tog emot täckningen. Jo, den var lite lik henne tyckte hon till och med själv, det långa blonda lockiga håret var det som Linnéa hade fått till bäst och det var också det som var mest likt henne.
"Det är faktiskt likt dig!" sa Sussi.
"Sa ju det!" sa Feliix, där han stod. "När är muffinen klara?" frågade han och slängde en blick mot ugnen.
"Just det!" utbrast hon, hon hade helt glömt bort dom. Hon hoppade av bänken och gick fram till ugnen och tog ut dom. "Du, Feliix, det är faktiskt cupcakes." sa hon och ställde den varma plåten på ugnen.
"Ja, ja, cupcakes då." suckade han. "Får man smaka?"
"Vid detta laget borde du veta att man inte rör Elises cupcakes förrän dom är helt klara." Sussi kollade på honom.
Han nickade med huvudet.
"Jo, jag vet." sa han gick och ställde sig bredvid henne.
"Nu ska dom bara svalna." sa hon. Hon kände att hon behövde säga något, hon kunde bara tänkte på Feliix som stod bredvid henne, varför ville han ha en täckning som liknade henne? "Du Feliix? Varför ville du ha en täckning som liknade mig?" frågade hon sedan.
"Jag satt och pratade med Linnéa förut och då målade hon den och jag tyckte det var likt dig så jag frågade om jag kunde få den." förklarade han, han to av sig kepsen och lutade huvudet bakåt och satte på kepsen igen. Utan att hon ville det så kände hon sig nästan lite avundsjuk. Hon ville verkligen inte vara avundsjuk nu och definitivt inte på Linnéa och Feliix. För hon visste att dom inte hade något på gång. Hon ville inte, och hon visste att det inte var så.
Hon sneglade lite på Feliix, hon undrade vad som hände i hans huvud. Hon suckade lite lätt. vad gör hon nu? Vad håller på att hända med henne? Kunde det ha något med det som hände för några dagar sedan att göra? Tanken slog henne, kunde den lilla saken ha påverkat henne så hårt? Han menade säker inte något med det ändå så det var väll bra med det. Men hon hade inte släppt det.
Hon kände hur Sussi sneglade på henne, hon kollade på henne och med blicken kom som överens om att dom behövde prata. Cupcakesen hade stelnat och hon började med huvudet fullt av tankar och skakig hand dekorera cupcakesen. Hon kunde inte glömma bort bilden som låg kvar på bänken.
