Sju stycken ungdomar är på en privatägd ö. Alla har känt varandra sedan dagis, Bianca och Feliix, - de franska syskonen. Sussi som bara bryr sig om sin häst Rasmus, Albin och hans kusin Linnéa som äger ön Mollön och till på köpet är snorrika, Leo oc...
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Han kollade runt lägerelden där alla hans närmsta vänner satt. Han kom inte ihåg när han känt någon liknande känsla. Det var inte någon vanlig känsla han kände, inte kärlek, inte glädje och definitivt inte sorg. Det var som om han kände någon slags samhörighet med resten av människorna som satt runt elden på stranden.
Mitt emot honom satt Bianca och Leo tätt tätt ihop, bredvid honom satt Feliix och Elise, dom verkade ha fått upp sitt eget samtal som verkade rulla på bra. Bredvid honom satt Linnéa, och bredvid henne satt Sussi. Linnéa var i full färd med att beskriva hennes senaste hopptävling för Linnéa, han visste egentligen att hon inte ens gillade hästar men hon lyssnade bara för att göra Sussi glad.
Han flyttade lite närmare elden för han tyckte att det började dra lite från havet. Varför hade han egentligen bjudit hit dom? Han bannade sig inte för det, men han hade undrat det hela dagen. Detta hade alltid varit han och Linnéa's ö och nu var det hans, Linnéa's och alla andras ö. Okej, inte alla andras. Men dom som var här med. Han kollade på Linnéa där hon satt. Han så att hon började tröttna på Sussi's allt för långa utläggningar om hennes häst Rasmus.
Men tillbaka till Linnéa! Hans alldeles perfekta kusin. Långt brunt hår, fina ögon. Hela hon var perfekt. Men nu kanske allt det skulle försvinna.... Han ville inte det. Om bara hans mamma hade överlevt bilkrocken så hade han aldrig behövde tänka på det. Eftersom Linnéas moster var hans mamma kanske deras släkt aldrig mer skulle träffas på samma sett. Och det var han så himla rädd för. Han ville inte tappa kontakten med Linnéa! Inte Linnéa! Vem som helst med inte Linnéa! Han kom på sig själv med dessa tankarna och han blev helt skakad! Vad var det han höll på med?! Han ställde sig snabbt upp.
"Jag tror att jag måste gå och lägga mig!" Han vände sig om och började gå, sen vände han sig snabbt om. "Men ni får sitta kvar om ni vill!" uppmanade han dom andra sen började han gå igen.
"Jag tror också jag ska gå." det var Linnéa, hon började gå snabbt efter honom. Han kände hur hans hjärta slog allt snabbare. Hon slöt upp bredvid honom. "Kan jag gå med dig upp till huset?" frågade hon, det var inte ens långt upp till huset men han nickade sen gick han och Linnéa där. Han övervägde om hans hjärta hördes ut för då skulle detta bli lite pinsamt tänkte han för sig själv...
