Mörker - Albin

32 0 0
                                    

Han hade gått upp och satt sig på sitt rum

Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.

Han hade gått upp och satt sig på sitt rum. Han kollade på de vita väggarna. Han hade inte orkat mer. Fast hit borde han inte ha gått. Här fanns så mycket av Linnéa.
Här brukade de sitta, i  varans dagarna. När det var allt för varmt för att gå ut. Eftersom att de var de som var närmst i ålder av alla kusiner var det helt naturligt att de skulle hålla ihop på somrarna här.
När de var små hade de lekt, som barn gör. När de hade blivit större hade de börjat diskutera en massa saker istället.
Han la sig på rygg och stirrade upp i taket. När de var små hade de haft stjärnor i taket som lös i mörkret. Mörka fläckar från limmet var kvar från stjärnorna.
Vad skulle han göra nu? Utan henne.
Han suckade djupt och rullade över på sidan.
Han suckade igen.
Hans huvud var typ helt tomt, samtidigt som det var fullt med tankar. Vad hade hänt?
Hans kusin var död, hur hade det gått till? Vem? Hur? Och den största frågan utav alla, varför? Varför hade någon bestämt sig för att ta livet från Linnéa? Någon som vi trodde var hennes vän.
Han kände hur han blev mer och mer irriterad. Vad var det som hade hänt!? Vem hade tagit hennes liv? Ingen har rätt att göra så!
Han va ledsen och började nu bli sur. Hålet i bröstet blev bara större ju mer han tänkte på henne och allt de hade varit med om.
Tårarna började rinna ner för hans kinder igen.
Det sista han tänkte innan han som are var att han skulle döda den jäveln som dödade Linnéa.

SjöjungfrunWhere stories live. Discover now