Sju stycken ungdomar är på en privatägd ö. Alla har känt varandra sedan dagis, Bianca och Feliix, - de franska syskonen. Sussi som bara bryr sig om sin häst Rasmus, Albin och hans kusin Linnéa som äger ön Mollön och till på köpet är snorrika, Leo oc...
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
"Vad var det du ville prata om?" frågade hon Elise där dom gick på en utav stigarna på ön. Runt omkring dom så var det fullt av lövträd.
"Feliix!" utbrast hon slog ut med armarna och började gå ännu snabbare. Hon behövde nästan springa för att hinna ikapp i Elise's snabba takt. Hennes ljusa lockar studsade på hennes rygg när hon gick allt snabbare.
"Ta det lugnt!" Hon sprang fram och ställde sig framför Elise och la sina händer på hennes axlar. "Vad är det?" Hon kollade in i Elise's bruna ögon.
Dom stod tysta ett tag och bara kollade på varandra.
"Är du kär i Feliix eller vad är det frågan om?" frågade hon och kollade fortfarande in i hennes ögon. Elise vek av med blicken. "Du kan säga vad som helst till mig. Vi är ju bästa vänner, är vi inte det?" frågade hon henne.
"Jo, det är vi väll." mumlade hon ner i marken.
Hon kollade på hennes ett bra tag.
"Men är du kär i Feliix?" hon lät inte sur på rösten, eller det försökte hon inte att göra, för det var hon inte. Elise kollade upp så snabbt att hon hoppade till.
"Ja, jag börjar misstänka det...." svarade Elise henne, hon kollade in i hennes bruna ögon. Sen så skymtade hon ett leende på Elise's läppar. "Men han är säkert inte kär i mig så det är la bra med det.." sa hon lite ledset.
"Elise, han hade en täckning på dig!" utbrast hon.
"Jag vet!" utbrast Elise, och vände sig om och snurrade ett varv. "Men det var ju lite speciellt, men han sa ju bara att det liknade mig och då fick jag den. Inte något konstigt med det?" avslutade Elise. Hon bara kollade på henne, hon satte sitt orangea lockiga hår bakom örat och kollade djupt in i Elise's bruna ögon.
"Om du tycker om honom, så är ju det bra! Jätte bra! Om han tycker om dig." hon gjorde en konstpaus. "Om han tycker om dig så är det ju bara bra!" hon log stort mot Elise.
"Men hur vet jag för det första om jag ens är kär i honom. Och hur vet jag om han är kär i mig?" frågade Elise henne. Ja, det visste hon inte riktigt svaret på. Hon var ju inte riktigt kär i någon just nu och om hon tänkte tillbaka så hade hon faktiskt inte varit kär i någon. Men nu var hon tvungen att komma på något bra att svara henne.
"Men, om du vill få reda på om du är kär i honom, umgås mer med honom och se?" hon försökte att inte låta lika tveksam som hon egentligen var kunde den idén egentligen fungera? Men det var det bästa hon kom på...
"Tror du att det kan fungera?" frågade Elise och kollade ner i marken, där kom det tänker hon för sig själv.
"Så klart att det kommer att göra! Annars skulle jag ju inte sagt det!" hon lät mycket trovärdigare än vad hon hade hoppats på, om inte Elise trodde på detta nu visste hon inte vadd hon skulle göra. Men Elise nickade.
"Bra! Jag kör på det!" svarade Elise och vände sig om och gick tillbaka till huset.
"Go for it girl!" ropade jag efter henne, då vände hon sig om så att hennes ljusa lockar flög åt alla håll.
"Men om jag nu är kär i honom, hur vet jag om han är kär i mig? Och hur får han reda på det?" frågade Elise. Precis den frågan som hon inte ville fått, för hon hade inte den blekaste aning! Vad skulle hon svara nu? Skulle hon säga att hon inte visste? Men då så skulle hon nog förstöra allt det självförtroendet som Elise lyckats att bygga upp nu. Hon satte en orange hårslinga bakom örat och svalde tungt några gånger.
"Det märker du!" ropade hon tillbaka. Om Feliix var i närheten nu så visste han det i varje fall tänkte hon för sig själv och kände hur hon fick ett leende på läpparna. Då slapp Elise det problemet. Hon såg hur Elise vände sig om för att gå tillbaka till huset, för att troligtvis umgås med Feliix. Hon stod kvar och kollade efter hennes långa blonda lockar som studsade på hennes rygg. Hade hon verkligen gjort rätt när hon sagt till henne att göra som hon nu troligt vis skulle göra? Det fick hon hoppas på. Men kärlek, det var inte direkt något för henne. Hon skulle hålla sig till sina hästar! Mycket enklare! Hon vände sig om för att gå tillbaka till huset, vad skulle hon göra ensam i skogen nu? Hon gick tillbaka på samma stig som Elise hade gått tillbaka på.
