Sjöjungfrun

Natt - Elise

Hon kollade på klockan, 01.30. Hon slängde täcket åt sidan och kollade åt den andra sängen. Nej, inget förutom lugna andetag. Hon tog på sig klänningen hon hade haft på sig hela dagen. Sen öppnade hon försiktigt dörren och smög ut. Hon stängde inte riktigt dörren för hon var rädd att väcka någon. 

Hon tassade ner för korridoren och sedan ner för trappan och ut på den stora terassen. Hon kollade upp mot månen. Hon gick ner mot vattnet, det var något som drog henne dit. Månen speglade sig i vattnet och hon började gå mot skogen. Hon visste exakt var hon skulle gå. 

Hon smög tyst på marken som var fylld med grus och småstenar. Då såg hon honom. Han stod på en del av skogen som det nästan inte fanns några träd vid. Det var som en klippa som gick någon meter ut över vattnet. Hon kände sig överlägsen honom nu. Hon var inte rädd. Hon klev ut från skuggorna och månens strålar träffade henne i ansiktet. Han märkte inte att hon kom så hon smög fram till honom. Och utan att han han reagera la hon ena handen över hans mun så att han inte skulle kunna skrika och den andra försökte hon dra in honom i skuggan. 

Han vred sig av och an och skakade på huvudet för att han skulle få bort hennes hand. Till slut orkade hon inte hålla emot länge utan släppte greppet. 

"Vad fan tror du att du gör Elise?" fräste han åt henne när han ställde sig upp borstade bort smuts från byxor och tröja. 

Det var kanske inte så genomtänk nu när hon tänkte efter. 

"Jag vet vad du höll på med." fräste hon tillbaka till honom och ignorerade totalt hans fråga. 

"Vad?" han höll masken men det märktes att han blev lite nervös. 

"Jag vet exakt vad du och Linnéa höll på med." svarade hon. Hon glodde på honom och han glodde tillbaka.

"Vad fan menar du?" 

"Att ni va, va fan i nu va!" hon tog en paus. "Jävla knullkompisar eller vad du nu vill kalla det!" 

Det var nästan helt mörkt men det lilla ljus som månen gav dem gjorde så att hon såg att all färg försvann från hans ansikte. 

"Men va fan Elise!" han tog en paus. "Det är ju fan... Det är ju fan perverst typ! Det fattar du ju själv att det inte fungerar då!" 

Hon kände sig överlägsen. Även om hon va minst 15 centimeter kortare än honom så kände hon det som om hon såg ner på honom. Som när ett barn har gjort något dåligt och hon var den vuxne. 

"Du vet att jag har rätt." 

Han svarade.

"Fick du nog av henne? Ville hon inte längre?" hon tog en konstpaus. "Och du blev sur så du dödade henne? Enkelt och effektivt."

Till att börja med gjorde han inget, han bara kollade ner på sina händer. Men sen när han kollade upp på honom så hände allt så snabbt. Han tryckte upp henne mot ett träd och hans stora händer höll ett fast grepp runt hennes hals. Hon fick allt svårare att andas. Paniken kom son ett faktum. 

"Din jävla slampa." viskade han till henne.

Hon kämpade mot hans grepp med det blev allt svårare att andas. Ögonen fylldes med tårar. Hon började se suddigt. Men helt plötsligt släppte han taget och backade snabbt tillbaka och kollade på sina händer. 

"Fan, fan, fan." mumlade han. Hon gled ner på marken samtidigt som hon tog sig runt halsen. "Fan, förlåt Elise. Jag vet inte hur... varför jag gjorde så. Fan, förlåt!" Han närmade sig henne. Hon ryggade undan och han stannade. 

"Förlåt." sa han igen.

Han gjorde ett nytt försök att närma sig henne. Han satte sig framför henne. Hon kollade på honom och hon kände hur pulsen ökade. Sen drog han sin hand över hennes kind och hon blev lugn.