Sjöjungfrun

Natten - Linnéa och Feliix

Det var en varm natt, en sån där natt som man kan sova utomhus utan att man fryser. Himlen var stjärnklar och man kunde se varenda stjärna utan att behöva anstränga sig något. Precis som man kan göra på landet där det inte finns några lampor någonstans.

Feliix hade legat vaken bara för att han visste att Linnéa skulle gå ut. Han visste nämligen något som han inte tänkte gå och bära på längre. När han hörde hur någon tassade genom hallen satte han sig upp i sin säng och var noga med att inte väcka Bianca. Han hade redan på sig alla sina kläder. Han smög till dörren och öppnade den och tassade genom hallen ut i natten.

Han tassade bakom henne fram tills de kom till delen av ön där det var fullt med träd. En varm vindpust blåste i träden och det fläktade honom. Han såg Linnéas långa bruna hår röra sig lite i vinden. Han smög bakom henne. Han ökade farten lite för att komma ikapp henne. När man var lagom nära henne så sträckte han ut handen och tog tag i hennes axel.

"Linnéa," sa han och hon hoppade till och vände sig om. "Vi behöver prata."

"Oj, hej Feliix." svarade hon.

"Vi, behöver prata." sa han sedan igen utan att släppa hennes axel. Som om hon skulle springa där ifrån.

"Nu?"

"Ja," han gjorde en konstpaus. "Du får inte hålla på med Leo." fick han sen ur sig.

Han visste inte riktigt vad han hade väntat sig att han skulle göra men hennes rektion var inte den han hade väntat sig. Hon bar hånlog mot honom. Hon slängde bak håret med handen och lutade på huvudet.

"Bry dig du om dina saker så bryr jag mig och mina." svarade hon och tryckte ihop läpparna till ett konstigt leende. Hon vände sig om för att gå men han höll kvar henne.

"Det är mitt problem." svarade han henne. "För om Bianca får reda på att jag vetat och inte gjort något så kommer hon mörda mig."

Linnéa bara kollade på honom som om han var dum i huvudet. Och drog till sig sin axel och fnyste åt honom.

"Bra, då har du gjort din del." svarade hon.

Han tog tag i hennes underarm och drog tillbaka henne.

"Nu passar du dig jävligt noga Linnéa," började han. "Nu slutar du kladda på Leo. Hör du vad jag säger? Eller behöver jag säga det på fler språk eller behöver jag fixa röksignaler?"

Hon kollade bara skrämt på honom. Och försökte få tillbaka hennes arm. Men han höll ett stadigt grepp.

"Aj Feliix! Jag kommer fan få märken ju!" fräste hon och försökte få tillbaka sin arm. Han tog bara ett fastare grepp och kände att han hade övertaget över situationen.

"Bara om du slutar kladda på Leo."

Hon snörpte på munnen. Han tog ett hårdare grepp om hennes arm och drog henne närmare sig. Hon kände hur hon blev räddare och räddare och hur hon förlorade greppet om situationen. Han kände att hon spände sig.

"Du Linnéa, du kan gå och knulla någon annan. Inte min syrras kille." viskade han i hennes öra och hon rös till och det kände han.

Han var rent av förbannad på henne nu. Han kände hur han gärna hade vilat lappa till henne. Eller något ännu värre....

Han släppte taget om hennes arm och hon backade några steg. Sen bara hon kollade på honom och gick sedan där ifrån med sura steg. Tillbaka mot huset. Han stod och kollade på henne när hon gick in i det stora huset och stängde dörren högt efter sig. Han kände än en gång hur varmt det var i natt. Han kollade upp mot himlen en lång stund och funderade över om han hade gjort rätt. Hade han sagt något dumt? Hade han lagt sig i mör mycket? Borde han sagt till Bianca istället? Fast då skulle hon säkert ha gjort slut. Fast är det bättre att låta henne vara ihop i en lögn? Tankarna for runt i huvudet på honom samtidigt som hans bruna ögon hoppade över stjärnhimlen.

Efter en stund gick han tillbaka till hans rum. Han öppnade tyst dörren och kollade in om han hade väckt Bianca, men sängen där hon legat var tom. Nu visste hon att han hade varit ute och han visste att hon var ute.

Han gick till sin säng och la sig igen. Men natten blev en sömnlös natt.