Sjöjungfrun

Tak - Feliix

Han låg bredvid henne, borde han berätta för henne? Om det där med Linnéa. Att kondomen som hon hittat bara var för Linnéa. Han vände på huvudet och kollade på sin syster. På hennes bruna hår och hennes stängda ögon. Vad var det som egentligen var rätt? Om hon inte visste kunde hon ju inte ta någon skada av det. Fast å andra sidan så hade hon rätt och veta det, och med tanke på att Linnéa nu var död, och att han faktiskt hade träffat henne samma natt så verkade det inte så bra för honom. 

Han drog en djup suck och tänkte igenom allt han visste nu. Han hade följt efter Linnéa ut den där natten, han hade pratat med henne, kanske hotat lite. Men sen hade de skiljts åt. Hade han missat något? Tänk om det var han som hade gjort det. Fast utan att han visste. Hade han verklige gått och lagt sig den där kvällen? 

Han blev svettig där han låg på det vita överkastet bredvid Bianca som suckade djupt nästan hela tiden. Hade han varit den sista som sett Linnéa? Hade hon tagit livet av sig själv? Nej, hon hade blivit strypt. Hon kunde inte tagit livet av sig. 

Klockan var mycket och det hade börjat mörkna ute, men han brydde sig inte. Var hade Linnéa tagit vägen efter att han gått? För han var rätt säker på att han inte mördade henne, eller att hon gjorde det själv. Men vem var det som träffade Linnéa efter?

"Bianca?" frågade han och vände sitt huvud mot henne.

"Mmm?" svarade hon och vände sitt huvud mot honom. 

"À quand remonte la dernière fois que vous Leo?" frågade han henne rakt ut utan att fråga. Han tyckte tanken på att hans syster och Leo legat var lite pinsam men han behövde fråga. (När låg du senaste med Leo?")

Hon bara kollade på honom som om han var helt dum i huvudet.

"Pourquoi demandez-vous?" nästan fräste hon till svar och satte sig halv upp i sängen. ("Varför undrar du det?")

Han svalde, detta var inte något han kunde berätta i första hand. 

"Réponse juste!" suckade han och halvsatte sig upp själv och la huvudet på sned så att kepsen trillade av. (Svara bara!")

Hon la huvudet på sned och kollade på honom. 

"Le droit il y a longtemps..." svarade hon motvilligt efter en stund. ("Det var länge sedan")

Han bara nickade. Och bet sig lite i läppen. 

"Merci." Svarade han sedan och satte sig upp i hennes säng och gick över till sin egen utan att säga ett ord till la han sig med kläder och allt under täcket. Han kände hennes blick från andra sidan men hon visste bättre än att fråga. Han övervägde att gå till Elise. Men han ville inte. Han kände att han hade så mycket att tänka på.