Sjöjungfrun

Natt prat - Feliix

Hon bara kollade på honom. Han svalde. Hur skulle han kunna förklara något sådant här för henne? Det kommer låta jätte mycket som om han är skyldig. Hur skulle han ta sig ur detta? Han andades ut och han kände hur paniken började komma krypande. Han kände hur han fick svårt att andas. Han började tänka på en orm som långsamt ströp sitt byte. Denna hemligheten ströp honom sakta men säkert, och om han inte fick ur sig det snart skulle han inte orka mer. 

"Du kommer tro att jag dödade henne eftersom jag ratade med henne natten hon dog." 

Sussi bara kollade storögt på honom och han kände att han var nära på att börja gråta. Hon måste ha hört det på hans röst eftersom hon la armen runt honom. Hon hade altid känt så mycket äldre än vad han va. Även om hon inte va så mycket äldre än honom. Och då brast han i gråt. Han snyftade och skakade och var allmänt rädd.

"Jag... Jag pratade med henne den... Den där natten som hon... Som hon dog." hulkade han sedan fram. 

Sussi kramade honom hårdare och vaggade honom fram och tillbaka och hychade. Det var faktiskt mer lugnande än vad han hade trott. 

"Jag pratade med henne, men jag dödade henne inte." nästan viskade han till henne. "Jag lovar."

Hon nickade. 

"Men jag måste fråga, vad var det som du pratade med henne om?" 

Han andades, hur skulle han kunna berätta detta? Detta är ju helt sjukt. Han försökte återfå förnyftet. Sen så kollade han på henne. 

"Jo," började han."Det var såhär...."