5

4K 78 27
                                    

Philippas perspektiv

"Hur ska du ta dig hem idag? Gå?" frågar Max mig och jag nickar. Skoldagen är nu äntligen slut och vi är på väg mot våra skåp. "Ska vi gå en bit tillsammans?" fortsätter han med att fråga och jag nickar åter igen. "Det kan vi absolut göra" säger jag glatt. Hans skåp ligger en bit ifrån mitt så vi stannar först till vid hans innan vi sedan går vidare till mitt skåp.

Jag låser upp skåpet och i samma sekund som jag öppnar skåpdörren trillar en lite, vit lapp ut. Jag ser tydligt att det står mitt namn på lappen. Lite smått rädd för vad exakt som kommer stå nedskrivet på lappen plockar jag snabbt upp den och lägger ner den i bakfickan. Jag tittar runt lite på eleverna i korridoren men alla ser oskyldiga ut. Dock skulle jag nog kunna gissa att det är ingen mindre än Noel som ligger bakom detta.

Jag plockar ut min väska och lägger ner några skolböcker som jag ska ha med mig hem. Direkt efter det stänger jag igen skåpet och tillsammans med Max börjar vi gå ut från skolan.

"Kan du förklara lite mer om den här nollningsrutinen?" frågar jag medan vi går över skolgården. "På nollningsfesten, som den kallas, ska trean få ettan stupfull, och då menar jag verkligen stupfull. Man får liksom inte gå hem förrän man verkligen är stupfull" säger han och jag rynkar på näsan av avsky. Herregud. "Resten av veckan, och möjligtvis veckan efter får trean att säga åt dig att göra precis vad som helst och då måste du göra det han eller hon säger. Det kan vara allt från att man ska klä sig i pinsamma kläder eller helt enkelt bara skämma ut sig på alla möjliga tänkbara sätt" fortsätter han och jag suckar.

"Varför har jag inte hört något om detta tidigare?"

"Du, det undrar jag med" säger han och jag suckar åter igen. "Vad är detta för skola egentligen?" säger jag nervöst. "En cool skola" svarar Max och jag stannar till och tittar på honom. Till en början klarar han av att ha en neutral min men några sekunder senare brister vi ut i gapskratt. Herregud.

Det är verkligen något speciellt med Max. Jag känner liksom redan att jag kan lita på honom fullt ut och jag behöver liksom inte tvivla för fem öre. På vägen hem pratar vi om allt som existerar mellan himmel och jord. Han berättar för mig om sin pappa och sina två småsystrar. Hans föräldrar är skilda och hans syrror heter Sara och Elizabeth. De är tvillingar och han berättar även att de är tre år. Jag berättar för honom om hu jag hatar havet men älskar korallrev. Han berättar hur han älskar kall pizza och jag håller med honom till 100%, det är så mycket godare än varm.

Efter en gång på 20 minuter är vi framme vid mitt hus. Jag är nästan påväg att bjuda in honom till mig när jag kommer på att min mamma är hemma och det hade bara blivit pinsamt..extremt pinsamt. Jag kramar om honom och vi säger hejdå till varandra. "Vi kan ses vid matsalen imorgon så kan vi gå till första lektionen tillsammans?" föreslår jag och han nickar med ett leende på läpparna. "Yes, det blir bra, vi ses" säger han och fortsätter att gå.

Det första jag gör när jag kommer in genom ytterdörren är att gå direkt upp till mitt rum. Varför? Jo, för att jag är något otroligt spänd på att läsa lappen jag har fått ifrån Noel, eller ja, från personen jag antar är Noel. Det är liksom inte möjligt att det skulle vara någon annan.

Jag väcklar upp den ihopvikta lappen och börjar läsa de slarvigt skrivna bokstäverna på pappret.

Ha på dig enbart röda kläder imorgon, vi ska ta bild inför nollningen, ses där Philippa ;)

Okej, det var ju en enkel utmaning. Jag klär kanske inte i rött, speciellt inte helrött, men det hade ju faktiskt kunnat vara en mycket värre utmaning. Därför är det egentligen bara en sak med texten som jag reagerar på. Han kan mitt namn. Hur i hela fridens namn kan han mitt namn? Jag sa väl inte Philippa när han frågade? Nej det är jag säker på att jag inte gjorde.

Den enda möjlighet till hur Noel kan ha fått reda på mitt namn är att Dante har berättat det för honom. Han såg förmodligen mitt namn när jag visade honom mitt schema. Att det skulle vara Max som har berättat det tror jag verkligen inte. Han hänger inte med Noel alls för han tillhör bland de absolut populäraste personerna på hela skolan. Och Max säger att han verkligen inte vill hänga med det gänget. Dels för att de flesta är ganska dryga och dels för att han kanske inte hade passat in där.

Jag går fram till min garderob där jag plockar fram ett par röda converse, röda jeans och en röd T-shirt. Herregud, jag kommer ju verkligen att se ut som en tomat imorgon i skolan. Det är iallafall tur att jag inte är den enda ettan som kommer se ut såhär, utan alla ska det. Jag plockar även fram en svart tröja som jag tänker att jag ska ta på mig när bilden är tagen så att jag slipper se ut som en tomat exakt hela dagen.

När outfiten är framtagen börjar jag titta lite på den läxan som vi fick i engelska idag. Man ska läsa en text, översätta den plus lära sig glosorna som står vid kanten av boken. Det är inga glosor som jag inte sett tidigare men vissa ord är lite svåra att stava. Med tungan rätt i mun och en penna i min hand skriver jag ner engelska glosorna på ett papper, flera och flera gånger.

Efter ett tag hör jag hur mamma ropar på mig. Det är mat säger hon. Det är nog bäst att jag drar ner och käkar innan mamma blir arg.

han i trean ➳ noel flikeDär berättelser lever. Upptäck nu