27

3.2K 93 74
                                    

Philippas perspektiv

Dagen efter visste Noel om att något var fel. Jag backade undan från hans kram. Det var enkelt att se att han var ganska förvirrad och lite sårad. 

"Vad är det Philippa?"

Jag rycker på axlarna och stänger igen mitt skåp innan jag sedan går iväg. Och han följer efter mig, precis som han alltid gör.

Om jag ska vara ärlig har jag känt mig super deprimerad och dålig. Egentligen över mig själv, men att Noel inte har pratat med mig efter lördags-morgon gör det hela ännu lite värre. 

Jag har även haft svårt att sova de senaste dagarna och påsarna under mina skriker efter sömn. Eftersom jag är så pass trött som jag är tittar jag inte bak för att se om Noel är där förrän jag kommer fram till salen jag ska ha lektion i. Men han har följt efter mig hela vägen. 

"Mår du bra?" frågar han mig och smeker min arm. 

"Ja, jag är bara lite trött, det är allt" svarar jag och ler svagt mot honom, han ler tillbaka mot mig. Han lutar sig fram emot mig och till en början tror jag att han ska kyssa mig på mina läppar men istället lägger han en liten kyss på min kind.

"Vi ses"

Jag nickar och han kramar om mig. Jag kramar tillbaka och innan han lämnar mig ler han åter igen. 

***

Under lunchen sitter jag tätt intill Noel, lyssnar på hans hjärtslag och ljudet av hans röst när han pratar. Det var inte meningen att somna men tydligen så lyckades jag med det. Noel väcker mig med en kyss på pannan och säger "baby, det är dags att dra tillbaka nu". 

Vanligtvis hade jag fått panik över att han nyss kallade mig baby, det är ett sött namn och jag är inte värd det namnet. Men istället gnuggar jag mig i ögonen och ler mot honom och låter han sedan lyfta upp mig från marken. 

"Förlåt för att jag somnade på dig" 

"Det är lugnt, du är alltid så söt så det var bara gulligt" säger han och får mig att rodna mer än någonsin. 

Vi kommer in till korridoren och den är full av elever. Han följer med mig bort till mitt skåp och jag lägger märke till hur han konstant stirrar på mig. 

"Kan jag kyssa dig?" frågar han tyst. 

"Här?" frågar jag och tittar runt.

"Varför inte?"

"Det är folk här,  jag visste inte om du ville att folk skulle veta detta, om oss alltså, eller inte"

Jag börjar rodna direkt efter att jag har sagt det. "Jag menade inte att låta taskig eller så eller ja jag vet inte" 

"Inte här Noel, snälla" ber jag.

"Men jag vill att de ska veta att jag gillar dig, och att de inte kan ta dig nu" säger han och tittar på mig med hundvalpsögon. 

"jag har ändå inga andra vänner Noel" säger jag och småskrattar lite. Han rycker på axlarna och lutar sig sedan fram och kysser mig vid sidan av läpparna, alltså typ på kinden fast närmre mina läppar. Jag tror ni förstår. 

"Vi ses efter lektionen, okej?"

Jag nickar, vänder mig om och går sedan till min nästa lektion. 

***

På fredagen, och efter min lilla nap under lunchen vaknar jag upp fem minuter senare. Jag upptäcker att Noel har flyttat oss en bit ifrån de andra killarna. 

"Ja tror inte du mår så bra Philippa, varför somnar du hela tiden?" frågar han oroligt. 

"Jag har sovit dåligt antar jag, jag är okej, jag lovar. Förhoppningsvis kommer jag ha mer energi efter helgen. Mina föräldrar bråkar och skriker ganska sent på natten om man säger så" säger jag och lutar mig mot honom. Han slingrar sina armar om mig. 

"Skriker som i att ha sex eller bråka"

Jag himlar med ögonen och börjar sedan småskratta. "Noel! Bråka såklart! Jag hoppas inte de gör det andra alternativet när jag är hemma" 

"De har de säkert gjort någon gång tho" säger han och jag täcker mitt ansikte med mina händer. "Din nästa lektion börjar om fem minuter, och om jag har rätt så har du idrott?" säger han och vi reser på oss. 

"Du har rätt" säger jag och börjar småskratta lite. 

Våra vägar skiljs åt. Jag går till min lektion, som är idrott, och han går till sin lektion. 

Mitt under lektionen börjar jag känna att något är fel. Jag går ut till korridoren för att sedan gå vidare till vår vattenmaskin som finns i vår korridor. Plötsligt blir mina ben alldeles svaga och jag tappar all känsel i dem och faller mot marken. 

"Philippa?" jag hör någon säga mitt namn och tittar upp mot personen. Min blick är suddig och jag ser svarta prickar lite här och var. Men jag tror det är Noel som står framför mig. 

"Jag..jag..kan..inte...andas...Noel"

Han är en bit ifrån mig men börjar genast att jogga mot mig. Han lyfter upp mig från marken och håller mig upprätt i ett stadigt grepp. Sedan tar han fram en vattenflaska, som jag antar var hans, och lägger den mot min mun. Långsamt dricker jag några klunkar. 

"Förlåt för att jag drack ditt vatten" säger jag när jag druckit upp hela flaskan. "Du var på väg att svimma så det är lugnt" säger han och sedan blir allt svart. 

***

Jag vaknar upp och kommer genast ihåg vad som hände och blir genast generad. 

"Åh herregud, jag svimmade på grund av vår idrottslektion..vi gjorde inte ens något jobbigt" säger jag och täcker mitt ansikte med mina händer. Noel tittar över mot mig och ler lite försiktigt. 

Jag slår till mig själv i huvudet men Noel reagerar direkt. "Gör inte illa dig själv, det är okej, jag kommer inte döma dig för att du svimmade, det har hänt mig med" säger han. 

"Jag är så dum"

"Nej, det är du inte, du är söt, liten och oemotståndlig"

Han tar tag i båda mina händer och drar mig in i hans knä. "Jag vill inte vara söt" säger jag och suckar. Han småskrattar lite. "Fortsätter du att göra sådär så kommer du alltid vara söt". 

Jag suckar och lutar mig sedan mot honom igen. "Du kan fortsätta sova om du vill, jag börjar också bli trött så vi kan gå upp och ta en nap och mysa om du vill det då, eller så stannar vi här, det bestämmer du, vad du känner dig bekvämast med, jag har redan pratat med din mamma"

Jag skrattar åt hur han rabblar upp allt. "Vi kan gå upp, det spelar ingen roll" säger jag. 

"Okej, ja, min mamma kommer hem snart" säger han och jag nickar. Han plockar upp mig i brudstil och börjar gå bort mot trappan som leder upp till övervåningen. 

"Noel, jag kan gå själv?" säger jag och fnissar till. 

"Ja, men du är min baby så jag tänker bära dig ändå" säger han och fortsätter att gå. 

Han sätter ner mig på hans säng när vi kommer upp. "Förresten så frågade jag din mamma om det med vattenparken, så länge vi har en vuxen med så är det okej, vilket vi inte kommer ha men det behöver du inte säga till henne" säger han och jag ler brett mot honom. 

Vi lägger oss ner i hans säng, under täcket. "Du är så varm" säger jag och trycker mig närmre honom. "Du är så kall" säger han och jag skrattar till lite. 

"Sov nu" säger han efter ett tag och jag ler mot honom. Sedan kysser han mig på läpparna och snart faller vi båda två in i en djup sömn.


han i trean ➳ noel flikeWhere stories live. Discover now