han i trean ➳ noel flike

16

Philippas perspektiv

Jag hade helt fel. Noel tycker fortfarande att han inte har bett om ursäkt tillräckligt mycket. För varje dag som går blir han bara mer och mer irriterande och det har nu gått en hel vecka sedan han började med det. Ibland har jag börjat tänka på att bjuda hem honom till mig, men sedan tänker jag även på att han förmodligen hade börjat skratta åt mig om jag frågade, jag vill iallafall inte att han ska komma hem till mig. 

Eller okej, det vill jag. Men det skulle jag aldrig säga högt. 

Ibland får jag bara en känsla av att jag verkligen hade velat lära känna Noel på djupet. Vi har ju knappt pratat, bara gått i tystnad. Alla tittar alltid mot oss men ingen har vågat säga något. 

Idag är Noel utanför mig mycket tidigare än vanligt. Han kommer till och med upp till ytterdörren. Jag ler mot honom när jag öppnar ytterdörren men till svar får jag bara en höjning på ögonbrynen. "Är du på bra humör?" frågar han, skrattandes. 

"Ja, men det borde jag nog inte, varje gång jag känner att det kommer bli en bra dag så slutar den alltid dåligt" svarar jag. 

"Oroa dig inte, din pojkvän kommer väl tillbaka idag?" säger han och jag himlar med ögonen. "Han är inte min pojkvän". Noel skrattar till lite. "Jag ser ju hur ni håller handen och hur du alltid är nära honom" säger Noel med ett leende på läpparna. "Ja, precis som jag gör med dig?" säger jag med ett ännu större leende på läpparna och Noels ansiktsuttryck ändras helt. "Vi drar". 

Han går före mig bort till bilen. Bilresan är tyst men jag tar mig tiden till att granska honom lite. Det första vi gör när vi kommer till skolan är att möta upp hans lilla gäng. De står och snackar ett bra tag vilket får mig att bli lite smått irriterad. "Kom igen, jag vill träffa Max, vi är ju alltid med dina vänner. Och du behöver ju inte ens gå med mig?" säger jag. 

"Jo, det behöver jag" svarar han och ler stort mot mig. Jag himlar med ögonen och går tätt intill honom medan vi går igenom skolans korridor. Jag ser Max stå lite längre bort i korridoren och han spricker upp i ett leende när han ser mig. Dock försvinner det lite när han får syn på Noel. 

"Philippa! Du är ju kvar" säger han skrattandes, kramar om mig hårt. "Ja, dock vill jag inte det har varit..ganska jobbigt de senaste dagarna". Jag sneglar mot Noel som tittar mot mig med en spänd blick. 

"Är ni två..vänner?" 

Noel börjar säga något men jag skakar direkt på huvudet. "Nej, han försöker bara gottgöra mig och ser till att ingen retar mig eller så, även fast jag vet att jag hade klarat mig utan honom" säger jag och tittar menande på Noel. Han himlar med ögonen. "Folk är taskiga" säger han. 

Jag rycker på axlarna och sedan ser jag vår lärare komma längre bort i korridoren. "Ses vi vid lunchen?" frågar Noel. Jag nickar på huvudet trots att jag vet att han inte kommer vara vid mig på lunchen. Han är alltid utomhus, och där får vi ettor inte vara under lunchtid. 

"Är du säker på att du kommer klara dig?" frågar han oroligt och jag suckar lite. "Jag är ingen bebis Noel". Han nickar och jag och Max går in i klassrummet. 

***

Hur konstigt det än kanske låter så måste jag säga att jag saknar att ha Noel vid mig hela tiden. Nu när Max är tillbaka har vi kommit överens att han inte behöver vara som ett plåster på mig hela dagen. Jag är dock så glad över att Max är tillbaka. 

Varje gång vi går igenom korridoren och möter Noels klass så känner jag hans blickar bränna på mig. Jag tittade aldrig bak för att se om han var där, jag visste det ändå. 

Max är ganska skeptisk till det hela med Noel. Han anser att Noel inte är bra för mig, vilket jag i och för sig förstår, sättet han ser efter mig börjar bli en aning skrämmande faktiskt. 

Men jag vill inte klaga.

Jag skulle inte ens våga klaga. Inte bara för att jag aldrig har varit den som klagar på andra eller säger vad jag tycker och tänker, utan mest för att om jag nu skulle klaga så finns det en chans för att Noel skulle vara borta på ett hjärtslag. 

Jag vill inte ha Noel som min pojkvän, det hade känts så skumt att kyssa honom. Men okej, generellt sätt tycker jag det är konstigt att kyssa folk. Jag har aldrig gjort det förut men har sett när andra har gjort det och det är inget jag längtar till om man säger så. Men jag vill ha Noel i närheten av mig. 

Det finns vissa personer som du vill ha nära dig för att de liksom sprider en positiv energi, men det finns egentligen inget positivt med Noel. Han gav mig inte något särskilt varm känsla heller, men det är något med honom som får mig att bli en smula attraherad av honom.