han i trean ➳ noel flike

7

Philippas perspektiv

Jag har nog spenderat tre hela timmar på att försöka hitta en outfit till ikväll. Till slut har jag bestämt mig för att ta ett par svarta, slitna skinny jeans, ett svart linne och ett par ljusbruna boots till det. Mitt hår orkar jag inte lägga ner någon direkt tid på, jag har inte tid till det heller. 

Ju närmre klockan blir åtta desto större blir klumpen i min mage. Jag önskar verkligen att denna festen var frivillig, det brukar ju vara så på de flesta skolorna. Men inte på denna. Nej, för denna skolan är inte som alla andra. 

Några knackningar hörs på min dörr och jag vänder mig om mot dörren. 

"Philippa? Det står en bil där ute, med en kille i, är han här för dig?" frågar mamma nyfiket och jag suckar samtidigt som jag drar ut min mobil från laddaren. Jag går fram till dörren och öppnar den så att jag och mamma står face to face med varandra. 

"Ja, det är en fest ikväll som alla nya måste gå på, jag kommer tillbaka imorgon efter skolan" säger jag och börjar gå iväg mot trappan, vill gärna slippa prata med mamma om det hela. Hon är snabbare än mig och hinner ta tag om min handled innan jag hunnit gå två meter ifrån henne. Jag rycker till av hennes plötsliga beröring och vänder mig sedan om mot henne så att vi står face to face ännu en gång. "Vänta lite här nu, med tanke på att han har körkort betyder ju det att han är minst 18, och du är alldeles för ung för att träffa någon som är 18, känner du honom? Hur gammal är han?" börjar mamma babbla oroligt och jag himlar med ögonen. 

Jag suckar irriterat och drar mig loss från hennes ganska svaga grepp om min arm. 

"Ja, han är 18 mamma, men jag hatar honom mer än något annat men denna veckan kommer jag behöva spendera tid med honom, det är en nollningsgrej" säger jag med en frustrerad suck och viftar med min hand. Sedan när blev mamma såhär intresserad över något som angår mig? Hon har ju varit så upptagen med min bror och hans studier den senaste tiden att hon nästan glömt att jag ens existerar, det känns så iallafall. 

"Spendera tid tillsammans?" frågar hon och lägger sina armar i kors. Jag ser på hennes ansiktsuttryck att hon inte gillar det jag säger. Att säga åt henne att jag ska på den festen och bli stupfull kan jag bara glömma så jag måste ljuga för henne. "Varje etta får en i trean som liksom ska visa en runt och sånt" säger jag och rycker på axlarna. Hennes stränga blick byts ut mot ett brett leende. 

"Men då så, han har varit här ett tag nu så du borde dra iväg" säger hon och jag ler mot henne, såklart såg hon inte igenom min lögn och trodde på varje ord jag sa. 

Jag fortsätter att gå mot trappan och tar mig sedan ganska fort ut till Noel som väntar utanför bilen. Han står lutad mot den ena sidan av bilen. Trots att jag vet att han kan höra mig komma mot honom så tittar han inte mot mig förrän jag står alldeles intill honom. 

"Är du redo för att åka?"

Jag rycker på axlarna och sen blir det tyst. Det blir tyst för några minuter innan han sedan suckar och går runt om bilen för att hoppa in i förarsätet. Jag gör som honom och sätter mig ner i passagerarsätet. Jag börjar pilla nervöst på min lilla väska som jag har med mig. Mina andetag blir kortare och kortare. Det är nu det händer. 

Bilresan fram till stället där festen ska vara tar ungefär en kvart. Han svänger in på en liten parkering som ligger intill lokalen där festen är arrangerad. Han stannar motorn och tittar sedan mot mig. 

"Jag vill bara varna dig, det finns en hel del här som kommer bli utom kontroll. Vissa brukar försöka och få tag på en etta och ja, du förstår, gör dåliga saker mot dem" säger han och jag suckar. "Noel, jag är ingen bebis. Jag vet vad som händer på fester, folk blir fulla och försöker sedan hitta någon att ligga med. Förresten, när började du bry dig om mig egentligen?" säger jag och lägger mina armar i kors. Jag spänner min blick i hans ögon och jag tycker mig se något som mjuknar lite i hans ögon, men jag vågar knappt tro det. 

"Jag ville inte att det skulle bli såhär okej, jag-"

"Ja ja Noel, whatever, bara ge mig alkoholen och gör det du måste göra. Jag vill inte komma ihåg vad folk kommer prata om imorgon" säger jag och tittar bort från honom. Jag kan höra hur han försöker säga något men det slutar bara i ett otydligt mummel och sedan en tung suck. Han knäpper upp sitt säkerhetsbälte och lämnar sedan bilen. 

Innan även jag lämnar bilen tar jag ett djupt andetag, detta kommer bli en lång kväll.