han i trean ➳ noel flike

31

Philippas perspektiv

Jag sätter in nyckeln i låset och vrider om tills jag hör det vanliga klickande ljudet. När jag kommer in låter jag min väska falla mot marken innan jag stänger igen dörren efter mig. 

"Hej Philippa, hur var det i skolan?" frågar min moster och hennes huvud sticker fram från köksöppningen. Hon ler vänligt mot mig och jag ler tillbaka mot henne. 

"Bra antar jag, vad har du gjort idag?" 

"Jag blev inringd till en jobbintervju och konferens i Göteborg, det varar hela helgen så du behöver kanske bo hos dina föräldrar" säger hon och tittar medlidande mot mig. 

"Jag mår inte bra där hemma" gnäller jag och går in till vardagsrummet. Jag slänger mig ner i soffan och landar där med en duns. "Jag vet Philippa, jag försöker verkligen göra så allt ska bli bra för dig - det vet du om" säger hon och sätter sig ner bredvid mig i soffan. "Plus, du har inte varit hos mig på jättelänge!".

"Jag vet, förlåt, jag vill verkligen vara med dig! Jag kan stanna här så länge du har ipren, tamponger och mat" säger jag och fnissar lite. "Ipren?" frågar hon och tittar oroligt mot mig. 

"Jag fick tandställning imorse" säger jag och ler mot henne så att hon ska kunna se min räls ordentligt. 

"Det ser ju bra ut! Aja, jag måste åka nu. Är du säker att du kan stanna här själv? Du får inte berätta för dina föräldrar okej? Då kommer de hämta dig direkt, finns det någon som han stanna här med dig?" frågar hon och kramar om mig. 

"Jag har en vän, och han är en kille" säger jag och sneglar över mot henne. Hon lutar sitt huvud på sne. "Det är kanske ingen bra idé Philippa, du ska ju egentligen inte stanna här ensam ändå" 

"Kan han komma över då? Bara för en kväll?" frågar jag och hon tvekar. "Hur gammal är han?" frågar hon och reser sig sedan upp. "Arton" säger jag och hennes ögon blir stora som golfbollar. 

Hon går ut till hallen och jag följer efter henne. "Okej, sov inte tillsammans bara. Jag måste gå nu. Kom ihåg, inga fester eller sånt nu, okej?" hon kramar om mig igen och jag nickar. 

"Absolut, hejdå"

***

Sent på natten samma dag som min moster har lämnat mig ensam där hon bor är det storm ute. Åskan dundrar och hela himlen lyses upp av blixtrar. Jag sitter i soffan med en gosig filt över mig och en skål med popcorn i knäet. Jag avskyr, verkligen avskyr, stormar och att behöva vara själv när det stormar tycker jag är jättejobbigt. 

Plus har jag även fått min mens idag och mensvärken tar kål på mig. Första dagen av min mens brukar alltid vara den värsta när det kommer till smärtan i min mage. 

Utöver detta har jag även börjat få ont i munnen också. Det känns som om mina tänder kommer trilla ur och jag kan knappt röra mina käkar. 

Jag vill ringa Noel, pojkvänner är ju de som borde hjälpa en i dessa situationer, ellerhur? Men vem är vaken vid halv ett på natten? Och tänk så vill även han ha lite space nu efter denna veckan, precis som jag har känt gentemot de andra? 

Plötsligt hörs ännu ett dånande utifrån. Det måste ha varit en blixt som slog ner i närheten. Jag rycker till och tar fort upp min mobil från soffan för att skriva till Noel. 

Philippa;
Jag hatar stormar....

När smset är ivägskickat skrollar jag igenom min instagram. Dock är flödet ganska dött med tanke på att klockan faktiskt är ganska mycket. 

Klockan börjar närma sig fyra när jag börjar känna mig sömnig. Min mobil plingar till och jag ser att Noel äntligen har svarat på mitt sms jag skickade tidigare.

Noel;
Är du okej? Jag hatar stormar med babe. Jag kan komma över senare om du vill? 

Philippa;
Om du vill, dock kommer jag nog sova när du kommer. Har inte sovit på hela natten..stormen, mens och min mun har liksom stoppat mig från att sova :(

Noel;
Jag kommer ändå! Jag saknar dig hjärtat <3
Btw är din moster där?

Philippa;
Nej hon är inte här, när kommer du?

Noel;
runt 8? 

Philippa;
bra!

Direkt efter att jag skickat iväg det sista meddelandet somnar jag. 

När klockan är halv sju vaknar jag med ett ryck och sätter mig rakt upp i soffan. Åskan ekar genom hela rummet. Jag stönar ogillande och lyfter upp mina knän mot mina bröst och kramar om dem. Hade jag fått välja hade jag verkligen sovit just nu. Jag ser säkert redan ut som en zombie och Noel kommer ju senare. 

Smärtan i min mage är fortfarande kvar och jag kvider till av den ilande smärtan. En gäspning flyger ur min mun innan jag reser mig upp för att låsa upp ytterdörren. Jag antar att jag kommer sova ganska djupt när Noel kommer och därför blir det lättare om den är olåst. Egentligen är det väl ganska dumt gjort. Vem som helst kan ju komma in medan jag sover. Men jag gör det ändå. 

Trots alla mina försök med att somna håller jag mig vaken tills Noel kommer. Det går bara inte och efter ett tag inser jag att det är lönlöst. En nätt knackning på ytterdörren får mig att röra på mig i soffan. Jag hör hur dörren öppnas och stängs och sedan ser jag Noel komma in till mig i vardagsrummet. 

"Du ser ut som en sömnig hundvalp" säger han och lutar huvudet en aning på sne. Jag himlar med ögonen och sätter mig sedan upp i soffan. Han sätter sig ner bredvid mig och vi kramar om varandra. "Min tanke var att jag skulle låta dig få vara utan mig denna helgen, men jag mår inte bra" viskar jag sömnigt. 

"Varför skulle jag vilja vara ensam nu i helgen?" frågar han och jag rycker på axlarna. 

"Vi har spenderat nästan varje dag tillsammans i två veckor nu, jag vill inte att du ska tröttna på mig" mumlar jag och han lägger sin arm om mig. "Du, jag har faktiskt saknat dig och ditt söta ansikte" säger han och kysser mig på nästippen. 

Plötsligt lyfter han upp sin handrygg mot min panna och tittar sedan oroligt på mig. "Har du feber?" frågar han. Jag rycker på axlarna. 

"Jag vet inte" 

"Du är supervarm" säger han och knuffar lätt ner mig i soffan så att jag ligger på rygg. Mina fingrar leker med hans hår samtidigt som han ligger ovanpå mig. "Hur har du sovit?" frågar han och tittar ner på mig. "Jag sov typ tre timmar sammanlagt eller något, kanske mindre, jag vet inte" säger jag och gäspar stort. 

"Sov nu då?" 

"Men du är ju här?"

"Normalt är jag aldrig vaken såhär tidigt på helger, jag är bara uppe för att jag ville träffa dig" säger han och tittar rakt in i mina ögon. Mina kinder blir knallröda och han kysser mig på kinden, och sedan min näsa. 

"Du är så söt" säger jag och fnissar lite. Sedan knuffar jag iväg honom. "Jag måste på toa" säger jag och vandrar iväg till toaletten. När jag kommer tillbaka igen ligger Noel ner på soffan och tittar upp mot taket. Hans händer ligger ihopflätade på hans mage. Jag stannar till en bit ifrån soffan då jag inte vet vad jag ska göra. Jag kan inte lägga mig bredvid honom för det finns det inte plats till, och skulle jag lägga mig ovanpå honom kommer jag ju att krossa honom. 

"Vad tittar du på?" frågar han och lutar huvudet åt mitt håll. "Lägg dig hos mig" säger han och jag biter mig löst i läppen. "Jag kommer krossa dig ju" säger jag och han himlar med ögonen. 

"Jag är några år äldre än dig hörru, det är jag som väger mer än dig" säger han och tar tag om min arm. På bara några sekunder har jag hamnat ovanpå honom.