E T T

5.8K 65 38
                                    

15 APRIL 2019 - MÅNDAG

" Dante what the fuck?! " Skriker jag i skolans matsal efter att ha fått ännu en till vätska över mig. Denna gång var det smoothie. I total panik springer jag ut ur matsalen för att leta rätt på första bästa toalett. När jag väll låst toaletten runt mig sjunker jag ihop på golvet med tårarna rinnandes ner för kinderna.

Att han fortfarande orka. Att han fortfarande orka göra mig så illa, och dessutom, mobba mig.

" Ebba älskling öppna dörren. " Hör jag Ludwig säga med ledsen röst.
Jag och Ludwig har väll en fling på ge, eller inte fling, vi är ju definitivt mer. Inte tillsammans. Än. Men känslor har vi båda för varandra. Starka känslor.

Jag svarar inte Ludwig så han bankar dörren med foten och slår med sina handflator. Han slår ett hårt slag med foten att jag nästan tror han ska slå sönder hela dörren vilket får mig att tillslut öppna den.
Pallar inte betala för att den ska gå sönder.
" Ludwig jag fattar inte felet på honom, han är så hemsk. " Tårarna forsar ner och Ludwig sätter sina händer på mina käkar och försöker torka tårarna med sina tummar. Det ger inget synligt resultat då tårarna rinner över. " Och vet du nått mer, jag är så fucking trött på att gråta över det han gör! "
" Ebbaaaaaaaa.. " Ludwig drar ut på a:et och lämnar en puss på min panna.

När jag väl samlat mig en liten stund ställer jag mig upp och vågar tillslut kolla in i spegeln. Smoothien har fastnat i håret vilket gör det oerhört äckligt och klibbigt.
" Jag drar hem. Måste tvätta håret och byta kläder. Jag kommer inte tillbaka. " Orden lämnar mina läppar utan att kasta en blick mot Ludwig.
" Jag följer med. "
" Du behöver inte. "
" Jag vill följa med. " Han ler.
" Då vill jag att du följer med. " Ludwig slänger sina armar runt mig och drar mig allt närmare honom.

Vi lämnar skolans portar och går mot Ludwigs bil. Vi säger inte så mycket under bilresans gång vilket faktiskt är rätt så skönt. Han förstår mig och det är en av tusen anledningar varför jag tycker om honom. Han förstår mig.

Ludwig parkerar bilen utanför huset där jag och min bror bor. Mamma och pappa dog när jag var runt 14 år vilket var en oerhört jobbig period för mig och min bror Gustav. Det tog oss flera flera flera år för att läka det såret. Det var 13 juli 2015 som jag såg mina föräldrar för sista gången. Det absolut värsta av allt var att dom sköt mamma och pappa framför ögonen på mig och Gustav. Det var så oerhört jävla vidrigt att se. Vilka det var som tog mina föräldrars liv vet jag inte. Gustav är 3 år äldre än mig, alltså 20 vilket gör att han fattade mer än vad jag gjorde och än idag gör.
" Vad tänker du på hjärtat? " Frågar Ludwig och drar sin hand på min kind.
" Mamma och pappa. " Mumlar jag tyst och vågar inte möta hans ögon.
Han nickar förstående och öppnar sin bildörr och går ut. Strax därefter öppnar han min och drar ut mig ur bilen, sekunden efter är hans armar runt mig. Jag kramar honom tillbaka och låter mina tårar blöta hans svarta hoodie.
" Det är om tre månader. Om exakt tre månader har dom varit borta i 4 år. "
" Hjärtat... " Mumlar han rätt högt och pussar mig på pannan men han har kvar läpparna. Han har sina händer runt min nacke och mina om hans mage.

Minns inte hur länge vi stod där men efter ett tag begav vi oss in i huset. Gustav var inte hemma utan var och jobbade. Bara jag och Ludwig. Skönt.

Vi låg nu raklånga i soffan under ett täckte. Ludwig låg längst in mot kuddarna och jag låg framför honom. Hans arm runt min mage, hans andetag mot min nacke, hans närvaro.
" Ebba, sover du? " Antar att jag hade somnat till då det var det första jag hörde.
" Mmhhhhhmmm. " Mumlade jag och la mig lite skönare.
" Klockan är 3, du har sovit i snart 2 timmar. Hur mår du? Är du hungrig? Vill du ha något? "
Jag log av hans frågor. Gulle han.
" Jag mår bättre med dig, jag är hungrig och jag vill ha dig här. " Mumlade jag som svar på hans frågor.
" Vad vill du ha? "
" Mat. "
" Vad för mat? "
" God mat. " Ludwig skrattade åt mina svar.
Kan ni tänka er ligga i en soffa med hans armar runt en, du är dödstrött och halvsover och du hör honom sedan skratta.
Du kan inte göra något annat än att le. Vilket jag gjorde, log.

Resten av dagen gick åt av att äta mat och mysa. Blev inte så mycket mer än så. Sent på kvällen åkte Ludwig hem.
Jag själv gick och la mig ganska tidigt. Imorgon tänker jag inte gå till skolan, pallar verkligen inte se Dante just nu. Är inte beredd på vad han kommer göra. Men jag fattar inte, vad fuck har jag gjort honom?

——————-
Sååååå det var första kapitlet!!
Hoppas från botten av mitt hjärta att ni kommer tycka om denna!
Puss❤️

Förälskad i dig // Dante Lindhe Where stories live. Discover now