F Y R A

3.5K 50 20
                                    

(Som ni märker skriver jag bara i Ebbas perspektiv och det kommer då nästan bara vara hennes i denna bok. Självklart kommer det komma andras perspektiv in i bilden men då är jag noga med att skriva det!!!)
-
" Helvete. " Suckade jag när Dante och hans kompis? kom. Jag hade blicken fast på honom som jag sedan vände bort.

Ida vände fundersamt runt huvudet för att kolla vilka som anlänt. Jag kunde se hur hennes ansikte spräcktes ut i världens leende. Vad gör hon?

" VALTER FUCKING JANNI!!! " Ropar hon ut och springer ut från bordet bort till Dante och den andra killen?

Vad fuck händer nu?

" IDA FUCKING JOLIN!!! " Ropar han tillbaka och springer mot henne. Sekunden efter är deras armar kastade runt varandra. Antal sekunder är osäkert eftersom det sista som hade kommit på min tanke var att räkna. Det jag fokuserade på var Dante som hade blicken fäst i mobilen. Vet inte ens om han reagerade att Ida kom dit.

" Vad fan gör du här? " Utbrister denna Valter då.

" Jo jag är egentligen lite sjuk men Ebba ringde mig och sa att jag skulle komma till skolan då jag var hemma och sen nu hamnade vi här helt enkelt. " Skrattade hon.

Jag kunde skymta hur Dante reagerade när Ida nämnde mitt namn. Han hade dock kvar blicken i mobilen men jag såg några rynkor formas på hans panna.

" Ebba? " Frågade Valter som också fått lite rynkor.

" Nordin. " Och då reagerade Dante helt plötsligt och tittade upp mot Ida.

" Ebba Nordin? " Dantes fråga kom från ingenstans.

" Eh jaaa? " Svarade Ida tillbaka osäkert.

Helvete också.

En suck lämnade självklart Dantes läppar.

Jag ville inte lyssna mer så jag började äta på min första lax.
Efter nån minut bara kom dom alla tre fram vid bordet. Ida satte sig bredvid mig, därefter satte sig Valter och eftersom Valter tog den platsen kunde Dante inte få plats. Han blev därför tvingad att sätta sig ner bredvid mig.

" Så du är alltså Ebba Nordin. " Utbrast Valter med ett leende.

" Det är jag det. " Log jag tillbaka.

" Ebba Nordin, är inte det hon.... " Viskade han lite tyst till Dante.

" Jo det är hon. " Mumlade Dante tillbaka utan att möta Valters blick.

" Det är alltså du som är på ge med Ludwig Kronstrand, äh jag måste bah ge dig en kram. " Han ställde sig upp och lutade sig över bordet.

Jag gjorde detsamma och besvarade hans kram med ett skratt.
" Ja jo det är jag. "

" Ja detta är då Dante Lindhe, men han känner du väll. " Yttrade Valter och kollade mot mig.

" Eh jag har ju träffat honom några gånger men jag skulle in- "
" Nej vi känner inte varandra. " Avbröt Dante mig. Han hade lagt ner mobilen.

-

Eftersom det bara var onsdag idag och skola imorrn betydde det att vi nu var påväg mot bilen igen. Klockan var runt 17 vilket skulle tyda på att vi skulle vara hemma runt 21 och trafiken var på vår sida.
Bilresan hem bestod av massa massa sång, skratt och prat. Bortsätt från allt med Dante på skolan och att vi möttes här nere så blev det lyckat ändå. Kläder fick jag hem, sushi i magen och min bästavän bredvid mig. Fuck vad jag är trygg med henne alltså.

Jag kom hem till ett icke tomt hus då Gustav hade sina killkompisar hemma. Klockan stod på 21:21 när jag anlände in till hallen.

" Hejhej. " Gustav kom fram till mig och gav mig en kram som jag besvarade.

" Hej. " Log jag. Han visste vart jag hade varit då jag skrev ett sms till honom.

Jag tog av mig min jacka och skor och begav mig mot sofforna där alla hans kompisar satt. Mycket riktigt satt Theo, Ludvig, Robin, Emil, Kevin och självklart Axel.
Axel har under en tid varit rätt så kär i mig kan man säga.
Jag gav honom ett leende som jag mycket riktigt fick besvarade.
Godis hade dom i tre stora skålar vilket gjorde att jag snodde med mig en upp till mitt rum.

Resten av kvällen låg jag bara i sägen med godis, musik ock telefonen. Inte så mycket mer än så.

Imorrn skulle jag till Ludwig. En varm känsla kröp inuti mig. Sedan la jag mig och sov.

—————————-
Kort kapitel, ajajaj😬😬

Förälskad i dig // Dante Lindhe Donde viven las historias. Descúbrelo ahora