Förälskad i dig // Dante Lindhe

F Y R T I O T V Å

Jag tittar med panikslagna ögon upp mot honom och känner hur jag börja kallsvettas, hjärtat slår snabbare och jag blir alldeles tom. Snabbt tittar jag tillbaka på Ida som har exakt samma panik i sina ögon som jag har i mina. Jag märker hur Dante blir orolig när han ser paniken i mig och trycker mig allt närmare honom och pussar mig i hårbotten för att lugna ner mig.

" Nämen Ebba! Hej!! " Utbrister han glatt som om inget har hänt.

Jag bara står och stirrar på honom och säger ingenting. Jag känner hur Noel, Ludwig och Axel tittar som tre yra höns på varandra. Dante tror jag hade börjat fatta vem det var som stod framför oss som stod och tittade med peddoögon mot mig.

" Vem är du? " Frågar Dante för att vara säker om vem det var.

" Ah juste, Alvin heter jag. " Han sträckte fram sin hand mot Dante som tittade äcklat på honom.

Dante fattade vem det var. Alvin drog sin hand tillbaka och jag kände hur Dante hade börjat spänna sin kropp.

" Vem är Alvin? " Frågade Noel och tittade chockat på mig, Ida och Dante som visste något som inte han visste.

" Hennes ex. " Viskade Ida till dom utan att släppa blicken från Alvin.

" Ebbas ex? " Frågade Axel tillbaka.

" Mm. " Mumlade hon och hade nu spänt blicken i Alvin.

Vad som gömde sig i hennes blick var svår att säga. Det enda hennes ögon lyste var känslor. Till slut släppte det för henne och hon började skrika.

" DU ÄR HELT FUCKING STÖRD I HUVUDET!! VEM FAN TROR DU ATT DU ÄR SOM KOMMER UPP HIT?! DU KOM SÄKERT FÖR ATT FÅ TILLBAKA EBBA MEN DU SKA VETA HON HAR FUCKING KILLE!!!! " Skrek hon och pekade på Dante. " OCH VET DU VAD, DU ÄR SÅ FUCKING ÄCKLIG!! EBBA HAR GLÖMT DIG, HON VILL INTE HA DIG DITT EFTER! HON HAR KILLE, HON ÄR FUCKING LYCKLIG NU SÅ DU KAN FAN GÅ OCH DÖ DITT ÄCKEL!!!! " Skrek hon under tiden hon grät.

Det hade lossnat för henne och hon hade gått fram till honom och börjat slagit han. Noel och Axel hade i panik flugit fram och dragit bort Ida. Noel höll i Idas högra arm medans Axel höll i den vänstra. När hon väl lugnat ner sig en aning så såg vi alla att det var knäpptyst. Alla hade sina blickar fastklistrad på oss. Ida gick fram mot honom och placerade hennes händer på hans bröst och puttade bort honom så han tappade balansen medans hon tryckte sig fram mot potatisbullarna. När Alvin fått upp balansen en aning så kom Noel och Axel direkt efter och båda knockade i sina axlar i hans så han ännu en gång tappade balansen. De började ta sina potatisbullar som skrek efter deras namn.

Jag stod där helt chockad över det som nyss hänt. Jag rörde inte en min, inte en kroppsdel, utan jag stod helt blixtstill i chock.

" Ebba? " Frågade Dante som hade börjat gå.

Jag skakade lätt på huvudet efter jag kommit tillbaka till verkligheten och tog tag i hans hand som han hade sträckt ut. Jag tittade upp på Alvin när jag gick förbi honom och han visade bara en tom blick. En blick han brukade visa när han var sårad. Jag tittade snabbt tillbaka på Dante som tittade oroligt på mig och jag flinade ett svagt leende. Folk hade börjat slutat tittat på den lilla showen som nyss utspelats och återgick till sina egna liv. I den chocken jag fortfarande var i tog vi sex potatisbullar var med lingonsylt och började genast leta efter bordet med Ida, Noel, Axel och Ludwig som hade smitit med dom. Inte långt därefter var de hittade och vi la ner våra brickor. Ingen sa något under tiden vi åt utan alla var bara stela och rädda för att säga något som skulle bli fel. Jag kände gång på gång hur de alla tittade på mig men jag försökte så gott jag kunde förtränga bort det.