S J U T T O N

2.8K 41 11
                                    

" Ska vi försöka? " Mumlar jag mot hans bröstkorg.

" Ja, ja, jaaa, tusen gånger om!! " Utbrister han glatt och lyfter upp mitt huvud innan han kraschar sina läppar mot mina.

Denna sida av honom var ovan att se, men jag älskade det.

Klockan visade 23:12 när jag skulle hem.

" Du får sova här om du vill. "

" Tack, men jag måste hem till Gustav. " Log jag medans vi stod i hallen och jag tog på mig mina skor och väst.

Håret hade fastnat mellan hoodien och västen så jag tog mina händer och föste bort det så det hamnade utanpå västen. Jag placerade mina händer på hans käkar och tryckte honom mot mig. I kramen fick jag den där varma och trygga känslan igen. När vi sedan drog ifrån kramen efter nån minut så tittade jag djupt in i hans ögon. Det finns så mycket som skymmer sig inuti hans ögon, saker som jag hoppas jag snart kommer få reda på.

" Hejdå. " Log jag och pussade honom snabbt på munnen.

" Hejdå min vackra. " Ler han och drar in mig i en kram igen.

Jag skrattar åt hur han snabbt drog in mig i kramen samtidigt som jag flämtar till av över att det gick så snabbt.

" Hur kommer du hem? "

" Jag går. "

" Hur lång tid tar det? "

" Vet inte, aldrig gått den här vägen innan men ka- "

" Och då är det lönt att gå helt själv sent på natten? " Avbryter honom mig innan han fortsätter. " Nu när det känns så bra mellan oss vill jag ju inte att det ska hända dig något. Kom, jag skjutsar. "

" Kan vi inte gå då? "

" Gå?! "

" Ja, det är ju inte så kallt, de blir väll lite mysigt. " Flinar jag och drar honom lite i armen.

Tillslut går Dante med på det och vi lämnar huset, hand i hand.

Vi går och småpratar om lite allt möjligt innan en dov röst får oss och att stanna till och Dante att stelna. Jag tittar osäkert upp på Dante som står helt blixtstilla med spända käkar under tiden han vänder sig om.

" Vad är detta för brud då? " Säger den obehagliga rösten.

När jag också vänt mig om kan jag skymta tre styckna killen varav ena är väll den såkallade ledaren, av vad jag själv antar.

" Rör henne inte. " Mumlar Dante och drar handen i håret medans han tar den andra handen och trycker mig bakom honom.

" Är det Dantes brud eller? " De alla tre börjar skratta.

" Samuel, fuck off, bara gå, låt oss va. " Säger Dante och försöker låta lugn trots att jag känner från honom att han är allt än lugn.

" Det tror du allt va. " Skrattar han innan han 0,1 sekund efter blev seriös.

" Samuel, låt oss gå, vi behöver aldrig se varandra igen, vi kan leva våra egna liv. "

" Aldrig, jag kommer ge dig samma smärta som du gav mig. " Denna Samuel hade nu börjat närma oss men Dante drog mig längre bak.

Vad menar han? Vilken smärta? Känner dom varandra? Vad har hänt?

" Samuel sluta, du kan inte skylla det på mig. "

" Du tog henne ifrån mig Dante. " Samuel spände sina hemska ögon in i Dantes.

" Men släpp det för i helvete, jag kan inte stå för att hennes känslor blev besvarade! "

" Hon var min fucking största kärlek!!! " Skrek Samuel ut över den öde gatan vi nu befann oss. Det enda som lyste upp natten var de svaga gatlamporna som befann sig runt om.

" Och vet du mer, det är ditt fel att min pappa dog!! "

" Det är inte min ensak att din pappa dog Samuel!! Anledningen till att pappa sköt honom var för att Fredrik var ett fucking psykfall. Och det vet du om själv, han gjorde hemska saker mot dig å. "

Samuel blev tyst. Han svalde hårt och spände sin blick i Dantes.

" Hur mår din pappa då? Eller juste, han är ju död. Jag sköt ju honom, opssiii. " Sa Samuel efter ett tag och gav Dante ett komdå-blick och log.

" Du är helt störd i huvudet! " Gapade Dante och gick med en kraftig fart mot Samuel.

Dante fick till ett ordentligt slag med sin knytnäve som träffade Samuels käke med en smäll. Samuel tappade balansen och ramlade ned på backen.

" Kom! " Skrek Dante till mig och tog tag i min hand innan började springa för livet bort från dom tre.

Då Dante var mycket snabbare än mig men hade handen hårt fast i min så sprang jag snabbare än vad jag nånsin gjort innan. Jag hoppade nästan fram i den lite fööör högs farten vi hade.
Vi sprang i x antal minuter i full fart innan vi vågade sakta av och vända oss om. Bakom oss syntes ingenting, bara en svart dimma som låg och väntade på ödet.

" Va-vad handla dedär om? " Flåsade jag då jag inte var van att springa i denna farten.

" Jag berättar sen. " Svarade Dante tillbaka, utan att vara andfådd. Han må ha bra kondis isåfall.

" Vad händer nudå? " Frågade jag efter vi samlat oss en aning.

" Jag får gå hem, du bor ju bara där. " Sa han pekade på ett hus 100 meter bort.

" Jahaaaa, är vi här!! "

" Ja. "

" Men jag vägrar låta dig va ensam nu, jag vägrar låta dig gå ensam den där vägen igen. Kom, vi går hem till mig. " Jag sökte mig efter hans hand som jag snabbt fick tag på. Hans hand i min drog jag med mig honom hem till mig.

Klockan passerade 02:12 när jag somnade in i drömmarnas land omhållen av Dante.

———————————————
Ajajaj vad är det med Dante och Samuel?

Hoppas ni tycker om denna fortfarande❤️

Förälskad i dig // Dante Lindhe Where stories live. Discover now