F E M T I O F Y R A

1.3K 32 26
                                    

Jag kunde inte tro mina ögon och öron, jag vägrade tro på det. Det kunde inte vara sant! Jag kunde inte andas, luften vägrade fylla mina lungor.

" Ebba, jag.... " Viskade Ida och jag hörde hur hon också var skakig på rösten.

Allt bara försvann, orden försvann, jag fick inte fram ett ynka ljud. Det kunde inte vara sant. Ida lirkade lös mobilen från mig och la den i sin hand. Filmen kunde inte varit många minuter men de minutrarna är det värsta jag sett. All ilska och förtvivlan rann över mig när jag tog mobilen ur Idas hand och kastade den så hårt jag kunde i väggen med ett skrik.

" Hur fan kan han göra såhär mot mig? Hur fan kan han vilja mig så illa?! " Skrek jag förtvivlat.

" Jag är så ledsen över att du fick se det där... " Snyftade Ida och la sina armar runt om mig.

" Jag kan inte tro att det är sant, det måste vara en dröm. " Sa jag nästan chockat.

Tårarna rann omöjligt mer och jag behövde kippa efter luft. Desperat sökte jag efter luft som jag inte kan tränga ner i mina lungor. Jag vände mig om och kastade mig in i Idas famn och kramade om henne så hårt att hon knappt kunde få luft.

" Det gör så ont.. " Snyftade jag.

" Jag förstår det hurru. " Sa hon lugnande och jag hörde på hennes röst att hon nu också grät.

" V-vad ska jag göra? "

" Vi går med det till polisen, vi löser detta hjärtat. "

" Ja det ja, men vad ska jag göra? Jag såg precis hur Dantes död såg ut, hur ska jag kunna glömma den videon? Hur ska jag kunna förtränga den från huvudet? Hur ska jag kunna leva med att jag sett på en film när Dante dog. " Snyftade jag och släppte kramen och tittade förkrossat in i Idas krossade ögon.
" Jag såg hans död, jag såg hans kropp falla ihop när skotten träffade honom!!!!!! "
" Kan du fatta? Jag såg han misshandlas, jag såg han vara på gränsen till att överleva, jag såg han dö. " Sa jag nästan chockat men tårarna gick inte att förhindra.

" Ebba... jag vet inte vad jag ska säga. " Grät hon nästan ångerfullt.

" Jag ska döda Samuel.. " Morrade jag argt.

Förtvivlan hade övergått till ilska. Till en ilska jag inte kunde kontrollera.

" Jag ska döda Samuel, jag ska döda honom för att han sköt Dante. Jag ska döda honom för att han skickade videon när Dante hade sina livs sista minuter. Jag ska döda Samuel Lindh för att han är en psykopat. " Skrek jag argt och slog knytnäven i väggen, inte för hårt men hårt.

Precis när jag släppt blicken från väggen och vände mig om mötte jag två chockande ansikten. Gustav och Lina. Snabbt vände jag blicken mot Ida som med tårar längs kinderna tittade mot mig.

" Är det den Samuel? " Gustavs röst svajade mellan frustration och aggression.

Jag tittade osäkert på Ida som gav mig samma osäkra blick. Men vad hade jag att vara osäker över? Jag hatade ju Samuel. Klart Gustav ska få veta.

" Ja den Samuel. Här har du en video när du ser Dantes död. " Sa jag kort och gav honom telefonen.

Han tryckte play och Lina tittade nyfiket. Jag satte händerna för öronen, jag ville inte höra. Jag kunde inte höra Dantes röst, det gjorde alldeles för ont. Speciellt när jag aldrig kommer kunna få höra den igen.

Då och då tittade jag upp på dom och de hade helt olika ansiktsuttryck. Gustav spände sig mer och mer för varje sekund och han såg så arg ut han skulle kunna göra vad som helst. Lina däremot stod och grinade.

" Han ska dö. " Mumlade Gustav och räckte mobilen till Lina som fortsatte kolla.

Gustav kom fram och slängde armarna om mig.

" Vi löser detta, vi går med detta till polisen. " Mumlade han.

" När? "

" Jag vet inte. Snart. "

Jag svarade honom inte utan lät de sista tårarna för denna stunden falla löst mot hans axel.

Inte långt därefter släppte vi kramen och dom gick ner till filmen de såg på. Jag och Ida låg i sängen och tittade halvt på filmen som spelades bok stop på datorn som låg mellan oss. Godispåsen var nästan helt uppkäkad men så går det ibland.

***
31 MAJ 2019 - FREDAG

" Hjärtat, klockan är halv två. Vi råkade somna. " Idas hesa röst trängde sig in i öronen på mig och fick mig att halvt vakna.

Jag mumlade något tyst och vände segt på mig och tittade på Ida som jag kunde se konturerna av i det nedsläckta rummet.

" Kan du sova här? " Mumlade jag och slöt ögonen.

" Absolut, allt för dig. "

Ett svagt leende sökte sig på mina läppar innan jag vände mig om igen för att lägga mig och somna om igen. Så fort jag slöt ögonen fick jag upp universums finaste person. En kille med världens finaste personlighet. Den mest genuina, snällaste, omtänksammaste och mest jordnära människan jag mött. Killen med det vackraste leendet som skulle kunna smälta hela nordpolen. Han som kan få alla tjejer på fall med bara en blick. Han som kan få exakt vilken tjej han vill, & han valde mig. Killen, svärmorsdrömmen.

Fan Dante, kom tillbaka. Låt mig få känna den kärleken vi hade, din trygga famn. Jag saknar dig så mycket att jag får ont i varje del i min kropp. Jag älskar dig.

Bara av att få upp honom i tankarna fick hela mig att vela vända mig ut och in och ångesten av att han inte är här är hemsk.

Jag vill somna i din famn ikväll, och alla andra dagar, men jag vet ju att det inte går.

Jag är så förtvivlad, så besviken och så krossad...

Jag kan inte få någon luft. Jag vägrar inse att tiden är kommen, och kanske är det nu som jag måste tvinga mig själv att inse att det är tid för mig att gå vidare. Snälla någon, förklara för mig. Varför var detta tvunget att hända just dig? Du har alltid varit oskyldig och det går inte att blunda från. Men nu har din tid runnit färdigt, och tårarna faller från mina ögon stup i kvarten. Livet kommer aldrig bli sig likt igen. Min smärta växer inombords bara mer och mer, och snart spricker jag. Och då är jag orolig för mig själv över vad jag kommer göra. Ord kan inte beskriva hur mycket du betyder för mig Dante Sebastian Lindhe. Är det nu bandet bryts mellan oss? Och våra vägar separeras från den tiden dom en gång satt fastklistrad tillsammans? Jag inser allt med tiden hur du sakta försvinner från mig. Och jag gråter gång på gång men jag kan inte längre hålla emot tårarna, jag orkar inte. Livet är inte alltid som det verkar vara och det har jag lärt mig nu. Ingen kan föreställa sig den smärtan jag känner. & jag vill så gärna förneka allt. Jag vill måla upp en fasad som ska ge mig immunitet för sanningen så jag slipper höra den. Men jag måste börja acceptera ditt öde, hur förbannat ont det än kommer göra. Men jag ska göra det för dig, för jag vet att det är vad du hade velat. Jag älskar dig så mycket att mitt hjärta blöder. Du är evigt saknad älskling.

Jag vaknade av att mobilen började desperat vibrera på nattduksbordet och jag tänkte precis klicka det för att fortsätta sova då klockan var runt 03:00. Men när jag såg numret kunde jag inte undangå från att föra mobilen mot örat och sakta svepa fingret över skärmen.

" Ebba Nordin? "

" Ja? "

" Ja hej, vi ringer från sjukhuset. "

———————————————————————————
Vad tror ni sjukhuset vill säga?
& skulle ni kunna tänka er videon Ebba och dom fick se?
Puss❤️

Förälskad i dig // Dante Lindhe Where stories live. Discover now