Förälskad i dig // Dante Lindhe

T R E T T I O S J U

20 MAJ 2019 - MÅNDAG
- EBBAS PERSPEKTIV -
Att vakna upp bredvid killen man är kär i efter två veckor känns rent ut sagt så jävla bra. Egentligen var det ju skola men de alla hade blivit sjukanmälda av sina föräldrar. Sånt fixade jag själv då mamma och pappa är uppe i himlen.

" Hur är det? " Mumlade Dante med ögonen stängda.

" Bra nu. " Svarade jag och tittade på honom medans han blundade.

Klockan stod vid 09:57 och Karin sov fortfarande.

När klockan slog 10:28 gick vi alla tre ner till frukosten. Karin undrade såklart vem det var som låg i vår säng men jag sa klart och tydligt att det var Dante som kommit och hämtat mig och vi har pratat ut.

" Rum 2037 med ett sällskap. " Sa Karin till han som vaktade frukostingången.

Karin nickade upp mot Dante som var sällskapet och mannen tittade fundersamt på honom. Han checkade av vårt rum och flyttade på sig så att vi kunde komma in.

" Åååhhhh älskar hotellfrukost!! " Stönade Dante i lycka och tittade hoppfullt ned på sin tallrik.

Frukosten hans var melon, vindruvor, jordgubbar, yoghurt med flingor, Nutella på rostmackor och äggröra med bacon.

" Du kommer inte ens få i dig hälften. " Skrattade jag och tittade ned på hans tallrik.

" Ska vi slå vad? " Sa Dante och höjde ögonbrynen medans han rörde till huvudet framåt snabbt som om att jag skulle bli rädd typ.

" Haha absolut. " Skrattade jag och Dante började genast hugga in på frukosten, jag och Karin likaså.

" Nej men fy nu är jag proppmätt. " Stönade Dante efter 20 minuter och lutade sig tillbaka på stolen med händerna för magen.

" Jag sa ju de, 1-0 till mig. " Flinade jag och fick Dantes chockande ögon kastat mot mig.

" Glöm det. " Sa han och lutade sig över tallriken.

Han satt tyst och bara tittade ner på halva frukosten som låg kvar innan han segt tog sin gaffel och började äta.

Efter ytligare 20 minuter till var hans tallrik tom och han tittade nöjt mot mig.

" 1-0 till mig. " Log han stolt.

" Men skit påre. " Sa jag och satte mina armar i kors och försökte se sur ut.

" Du är så jävla gullig när du försöker se sur ut." Sa han och log, vilket fick mig att bli en aning generad.

" Aldrig sett en kille äta frukost på 40 minuter." Sa Karin och nickade mot Dante.

" Man behöver äta mycket. " Log han och blinkade med ena ögat.

" På 40 minuter??? "

" Men man måste ju njuta av hotellfrukost. "

" 40 minuter Dante?? " Hon tittade lika chockat på honom.

" Japp. " Log han nöjt.

Karin i sin tur skrattade smått medans hon skakade på huvudet under tiden vi ställde oss upp för att gå mot hissen.

När vi hade anlänt till hotellrummet för sista gången blickade jag tillbaka för två veckor sedan. När jag och Karin checkade in helt sönder krossad av en kärlek jag aldrig trodde jag skulle så se igen. Nu checkar jag och Karin ut lycklig med min kärlek vid min sida som jag kommer få se otroligt många gånger igen. Han kom och hämtade mig, han hittade mig. Jag hade kunnat varit vaaaaart som helst i heeeela världen, och han hittade mig.

" Jag kommer sakna dig mamm- ojj förlåt. " Sa jag chokat åt det jag nyss yttrat när vi kommit ut från hotellet.

Jag kallade någon annan för mamma.
Vad kommer mamma säga nu?

" Det är lugnt. " Skrattade Karin och drog in mig i en kram.

Nej. Det är inte lugnt. Jag kallade någon mamma som inte är min mamma. Min mamma är i himlen och vakar över mig, tillsammans med pappa. Jag kände mig hemsk, hur kunde jag?

" Vi ses, jag lovar. " Log jag i kramen.

" Det gör vi, jag lovar. " Log Karin tillbaka. " Om du behöver något, så vet du vart jag finns. " Log hon och gav mig en lapp med ett nummer i.

" Jag kan inte med ord tacka dig?! Du tog hand om mig, skaffade en ny mobil, sjukskrev dig från ditt jobb, för min skull. Bodde med mig i två veckor och vägrade låta mig vara ensam. Du är värd guld Karin, nästan så jag vill säga att jag älskar dig. " Karin skrattade smått åt det sista jag sa.

" Hejdå min skatt. " Karin pussade mig i pannan innan hon gick bort mot sin buss.

" Du fattar inte Dante, du fattar inte vad hon gjort för mig?! Köpt mig en fucking mobil för flera tusen, bott med mig i två veckor, tagit hand om mig, funnits för mig, förstått mig, varit min hjälpande hand. Hon är värd så jävla mycket mer. " Jag hade vänt mig om mot Dante som inspekterade medans Karin körde iväg bussen.

Innan hon körde ut från parkeringen vinkade hon åt oss och under tiden jag vinkade mitt sista hejdå till henne kände jag en tår rinnandes på min kind.

" Kom hjärtat. " Dante tog tag i min hand och drog mig bort till bilen.

Vi satte oss i hans bil och jag var redo att han skulle köra iväg bilen, men det gjorde han inte. Förvånat tittade jag upp på honom och möttes av ett osäkert leende från honom.

" Vad är det? " Frågade jag och försökte tränga bort att inget var fel.

" Ebba jag ser på dig att det är något, berätta. " Dante tog sin hand och strök den över min kind.

" Jag är rädd. "

" Rädd för vad? "

" Rädd för att komma tillbaka, rädd för att träffa dom andra, rädd för Olivia och Samuel, rädd för vad mamma känner. "

" Du behöver inte vara rädd, det är vi nu och jag kommer skydda dig tills döden. Ludwig och gänget kommer också alltid att skydda dig. Och att vara rädd att träffa dom andra? Nejnej, Ebba dom har saknat dig så fucking mycket. Du kan inte fatta deras lycka när du kommer och dehär me Olivia och Samuel, vi skyddar dig. Du har inget att vara rädd för hjärtat. Och din mamma förstår dig, det gör hon alltid. Hon ser och hör allt du gör, hon ser din ångest precis just nu och hon förstår dig. " Dante log hans fina leende igen och jag kan inte låta bli att le åt honom.

" Nu åker vi. " Log han och drog upp handbromsen.

Back to the hell...

————————————————————————
Puss❤️

ÅÅÅÅHHH FÖRLÅT FÖR SÅ SENT!!!!!
Varit på cup och min telefon är lagad men koden fuckad så den är avaktiverad nu och finns knappt något att göra åt den, MÅR SKIT!
Den telefonen jag har nu kan jag inte ladda hem appar så det är bara på denna iPad jag har Wattpad och tycker det är jätte jobbigt att skriva på denna. Men ska försöka göra det för er skull😘