T R E T T I O N I O

2K 46 28
                                    

21 MAJ 2019 - TISDAG

- NOELS PERSPEKTIV -
Jag kunde knappt sova inatt. Jag var alldeles för nervös för det Dante skulle göra idag. Han hade verkligen planerat detta in i minsta detalj. När, hur och varför.

Klockan närmade sig 07:48 och jag gick ut till vägen för att bli upphämtad av Ludwig som var lika spänd som mig. Klockan slog 07:49 när Ludwigs svarta stora bil svängde in på vägen och stannade vid mig.

" Tjaaaaa bror. " Jag och Ludwig gjorde det där klassiska killhandslaget.

Vi åkte till skolan på ungefär 13 minuter. När vi väl kom in i skolan möttes vi av Axel som stod och snackade med Valter. Vi traskade in och avbröt deras samtal med vårat tjaaaaa som fick dom att kolla upp på oss. Jag, Ludwig, Axel och Valter satte oss i en röd soffa som var ledig. Efter ett tag blev Dante och Ebba synliga i skolans dörrar och alla vi fyra var snabbare än blixten på att komma dit.

" Hej. " Sa jag skit stelt och ställde mig på tå och gungade fram och tillbaka, precis som att jag ville nått, vilket helt rätt stämde.

" Har du gjort det? " Viskade Ludwig som stod precis bredvid Ebba som hörde, pucko.

" Nej. " Svarade Dante snabbt och spände ögonen i Ludwig över att han sagt det så ebba hörde.

Ludwig satte upp händerna i luften för att visa att han var oskyldig och Dante himlade med ögonen.

" Vadå? " Frågade Ebba fundersamt och tittade upp på Dante.

Dantes arm låg vilad på Ebbas axlar och hans hand hängde utanför men Ebba höll han hårt i den handen.

" Inget. " Svarade Dante snabbt och tittade ut över de resterande ungdomarna som hängde runt.

Jag har inte riktigt tänkt på det men det är otroligt skönt att alla på skolan behandlar oss fyra som vanliga människor och inte som hov1. De behandlar som killar som går i deras skola, precis som vem som helst, och det är otroligt skönt.

" Amen jag måste gå till lektionen nu iallafall. " Sa Ebba och tittade fundersamt på alla oss killar som låtsades som ingenting. " När börjar ni förresten? "

" Vi fick ju tydligen hål från engelskan så om en timme men vi läju inte dra nånstans antar jag. " Svarade jag.

" Okej men vi ses. " Dante och Ebba pussades snabbt innan hon vände sig om och gick.

- EBBAS PERSPEKTIV -
Sedan jag och Dante anlände till skolan har Ludwig, Noel, Axel och Valter varit allmänt stela och annorlunda. Ludwig hade dessutom frågat honom om han hade gjort det. Gjort vad? Ingen svarade när jag frågade heller. Vad gömmer dom för mig?

När jag hade kommit till klassrummet satt alla där så jag satte mig ner bredvid Rasmus. Jag såg att Idas stol var tom, vart är hon?

Vikaren som skulle hålla i samhällskunskapen började sätta igång lektionen och jag, precis som alla andra lyssnade inte. Stackars lilla vikare. När han gått igenom massa saker på tavlan plingade min telefon till och all uppmärksamhet riktades mot mig.

" Ge mig den. " Vikaren vid ett namn jag inte kom ihåg hade ställt sig framför mig och sträckt ut handen.

" Ehh.. nej men asså det var min bror som skrev om hur mamma hade det på sjukhuset. " Jag bara slängde mig ut något och när jag väl tänkte till blev jag chokat åt vad jag nyss yttrat.

Alla i klassen visste om mamma och pappa så alla kollade chokat på mig. Ingen sa något vilket jag är otroligt tacksam över. Vikarien tittade på mig med en blick fylld av ånger och han sa ett förlåt jag visste inte sedan gick han tillbaka och fortsatte me lektionen. Jag kunde inte låta bli av att snegla på smset jag fått.

Dante Lindhe❤️, kl 08:26
Titta på sida 21

Fundersamt tog jag upp boken och letade upp sida 21. Rasmus tittade fundersamt på mig och läste smset, sedan började han le. När jag väl hittat den sidan låg det en skrynklig liten lapp.

" Från det att vi båda hatade varandra till det som vi är idag, det är den starkaste kärleken som finns. Sedan första dagen jag såg dig la jag mina ögon på den vackraste tjejen jag någonsin sett.
Gå till prisskåpet. "

Osäkert höjde jag armen upp i luften.

" Ja? " Frågade denna vikarie.

" Får jag gå på toa? "

" Absolut. " Svarade han och jag var snabb på att gå ut genom klassrumsdörren.

När jag gick ner en trappa och närmade mig prisskåpet skymtade jag en likadan vit lapp fastklistrad med tejp på skåpet.

Jag tycker du förtjänar ett pris för att du fortsatte kämpade trots min attityd och vad jag utsatte dig för. Hade du släppt taget om mig hade jag fortsatt varit den kalla killen som slänger dom där spydiga kommentarerna. Men du fick mig att ändra mig, du fick mig att vilja bli en bättre människa.
Gå till parkbänken.

Snabbt styrde jag mina steg ut från skolan och mot den bruna gamla parkbänken där det stack upp flisor överallt.

Hur underbar är Dante inte och hur romantiskt?!

När jag kommit till parkbänken såg jag en liten lapp sticka upp från bordet. Jag satte mig på bänken och började läsa hans fina handstil.

Den dagen jag såg dig kände jag att du inte var som alla andra. Det var något speciellt och annorlunda med dig som jag hatade så mycket att jag senare började älska. Idag kan jag säga att jag älskar allt med dig hjärtat. Ditt sätt att se på mig får mig alltid att falla för dig varje gång. Titta på oss, här och nu, det är vi och utan dig finns inget jag.
Gå till stenen

Det fanns bara en sten på vår skola så med tårar sökandes längs kinderna började jag gå dit. Tårar av lycka. När den stora, släta och knubbiga stenen blev synlig såg jag en exakt likadan lapp som tre tidigare lapparna. Jag satt mig på stenen med lappen i handen.

Från den dagen jag la mina ögon på dig visste jag att du var tjejen jag alltid letat och drömt om att vilja ha. Du är den absolut vackraste jag vet och allt jag behöver.
Gå till den gröna soffan.

Snabbt var jag på fötter och stoppade lappen i min ficka. Tårarna som rann längs kinderna men leendet gick inte längre att dölja. Jag gick över stenar, rötter och mossa och ut från den lilla skogen kom jag. Dörrarna for upp och skolvärmen omslöt min kropp. Alla hade lektion så ingen behövde se mig såhär. Jag gick emot den gröna soffan och där på armstödet låg lappen.

Jag är så fucking kär i dig
Gå till ditt skåp.

Med tårar som forsar ner över kinderna går jag till skåpet. Tårar av lycka & tacksamhet. Tacksamhet över att jag fått Dante.
När jag kom till alla rader med skåp såg jag en större fastklistrad lapp och en penna hängandes i tråd sitta på mitt skåp. När jag kom en bit fram och läser lappen som jag inte tror stämmer går jag ännu längre fram. Jo, det stämmer, jag läste rätt.

Vill du bli ihop med mig?
Ja Nej Kanske

När jag ska ta pennan och ringa in mitt svar ser jag att det är skrivet på den också. Jag vänder på pennan så jag kan läsa den lilla texten.

Vänd dig om

Jag vänder mig om, och där står han. Killen i mitt liv.
Min pojkvän.

————————————————————————
Wihoooo😍😍😍😍😍😭😭😭😭😭

MIN TELEFON ÄR FIXAD NU!!!!!!

Puss❤️

Förälskad i dig // Dante Lindhe Tempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang