Förälskad i dig // Dante Lindhe

S E X T I O

" D-du vadå? " Stammade jag fram och började oavbrutet skaka.

För första gången tittade han upp och mötte min blick. När jag förstod att Dante inte skulle svara tog jag några steg närmare honom, ifall jag bara missuppfattat eller hört fel. Bara ifall att.

" Fan Dante förlåt. " Mumlade jag och tänkte omfamna honom i en kram och lugna honom.

" Rör mig inte! " Morrade han ilsket och puttade bort mina armar och backade några steg då han ställde sig upp förut.

" Kan du fucking lyssna på mig, bete dig! " Skrek jag med sprucken röst och Dante tystande.

" Ska jag bete mig? Fan bete dig själv för i helvete!!! Du går på en fucking dejt med ditt ex när vi är tillsammans?! Är du helt vrickad eller? " Skrek han och jag kände mig så jävla liten.

Som om jag krympte för varje ord han sa och han bara blev större.

" Jag trodde inte han skulle komma ihåg.. "

" Bra försök, kom på med nått bättre. " Sa han kallt.

" Jag menar det, vi träffades på festen och han var dyngrak så jag trodde inte han skulle komma ihåg. " Mumlade jag och det lät som världens sämsta ursäkt.

" Alltid den bortförklaringen, alltid den. " Skrattade han typ för sig själv innan han tog upp sin telefon och satte sig på samma ställe och gick in på den.

" Hur visste du att jag träffade honom? " Frågade jag och jag tänkte först och främst mig själv om jag var redo för svaret.

" Såg er innan jag åkte iväg. " Mumlade han.

" Men... " Började jag men tystnade för att jag inte ville göra honom mer arg.

Han var tyst ett tag och jag stod helt förstenad med tårar rinnandes längs kinderna.

" Är v-vi slut? " Stammade jag fram men jag orkade inte bry mig längre.

Jag lät tårarna rinna och jag fick låta hur konstigt som helst men det ända som jag brydde mig om var ifall vi fortfarande var tillsammans.

" Gå. " Mumlade han tyst.

" Är vi slut? " Frågade jag ännu en gång med min röst som var skakigare än ifall det skulle bli ett vulkanutbrott.

" Gå. " Svarade han tyst ännu en gång utan att lägga en blick på mig.

" Dante är vi slut?! " Sa jag och höjde rösten.

" GÅ!!! " Skrek Dante och for upp ur sängen och pekade mot dörren.

Jag kände mig så liten, tårarna rann och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Det var så jävla hemskt.
Utan att svara följde jag hans order och lämnade hans rum, och senare hans hus. Jag tog upp telefonen när jag kom ut från dörren och ringde Gustav.

" Hallå? "

" H-hej, kan du hämta mig hos Dante? "

" Gråter du? Vad har hänt? "

" Gustav snälla kom. " Stammade jag fram.