S E X T I O N I O

1.3K 28 33
                                    

Adrenalinet cirkulerade, armarna blödde och hjärtat dunkade hårt. Jag var redo, redo att ta mitt sista steg ut i världen tills döden skulle omfamna mig där nere. Andas, in, ut, in, ut. Två andetag, tre, fyra. Ett ända kliv till och jag får lugn och ro. Jag blundade, andades in, lät de sista tårarna falla och lutade mig skata framåt. I reflex skrek jag högt när jag föll framåt, allt blev svart.

Jag öppnade sakta ögonen och kände ett hårt underlag under min ostabila kropp. Osäkert öppnade jag ögonen, beredd på att möta alla människor i himlen som skulle välkomna mig. Redo att möta mamma och pappa.

Men så blev inte läget.

Jag öppnade ögonen och märkte att jag inte var uppe i himlen som jag hade önskat. Istället låg jag på trottoaren, vid bron, innan bron. Jag var inte död, jag levde fortfarande. Hur kunde det gå till? Jag dödade ju mig själv?

Tusen frågor blev till tusenett när jag plötsligt kände de starka muskulösa armarna runt om min kropp. Men hållningen, värmen och framförallt tryggheten gjorde att jag inte kunde tveka en sekund på vem det var som höll om mig, som räddat mig.

" SLÄPP MIG! " skrek jag och drog mig loss hans grepp och försökte ställa mig upp men föll lika snabbt tillbaka på trottoaren.

" Du försökte döda dig själv! " skrek han tillbaka och närmade mig.

" Rör mig inte. " morrade jag och slog bort hans hand.

Jag vände mig om och försökte hoppa upp på broräcket igen med tårar sprutades längs kinderna. Han fick något lyckat grepp om mig som gjorde att jag inte hann reflektera över det förens han lyckades få ner mig på marken igen.

" Tycker du det är konstigt att jag ville dö? Tror du i hela helvete att jag vill leva när du blev tillsammans med Amanda?! " skrek jag högt på den folktomma trottoaren.

" Men vad tror du inte jag kände mig när du blev tillsammans med Alvin igen då? Hah?! Exakt! " skrek han och tystade mig.

" Men jag gjorde slut med honom för din skull! Och när jag kom till dig för att berätta att jag ville ha dig, då hade du redan valt bort mig! "

Dante sa inget utan närmade sig mig. Jag gav inget motstånd när han omfamnade mig i en hård kram och vilade mitt huvud mot hans bröstkorg.

" Släpp mig. " grät jag och försökte dra mig bort.

" Aldrig att jag släpper dig igen. " sa han bestämt och kämpade för att hålla mig kvar i hans famn.

Jag försökte med allt jag kunde dra mig ur hans grepp tills orken rann ur mig och jag bara sjönk till marken. Dante följde efter varje rörelse jag gjorde tills vi båda satt sittandes under bron. Jag gav ett till försök att försöka ställa mig upp.

" Du krossade mig så in i helvete. " grät jag.

" Jag vet, och jag är evigt ledsen över att jag sårade dig så hårt. Förlåt, förlåt, förlåt. "

Jag stod helt still i hans famn och bara tittade på honom samtidigt ord som kom ut från hans mun. Men jag kunde inte fokusera på vad han sa, det blev som lödder i mina öron. Det ända jag kunde tänka på var att han nyss räddat mitt liv. På riktigt. Hade han kommit fem enstaka sekunder senare hade allt varit försent. Jag hade dött.

" Det är dig jag vill ha. "

Jag slet mig ur greppet och fnös, " Dante sluta, inte nu. Jag klarar det inte. " sa jag oroligt.

" Jag skojar inte. " sa han meningsfullt.

" Dante, bara släpp mig, gå tillbaka till Amanda. "

Hjärtat brast inuti mig när jag behövde säga dem orden. Att Dante har någon ny. Varför det tog så hårt på mig av att tänka på det var för att jag fortfarande var så in i helvetes jävla kär i honom. Han lät mig resa mig upp och han gjorde desamma. Där stod vi, mitt i natten, tittandes på varandra, utan att säga ett ord.

" Älskar du mig? " frågade han.

" Klart som fan att jag fortfarande älskar di- "

Han tystnade mig genom att trycka sina läppar mot mina. Hans perfekta mysiga läppar, som jag saknat så mycket. Han drog ifrån, kollade på mig.

" Jag älskar dig. "

Med häpna ögon stirrade jag på honom. Hade jag precis hört honom säga de tre orden, de 12 bokstäverna som betyder mer än livet för honom? Hade jag nyss hört Dante säga att han älskade mig? Med ett leende på Dantes läppar tryckte han sig mot mig igen och kysste mina ömma läppar lika perfekt som jag minns det.

" Jag älskar dig, Ebba Linnéa Nordin, mer än vad ord någonsin kan beskriva. Det är dig jag vill ha mer än någonting annat. Du betyder världen för mig. " och med det sagt raderade han avståndet mellan oss och omfamnade mig i livets hångel.

" Jag älskar dig också Dante Sebastian Lindhe. "

———————————————————————————
Våra turturduvor har hittat tillbaks till varandra🥰🥺
Nästa kapitel kommer ni få en klarare bild om hur allt hänger ihop!
Känner själv att deras känslor vände så snabbt men ni kommer förstå i nästa😊

Puss❤️

Förälskad i dig // Dante Lindhe Where stories live. Discover now