Nörd på heltid, eller?

1.0

Justins perspektiv

Jag sitter och äter i matsalen när jag får en knuff i midjan av Erik. Han pekar diskret mot matkön. I matkön står en skrattande Lexi. Sen när fick hon egentligen en kompis. Jag såg dem igår utanför skolan också. Jag kan iallafall inte slita blicken. Det där ansiktet är svårt att glömma. Framförallt när hon skrattar så man ser tänderna. Det är början av våren och många av tjejerna verkar tro att det är sommar. Korta kjolar och urringade linnen. När man har gått ett tag i skolan så börjar man undra. Lexi har däremot jeans och en vanlig t-shirt bara.

Jag får en knuff i midjan på andra sidan av Liam som flinar mot mig.

"Justin du behöver inte stirra på ditt gamla mobboffer bara för att hon ser bra ut!" Säger han och skrattar.

"Va! Jag stirrade inte alls och när blev hon vårat gamla mobboffer?" Säger jag.

"Hon blev det när vi, mest du slutade mobba henne." Säger han igen.

"Jag har inte slutat att mobb..."

"Kom igen Justin. Det är fan bullshit, tröttnar du aldrig?" Säger han nu lite allvarligare.

"Vilken bullshit?" Frågar jag.

"Att mobba, du måste växa upp någon gång." Säger han och tittar sorgset på mig. "Kan vi förresten dra hem till dig innan festen ikväll?"

"Kör till." Svarar jag kort. Orkar inte prata mer om saken.

Jag och mina kompisar drog hem till mig efter skolan. Det var fest senare ikväll men alla ville tydligen dra hem till mig och spela innan. Vi sitter i soffan alla med en spelkonsol i handen.

"Hallå! Justin är du hemma?" skriker det någon från hallen.

"Ja, jag sitter i soffan! Vart har du varit?" Frågar jag.

"Jag va hos pappa i några dagar. Hurså?"

"Undra bara." Säger jag igen och hör att någon går upp i trappan till övervåningen.

"Vem var det?" Frågar någon av Oscars kompisar han tog med hit.

"Syrran bara."

~~~~~~~~~~

Gänget går upp för trappan till det högljudda huset. Jag kliver in i huset och en lukt av svett, alkohol och parfymdoft slår emot mig.

"Nämen tjenare Justin." Säger en vinglande figur.

"Tjena Henke. Hur är läger?" Frågar jag.

Henke eller Henrik som han heter är en kompis brors kompis, som konstigt nog känner igen mig även om han verkar helt packad. Han hänger på mig för att få stöd och en stark lukt av alkohol kommer mot mig. Lukten är okej. Den är jag ganska van vid men det sticker lite i ögonen varje gång han öppnar munnen. Jag sätter ner honom på en stol och går in till vardagsrummet och folksamlingen. Det blir glas efter glas och ölburk efter ölburk. Det är någon som stöter in i mig med en hård knuff. Mitt temperament när jag är full är inget att leka med så jag blir rätt arg eller rättare sagt förbannad. Det blir ett slagsmål och många försöker lägga sig i eller stoppa det. Jag ser någonstans i folkmassan att Liam försöker få stopp på det och att Oscar och Erik verkar vara lika fulla som jag. Jag känner ett slag mot magen och i den stunden ett starkt behov av att få upp maginnehållet och friskluft sedan blir allt svart.

Lexis perspektiv

I skolan nämnde Disa en fest som jag tror många från skolan skulle på. Jag däremot går aldrig i hela mitt liv dit. För det första, en full Justin kommer troligtvis vara där och alla hans kompisar. För det andra kommer det vara dubbelt så stora killar som Justin att vara där. För det tredje, ser jag verkligen inte ut som en tjej som har råd att äga en klänning, fest klänning eller något mer smink än typ mascara. Och för det fjärde så HATAR jag alkohol. Jag hatar hur människor blir när de dricker alkohol. Det påminner allt för mycket om min pappa och dessutom smakar det förjävligt. Ja, jag har smakat, tror ni min snälla och omtänksamma pappa gick till och affären och köpte saft till mig, nej nej nej. Han tvingade mig att dricka om jag vill ha något dricka bart alls. Så jag, Lexi någonting-i-efternamn kommer aldrig gå på en ungdomsfest.

Däremot var jag på väg till parken för friskluft och en plats att tänka. Disa nämnde att ägaren till festen bodde i närheten av parken. Ärligt talat så gillar jag drama, det är ganska så kul att se på, men mindre roligt att vara en del av det. jag snackar från egna erfarenheter.

Jag kommer fram till parken och sätter mig på en bänk. Man kan höra musiken från där jag sitter och fulla ungdomar på andra sidan parken letar efter en buske eller papperskorg att spy i. Jag tittar åt alla håll i parken för att se om det är något spännande som händer. Ögonen landar på några bänkar bort. Där ligger det en svart skugga på marken.