Nörd på heltid, eller?

5.2

Disas perspektiv

Lexi har varit tyst och frånvarande de senast dagarna. Hon har endast sagt ett par få meningar men inget mer. Jag vet inte vad som hände på sjukhuset eller i slagsmålet men något måste ha ändrat på henne.

Min pappa hade kommit till sjukhuset och hjälpt mig och Lexi. Han hade på något sätt fått ut henne där ifrån. Vi hade inte fått reda på något. Lexi finns inte registrerat i någon mapp, eller något register. Inga personuppgifter om vem hon egentligen är. Jag vet redan att jag kan lita på henne till 100% men frågan är om hon kan lita på sig själv till 100% efter vad hon har gått igenom.

Jag går till mitt skåp och ser Lexi gå till sitt. Vi har inte samma lektion på morgonen men jag ser antagligen henne senare under dagen. Däremot har jag lektion med Justin och Liam. Jag går mot lektionen. Till skillnad från Liam och Justin så är jag oftast i tid. Jag sätter mig på en bänk i mitten ungefär. Jag skulle inte säga att jag är en plugghäst och jag är definitivt inte populär men jag är en person som inte vill hamna efter i olika kurser, så jag lyssnar hellre på lektionerna än att få F på ett prov. Jag mår inte dåligt på dagarna och varit ganska neutral i de kategoriserade eleverna på skolan. Jag har inte blivit lika utsatt som Lexi om ni förstår vad jag menar. För det första så har jag haft några vänner genom tiden och för det andra så är Justin min bror.

"Ursäkta att vi är sena?" Säger Justin när han och Liam kommer in genom dörren.

"Justin och Liam, ni är 20 minuter sena." Säger läraren med sträng röst. Justin stannar upp och tittar på läraren som om hon var dum i huvudet.

"Ehh...vi vet, det var därför jag sa ursäkta." Säger Justin och himlar med ögonen. Några fniss hörs av några få elever från klassen innan de går och sätter sig. Jag himlar med ögonen åt Justin för att det vore så mycket enklare om han bara kunde komma i tid från början. Självklart sätter sig Liam och Justin bredvid mig.

"Tja Disa!"

"Hej Liam, kul att se er!" Svarar jag Liam.

Läraren fortsätter med lektionen utan några fler avbrott. Hon verkar inte jättesur eftersom att detta händer vardagligen. Jag ser lärarens mun öppnas och stängas i slowmotion och jag uppfattar inte alls vad hon säger. Mina ögonlock måste kämpa för att hållas uppe. Efter dagarna på sjukhuset har jag fått alldeles för lite sömn. Jag lägger mig försiktigt på bänken. Jag kan både höra och se att Justin ger ifrån sig en jättestor gäspning. Efter det slocknar min ögon.

~~~~~~

Justins perspektiv

Jag känner en knackning på min axel. Jag öppnar ögonen långsamt. Jag vänder på huvudet och försöker lokalisera mig var jag är. Jag är i klassrummet och ligger ärligt talet över bänken precis som Disa. Lektionen är snart slut och varken jag eller Disa har blivit uppräckta av läraren. Liam viskar i mitt öra.

"Vi slutar snart, bäst att vakna!" Jag vill himla med ögonen för självklarheten men gör inte det.

"Liam, jag vet. Jag vet också att jag forfarande är sur på dig!" Säger jag lågt till honom.

"Justin, exakt vad har jag gjort dig?" Frågar han och börjar få en irriterad ton på rösten. Vilket jag också har.

"Jag kanske bårde fråga samma sak. Du om någon borde väl veta! Herregud Liam!" Säger jag. Jag får bilder på näthinnan då Liam håller i Lexi efter att ha blivit slagen, alla gångar de har pratat med varandra och den gången de sågs i parken. Jag var inte där men jag känner en obehaglig känsla av att Liam måste ha flörtat mycket med henne då. Att Liam också gillar Lexi stör mig konstigt nog otroligt mycket. Fuck! Avslöjade jag precis att jag gillar Lexi. Jag har försökt att förtränga känslan varje gång jag ser henne. Jag håller på att bli en jävla mjukis.

Jag knackar Disa på axeln så att hon också vaknar. Hon sätter sig upp och kollar sig runt om precis som jag.

"Okej, alla kan samla ihop sina saker för lektionen är slut!" Säger läraren och börjar sudda det hon skrivit på tavlan.

Jag, Disa och Liam tar våra saker och går snabbt ut. När vi kommer ut i korridoren så har även andra klasser slutat. Längre bort ser jag Lexi stå lutad mot ett skåp, vid hennes sida står Erik och snackar med henne. Han står alldeles för nära enligt mig. Ett skratt lämnar henne mun och hennes tänder lyser upp. Det är första leendet jag sett sedan hon kom ut från sjukhuset. Fafan Justin, att du ens lägger märke till sånt stör mig för mycket. Det som också stör mig är att Erik kan få henne att skratta. Oscar står också där lutad mot ett skåp men verkar inte intresserad av vad Erik och Lexi pratar om. När jag, Disa och Liam kommer fram till dem tystnar Erik och Oscar lyser upp i ett leende mot mig och Liam. Lexi går fram till Disa och börjar prata om något.