Nörd på heltid, eller?

4.5

Lexis perspektiv

"Vad du än håller på med för lekar, sluta med det. Du kommer inte ha en chans mot os..." Försöker Gabbe.

"Vad heter din mamma?" Frågar jag. "Eller har du någon mamma?"

"Va!? Ja det har jag, men vad har det med..."

"Jo, jag tänkte lixom, att om ni nu vill ha med mig att göra, kanske det är bäst om jag lär känna er först. Jag vill ju inte vara en total främling. Jag vill också varna er. Jag har en sjukdom som jag fått bekräftat av läkarna. Jag kan prata alldeles för mycket. Ibland kan jag inte sluta och då kan jag få ett anfall och faller till marken bara sådär. Det vill vi ju inte att det ska hända om jag är hos er. Jag har också allergier mot elaka människor som inte kan respektera tjejer eller andra människor....ojoj, nu börjar det klia i halsen, bäst att ni passar er." Jag kollar på killarna som både börjar se ganska förvirrade och arga ut.

"Gabbe? Bårde vi verkligen göra detta?" Frågar en av killarna bakom honom.

"Ser ni inte att hon försöker manipulera oss och..."

"Host* Host* nu börjar jag få exem här på mina armar också." Säger jag och flinar mot dem. Killarna kollar irriterat på mig och sedan på Justin. Gabbe kollar ännu en gång på Justin innan han gör en handrörelse som visar jag-ser-dig-överallt-och-försök-inte-göra-något-för-då-kommer-jag-seriöst-slå-sönder-dig. Blicken och handrörelsen fick mig att långsamt rysa längs ryggraden på ett obehagligt sätt.

Jag ser när killarna går iväg från oss och iväg från parken.

"Det skötte du bra...men kan du förvarna mig nästa gång!?" Säger Justin och flinar till mig.

Jag kollar på kameran i min hand och kommer ihåg varför vi gick ut från början.

"Justin!?"

"Mm?"

"Hur mycket är klockan?" Frågar jag och gäspar.

"Den är 23.30. Om 30 minuter är det söndag."

"Wow, tack för den informationen!?" Säger jag och skrattar kort åt honom.

"Man vet aldrig. Du hade kanske glömt att det är lördag." Säger han i försvar och sätter upp händerna i luften och flinar. Jag börjar gå tillbaka till Justin och Disas hus där jag sover för tillfället.

"Kommer du eller?" Frågar jag och vänder mig mot Justin som står kvar på samma ställe och kollar på mig.

"Ehh...jag är...påväg!" Säger han och springer ikapp mig.