1.7

3.5K 83 10
                                    

Disas perspektiv

Jag står och väntar på Lexi när hon testar olika klänningar som jag har plockat ut till henne. Festen skulle vara på fredag och det är tisdag idag så vi har tid på oss.

"Jag har frågat mina föräldrar om jag fick gå. Jag fick! Har du frågat dina?" Frågar jag henne.

"Ehh... Jag fick också." Säger hon tveksamt.

"Vad kul!" Säger jag. Varför blir hon alltid så tveksam och nervös när jag tar upp ordet föräldrar eller bakgrund. Aja hon kanske tar upp det någon annan gång. Om hon hade tagit upp syskon hade nog jag blivit nervös. Ja, jag vet vad ni tänker. Det är jättekorkat att vänta med att berätta saker och ting, det gör oftast bara situationen värre. Men jag vill inte såra Lexi, och jag har ingen aning om hur man talar om att killen som mobbat henne är ens bror. Disa du måste berätta för henne någon gång.

"Du Lexi. Det är en grej jag skulle vilja berätta." Säger jag.

"Aa, kör på." Säger hon obrytt.

"Du vet Justin?" Frågar jag.

"Ja det är klart, hur ska jag glömma honom. Vad är det med han?"

"Han råkar lixom vara ehh..."

"Passar den här klänning bra?" Säger hon och kommer ut från provhytten. Jag kommer av mig totalt.

"Ja absolut den är jättefin." Säger jag med ett leende.

"Vad bra, men vad skulle du säga om Justin?"

"Det va inget viktigt, nu shoppar vi klart." Säger jag snabbt.

Liams perspektiv

Vi har suttit i Justins rum hela eftermiddagen nu och inte gjort ett skit.

"Hur lyckades du egentligen övertyga Disa?" Frågar jag.

"I början verkade det som något omöjligt men jag mutade henne. Jag ska ta hennes tvätt och diskmaskins pass, jag betalar henne typ 500 kr och jag har lovat att säga förlåt till Lexi på festen och att inte ligga med henne." Säger han.

"Allt för en tjej! Imponerande." Retar jag honom.

"Jag har ju sagt att jag inte är kär." Säger han.

"Vist vist och det ska jag tro på. Du har inte bettet dig så här sedan mellanstadiet." Grattis Justin, du börjar få tillbaka dina känslor." Säger jag och skrattar.

"Ha Ha, kul Liam." Suckar han.

~~~~~~~~~~

Jag är på väg hem från Justin när jag ser någon sitta i parken. Det är Lexi. Jag går fram till henne men hon verkar inte se mig.

"Hej!" Säger jag försiktigt. Hon vänder upp blicken och kollar på mig.

"Åh, hej Liam." Säger hon och vänder tillbaka blicken till marken. Jag sätter mig ner på bänken någon meter ifrån henne.

"Liam kan du svara på en fråga?" Frågar hon och vänder upp ansiktet.

"Sure"

"Varför har ni och framförallt Justin börjat behandla mig...annorlunda. Ni brukade ju slå...eller typ komma fram och...eller lixom kalla mig nörd och grejer." Säger hon långsamt. Verkar inte riktigt veta hur hon ska formulera frågan. Jag blir lite ställd och vet inte vad jag ska svara.

"Jag antar att något bara ändrades, men det får du fråga honom om. Jag var nog osäker på mig själv när det kommer till status. Jag är hemskt ledsen för allt jag har gjort. Det ska aldrig upprepas." Jag blir själv förvånad varför jag berättar detta för henne.
Hon vänder upp blicken och jag ser ett litet leende i mungipan.

"Varför sitter du här?" Frågar jag.

"Behövde tänka." Säger hon efter ett tag. Det blir en ganska stel tystnad och jag ska precis resa på mig när jag märker vilken bänk det är.

"Du kanske har hört ryktet om Justin när han blev nedslagen?" Säger jag och skrattar.

"Aa, det är svårt att inte ha hört det." Säger hon och spänner sig i musklerna.

"Det var iallafall här det hände!" Säger jag.

"Jag vet."

"Va?!" Frågar jag.

"Ehh... eller jag menar lixom att Disa, min kompis sa det till mig. Något som hon hade hört, menar jag." Stammar hon nervöst fram.

Jag ser skeptiskt på henne men skakar på huvudet. Hon vet väl fortfarande inte att Disa är Justins syster. "Vi ses kanske på festen eller någon annan gång då. Nörd." Säger jag, skrattar och ger henne en lätt knuff på axeln. Hon kollar upp på mig och skrattar kort. Jag vet faktiskt helt ärligt inte varför vi har mobbat henne. Hon verkar ju väldigt snäll.

Nörd på heltid, eller?Där berättelser lever. Upptäck nu