Nörd på heltid, eller?

3.6

Lexis Perspektiv

Jag och Disa sitter på hennes rum och snackar om lite allt möjligt. Men efter en stund bryter en skön tystnad ut och mina tankar blir svårare att hålla på avstånd.

Hur fan hände detta? På en halv termin har jag fått kompisar, berättat mer om min barndom än på 10 år, varit på fest, fått reda på att Disa är syster till Justin, räddat livet på min mobbare och nu ska jag bo under samma tak som honom. Great! Någonting måste ha fått honom att ängra sig. Jag blir inte längre mat duschad i matsalen, eller ner knuffad i korridorena. Vad som fick honom att sluta trakassera mig och andra elever på skolan har jag ingen anning om. Men om han tror att jag bara ska förlåta honom efter allt han har gjort mot mig, så tror han jävligt fel. Jag pillar på kanten av min tröja medan mina tankar flyter iväg, men hinner inte långt innan Disa drar tillbka mig till nuet.  

"Lexi? Vad har du för kläder egentligen?" Frågar Disa.  

"Ehh, Jag har några jeans, tröjor, mest basic kläder faktiskt, kanske en klänning i någon låda." Svarar jag. "Hurså?"

"Jag bra tänkte om du behöver lite fler kläder? Jag har rensat ut massa gamla kläder jag hade innan jag bytte klädstil. Du kanske inte kommer gilla dem men de är i alla fall kläder."

"Tack, Jag kan prova dem och se om storleken passar och om jag gillar stilen." 

Disa ställer sig upp och går in i sin garderob. Japp, hon går in i sin fucking garderob. Själv använder jag sängen eller en stol som garderob. Hon kommer ut med en kasse som det står "Gamla kläder" på. Hon ger kassen till mig och jag tar upp alla kläder ur den och lägger ut dem på sängen. Jag tar upp en tjockare tröja som det står Adidas på och ett par svarta slitna byxor eftersom jag har svårt att släppa taget om min inre demon, min svarta klädstil. Jag kollar mig i spegeln och ser förvånat på mig själv. Ska jag vara ärlig ser det annorlunda ut, ett bra annorlunda. Jag gillar det. Jag har svårt att stoppa ett leende som bildas på mina läppar och Disa nickar i förtjusning bakom min axel i spegeln.

Jag provar några fler kläder från kassen. En del kläder var redan i min stil, Disas också, men dem var tydligen för små för henne så hon hade lagt dem kläderna i kassen också.

"Tack Disa jag vet inte vad jag ska säga. När jag börjar känna lite pengar så ska jag betala tillbaka."

"Nej, det behövs inte. Du är min bästa vän och jag vill att du ska ha dem. Det finns föresten några klänningar jag också har rensat ut. Jag vet att du inte är så förtjust i klänningar men du kan ju testa iallafall."

"Disa, jag vet inte vilken gud som ledde mig till dig. Men jag är jättetacksam." Säger jag och skrattar.

"Är du religös?" Fråga Disa. 

"Nope, det är jag inte Jag använde det som ett talesätt bara." Svarar jag.

"Aha fattar, jag är faktiskt halvt religiös. Eller, min mamma är religiös rättare sagt och jag följde med henne till kyrkan ibland."

"Coolt, inte längre?" Frågar jag och börjar ta av mig de nya kläderna jag hade testat.

"Jag och Justin har inte så mycket kontakt med vår mamma längre, inte sedan hennes nya man kom med i bilden iallafall. Jag bor där vissa helger men det är allt." Svarar Disa och rycker på axlarna. Hon tar nonchalant upp resten av kläderna jag inte hade valt ut för att lägga tillbaka i kassen. Jag nickar som svar och efter mycket om och men får jag äntligen av mig de tajta jeansen. Jag sträcker mig efter min sovtröja när plötsligt dörren slits upp och jag hoppar till av rädsla. 

"Disa, pappa säger att ni måste börja bädda åt Lexi och..." Justin stannar tvärt i dörröppningen och jag sliter till mig närmsta skydd för att täck min kropp.

Justin som kommit in i rummet slutar prata. Han ser på mig i några sekunder, men som känns som flera minuter och verkligen suger in mig med blicken. Jag harklar mig och höjer på ena ögonbrynet, han reagerar och vänder sig snabbt om.

"Förlåt, jag ville bara säga att...ehh madrass...vinden." Justin harklar sig. "Någon som vill ha te?" Jag sneglar på Disa och hon lixom jag ser roat på Justins ryggtavla. Han rycker otåligt i dörrhandtaget och jag flinar.

"Sure, vi kan ta lite te. Du kan gå ut nu Justin?" Svarar jag åt honom.

Han vänder snabbt blicken över axeln och granskar mig på mindre än en millisekund, men jag ser det. Jag har en filt omkring mig så det finns egentligen inget att se.