Nörd på heltid, eller?

2.3

Lexis perspektiv

Jag och Disa sitter i skolan på en bänk och pratar om helgens händelser. Jag tittar nyfiket på henne och flinar. "Gillar du Liam?" Frågar jag.

"Va, nej det gör jag inte. Liam har varit som en bror till mig. Han och Justin har varit kompisar så länge jag kan minnas." Säger hon som försvar.

"Men... du gillar honom iallafall."

"Stop it" Säger hon och skrattar. "Jag har ju sagt att jag inte gör det." Jag ser en rodnad sprida sig på hennes kinder.

"Får jag fråga varför du blir så röd i ansiktet då?" Säger jag. Hon gömmer ansiktet i händerna och suckar.

"Jag är inte röd det är min naturliga ansiktsfärg. Men jag råkar veta att du är helt klart kär i Justin. Det syns från flera kilometers håll, bara så du vet." Nu är det hon som flinar åt mig.

"Disa lägg av, han har mobbat mig och inte ens sagt förlåt. Eller han har försökt men jag var för arg typ. Varför skulle jag vara kär?" Tanken på att jag skulle vara kär i någon som Justin var så absurd att den gjorde mig spyfärdig. Visserligen har allting förändrats de senaste veckorna och mobbningen har slutat med ett drastiskt stopp och jag blir inte längre skräckslagen när vi vistas i samma rum. Men att jag skulle vara KÄR...i honom, ALDRIG.

"Lexi du måste ge honom en chans. Jag känner min bror bättre än någon annan, och egentligen är han inte så elak. Han är bara lite dum i huvudet. Men nu är han bättre. Jag lovar." Säger hon med skratt i halsen.

"Vi får se, jag KANSKE godtar hans ursäkt om han planerar att ge mig än. Om inte annat skulle vi kanske bli bra vänner också."

"Vem har vi här då, är det inte lilla nörden? Eller förlåt vad hette du sa du? Nä juste, ingenting viktigt att komma ihåg." Säger personen framför mig med ett hånflin i ansiktet. Jag har slutat bry mig för länge sen. Gången jag grät vid skolans toalett känns som hundra år sedan och jag lärde mig en viktig läxa efter det.

"Hej Sandra, vad vill du?" Säger jag uttråkat. Hon tar ett steg närmare mig för att ge mig en käftsmäll men jag reagerar snabbt och hoppar undan. Jag drar med mig Disa också så att hon inte ska bli träffad av slaget som var riktat mot mig. Hennes hånflin är utbytt mot ett argt uttryck, hon skulle säkerligen vilja rycka av huvudet på mig. Fråga mig inte varför.

"Okej, jag är jävligt snäll idag och jag säger bara detta en gång din slampa. Håll dig borta från Justin. Han är jävligt kär i mig så jag vill inte att någon som du ska komma i vägen med ditt fula ansikte. Uppfattat!" Säger hon och går iväg med sitt 1 kg smink i ansiktet. Jag och Disa har svårt att håll oss för skratt när hon har gått iväg.

"Justin, kär i henne? Aldrig i livet. Jag känner min bror bättre än så, möjligtvis ett ligg men inte mer." Säger Disa och vi går skrattande iväg till vår nästa lektion.

~~~~~~~~~~

"Kan alla slå upp sidan 97 och räkna geometri." Jag hatar matte. Jag är bra på det men jag hatar det. Läraren är trög och gammalmodig. Usch.

"Lexi kan vi inte dra hem till dig efter skolan? Jag har ju aldrig varit hemma hos dig." Viskar Disa i mitt öra.

"Ehh...varför det? Jag har det jättestökigt på mitt rum så du vill nog inte se det."

"Jo det vill jag. Jag bryr mig inte om det är stökigt." Viskar hon igen.

"Men alltså, kan vi inte dra till någon strand istället. Det är jättevarmt ute nu. Det är snart sommar." Svarar jag. Jag har ingen lust att ta med henne hem till mig.

"Okej, om du vill det så." Säger hon tvekande men efter en stunds funderande verkar hon godkänna min idé med hela ansiktet i ett leende.

~~~~~~~~~

Vi gick in på den synliga stigen till stranden. Den stranden jag har kollat på ända sedan jag kan minnas. Stranden jag sett från klippan. Vi kommer fram till stranden och jag kan inte låta bli att ta ett djupt andetag och le. Vågorna slår och man kan riktigt ta in sommar känslan. De flest på skolan verkar ha plockat fram sommarkläderna till garderoben. Alla går om kring med blommiga blusar och klänningar för att det har blivit så varmt ute den senaste veckan. Det var hyfsat många på stranden. Inte så många barnfamiljer men några pensionärer och ungdomar som slutat skolan för dagen. Vi går fram och känner på vattnet.

"Shit vad kallt." Skriker Disa och tittar på mig. "Ska vi ta och sola först innan vi badar eller?"

"Okej, låter som en bra plan."