Nörd på heltid, eller?

1.5

Justins perspektiv

"Yes! Jag vann!" Skriker Oscar. "Vill du ha revansch?"

"Här, ge hit spelkonsolen Justin." Säger Erik. "Du brukade ju vinna jämt på det här."

"Han tänker på Lexi ser ni väl. Han har blivit kär!" Säger Liam och flinar. Skratt hörs från Oscar och Erik.

"Helvete heller. Jag ska mörda er, era skithögar när jag inte har så jävla ont överallt!" muttrar jag argt åt dem.

Tyvärr så känner Liam mig bättre än jag själv och han hade rätt. Jag tänker på Lexi men det säger jag inte högt. Hon har varit i mitt huvud 24/7 de senaste dagarna. Jag kan inte få ut henne, så vid detta lag har jag slutat bry mig och låter henne vara där tills hon försvinner automatiskt.

"Justin, du vet väl att det är okej att vara kär och ha känslor." Säger en flinande Liam till mig.

"Ha Ha Ha, super kul killar. Fattar ni trögt, jag är INTE kär." Säger jag och suckar.

Jag hör ytterdörren öppnas och stängas och är glad över att det avbröt samtalsämnet.

"Hallå Justin! Är du hemma?"

"Ja, jag sitter i vardagsrummet. Var har du varit?" Frågar jag.

"Jag var hos pappa din skit, jag kan inte bo med en idiot till brorsa!" Skriker min syrra. Jag går ut till hallen där hon är på väg upp för trappen.

"Disa, jag har ju sagt att jag är ledsen." Säger jag.

"Har du verkligen sagt det till Lexi?" Frågar hon.

"Njaa, nästan. Det var min tanke, eller lixom, jag var på väg att göra det. Typ." Stammar jag fram.

"Asså Justin vet du vad du är? Du är den fegaste människan jag känner. Du går runt och tror du är så jävla cool när du trycker ner på andras känslor, andras självförtroende och personlighet bara för att få lite kredd eller status från denna falska värld du verkar leva i. Skärp dig och bete dig som en människa." Efter det går hon upp för trappan med hårda steg. Jag går tillbaka till vardagsrummet och känner tre blickar på mig.

"Du vet att hon har rätt va." Säger Liam. "Ibland är du en riktig douchbag."

"Ibland en skithög" Säger Oscar

"Player"

"Fuckboy"

"En allmänt elak människa och..."

"Okej, okej jag fattar er poäng." Säger jag och suckar.

Disa kommer ner för trappan och in i vardagsrummet med en fullproppad väska.

"Plus att jag kommer få allt skit. Lexi vet inte att jag är din syrra. Hon är den enda vän jag haft på flera år och om du sabbar mer kommer antingen hon eller jag att mörda dig. Kan du också låta bli att ligga med henne för jag vill behålla henne som vän. Det behöver ju inte sluta som med, Elin, Emma eller kanske Sara eller Felicia..."

"Okej, jag fattar. Påminn mig inte om dem, jag har faktiskt sagt att jag är ledsen över det."

"Det är en grej du inte verkar fatta Justin. Det räcker inte med att bara vara ledsen över något. Man måste göra något åt saken. Bevisa det, eller förbättra det. Ibland är du bara så trög." Säger hon innan hon går ut genom ytterdörren.

Jag står stum i hallen och vet inte riktigt vad jag ska säga eller göra. Jag vänder blicken till fotot med mig och Disa. Jag står och håller om henne. Jag kommer ihåg att den dagen då fotot var taget så sa hon att jag var hennes bästa brorsa någonsin. Hon är min enda syster och jag har behandlat henne så jävla dåligt att jag skulle vilja spy på mig själv. Fan varför var jag tvungen att bli så här.