4.8

3.3K 75 15
                                    

Lexis perspektiv

Jag hade gått hem igår för att kolla läget med husvagnen. Ingen verkar ha varit där förutom djur som har bökat omkring i jorden. Annars såg det likadant ut. Nu är jag påväg till skolan igen. Alla som hatar måndagar kan räcker upp en hand. Just nu önskar jag att jag hade 10 st armar för alla de hade varit 20 meter upp i luften.

Jag går in på skolgården och ser en del elever ute. Det börjar närma sig sommar för att det blir varmare och varmare. Jag slutar skolan om några månader bara. Steg för steg går jag mot byggnaden. Jag känner hur det börjar skapas handsvett men kan inte förstå varför. Jag öppnar dörren långsamt för att inte någon ska märka. När jag går in ser jag elever som står vid sina skåp och pratar. Jag kollar mig omkring och det var inte ett skit som hände. Jag släpper ut en suck av lättnad och går vidare i korridoren till mitt skåp. När jag plockar ut mina böcker knackar någon mig i ryggen. Jag vänder mig om och ser Liam.

"Tja Lexi! Har du sätt Justin?"

"Nej, jag kom precis hit."

"Okej. Har du sätt Disa?"

"Ehh...Nej Liam, jag kom precis hit!" Säger jag igen och kollar på honom. "Vad är det med dig?! Du ser stressad ut."

"Ehh...nej, nej. Jag är inte stressad. Jag är super lugn."

"När man säger att man är super lugn är man i själva verkat stressad. Berätta"

"Jag måste sticka nu vi ses!"

"VÄNTA...gå inte..." hinner jag bara säga innan han har gått runt hörnet av korridoren. Wow vilken start på dagen! Verkligen. Dörrarna öppnas och jag kollar dit. Det var inte bara jag som kollade dit, det var även alla andra 50 elever som står i korridoren som också kolla dit. Nu!? Men inte när jag gick in?! I dörren står Sandra och hennes kompisar. Jag gör ett konstigt ansiktsuttryck som består av ett kort skaratt, elakt flin, jag himlade med ögonen och jag suckade av frustration. Sandra får mig direkt på dåligt humör. Skrattet kom ut ur munnen var på grund av deras kläder som mer såg ut som kläder man har på stranden. Sandra har på sig en magtröja som hon inte försöker göra större utan mindre och ett par shorts som slutar efter halva rumpan. Ett par klackskorna som ser ut som Kaknästornet i höjd och ett kilo smink i ansiktet. Synen av henne börjar man vänja sig vid. Även fast det är oftast svårt att kolla på henne. Ibland är hon fulare än andra dagar och då måste man kisa för att det sticker i ögonen av fulhet. Ni kanske tycker jag är elak men, Nej. Jag tänker detta just nu, jag håller mina tankar för mig själv. Sandra å andra sidan tycker om att dela sina tankar med personen hon tänker på. Det har varit mig de senaste åren.

"Nämen vem har vi här!? Lexi var de va?" Piper hon ut.

"Tja Sandra, kul att se att du klär dig precis som du gjorde i vintras. Börjar bli ganska uttjatat! Tycker du inte det?!"

"Håll käften!" Skriker hon och slår till mig på kinden. Jag har blivit slagen där så många gånger av henne så känslan blir mindre och mindre smärtsam för varje gång. Jag blinkar bara några gånger innan jag vänder tillbaka huvudet.

"Kul att se dig också! Du tycker om mig så mycket att du alltid ska hålla på och nudda och slå mig."

"Du din lilla slyna, du ligger på gränsen till att bli mördad just nu, så passa din tunga jävligt noga." Skriker hon i ansiktet på mig och vänder på Kaknästornen hon har på fötterna.

WHAT! Vart kom allt självförtroende ifrån? Jag stirrar framför mig innan jag inser att jag börjar bli själv i korridoren efter att alla 50 elever bevittnat händelsen och fått sin dagliga dos av gymnasie drama.

Jag springer till klassrummet för att inte bli försenad. Springer in genom dörren. What the fuck! Klassrummet är helt tomt. Jag går ut och kollar på dörren. FUCK igen. Det var fel klassrum. Jag springer vidare i korridoren och öppnar rätt klassrum denna gång. Klassen vänder sig om och läraren kollar på mig.

"Någon ursäkt Lexi?" Frågar läraren.

"Nej...Förutom att jag går i gymnasiet och kände för att gå till skolan, hämta mina böcker från skåpet för att sedan gå till klassrummet så, Nej. Jag har ingen ursäkt." Säger jag och kollar tillbaka på läraren. Några fniss hörs från klassen och jag går och sätter mig på den lediga platsen bredvid Disa.

Nörd på heltid, eller?Där berättelser lever. Upptäck nu