6.6

2.5K 67 4
                                    

Lexis perspektiv

Jag vet inte riktigt vad min åsikt om snurra flaskan är eftersom jag inte riktigt har några större erfarenheter om det.

Hela klassen sätter sig iallafall i en ring bredvid elden. Tjejen som föreslog leken snurrar flaskan och den stannar på Sara. En trevlig och snäll tjej men inte någon jag skulle umgås med.

"Sara! Kyss Oscar!" Säger tjejen som snurrade flaskan snabbt. Sara skriker ut av lycka att äntligen få kyssa sin bokstavliga crush.

"Oscar gick för ett tag sedna!" Säger jag och klassen vänder sig tillbaka till tjejen.

"Okej då, Sara du får kyssa... ehhh...Markus istället." Säger den flask snurrande tjejen och kollar besviket på Sara som ser ännu mer besviken ut.

Leken fortsätter. Det är ungefär som jag förväntade mig. Jag har haft turen att aldrig få flaskan på mig eftersom att det sitter ett tjugotal personer i ringen.

Men det som förvånar mig hittills under kvällen är det som kommer att hända nu...

Flaskan snurrar, och den stannar på Liam. Personen som snurra flaska kollar tveksamt på Justin. Först förstår jag inte varför men det kommer också visa sig vara väldigt självklart.

"Liam! Kyss Disa på kinden!" Säger personen.

"Buuuu! Munnen, munnen..." ropar hela klassen.

Disa blir helt röd i ansiktet och Liam kollar tveksamt på Justin ifall han kommer att bli arg flyga på Liam. Men han sitter helt stilla och bara flinar mot dem. På något magiskt kill språk jag inte förstår, men som Justin och Liam använder sig av böjer sig Liam ner för att kyssa hennes kind, WAIT WHAT! Han "missar" kinden. Eller gjorde han det avsiktligt? Liam böjer sig ner och crashar mot Disas läppar. Hon är först förvånad precis som jag men kysser sedan tillbaka. Jag sneglar på Justin som sitter och ler och kollar på mig. Jag blir röd i hela ansiktet och kollar snabbt tillbaka på Liam och Disa. Hela klassen har börjat applådera och jubla. Liam och Disa drar ifrån och ler mot varandra och klassen. Disa kollar på mig och mimar något. Jag förstår ungefär hälften av hon sa på vårat magiska tjej språk och mimar något tillbaka till henne.

Några fler rundor blev det och det var många som fick kyssa varandra, ta shotar eller berätta något pinsammt osv. Men det klassen och skolan kommer snacka mest om nästa dag är Liam och Disa. Det är jag 99% säker på.

Leken var hyfsad rolig tills turen övergav mig och flaskan pekade på mig. Klassen blev som vilda och jag förstod inte varför, jag kunde inte göra något annat än att sitta och le stelt. Som om jag längtat till min tur i den är leken. Aldrig!

Personen som snurrad flaskan var en kille vid namn Jacob jag inte pratat med så mycket förutom på något arbete i skolan.

"Eyyy allihopa! HALLÅ, TYSTA DÅ!" Skrek han för att få allas uppmärksamhet. Även min. Han tänkte efter en stund för att komma på något. Han sneglade på Justin som själv såg väldigt nervös ut. Jacob sneglade på Disa och sedan nästan stirrade han på mig.

"Det här kommer inte bli så lätt klassen. Som vi alla vet är det självaste Lexi som har varit det senaste nyheterna och ryktena på skolan sisa tiden av andra åter på gymnasiet. Jag själv börjar intressera mig för sanningarna bakom alla rykten. Om dem stämmer?" Säger Jacob och pratar som om han höll en föreläsning i Naturvetenskap. Hela klassen förutom jag och Disa kollar på honom intensivt. Han gör en konstpaus för att få spänning i situationen och jag och Disa himlar med ögonen mot varandra. Det börjar också bildas en irritation i min kropp.

"Lexi min damer och herrar!" Säger han och pekar på mig. "Här har varit den mest omtalade personen det senaste halvåret. Vad är det som händer mellan henne och självaste Justin Barkley? Varför är hon så mystisk? Var får hon allt självförtroende ifrån så att hon bokstavligtakat skäller ut Sandra på skolgården? Var det hon som skickade sms:et från Justins mobil som räddade livet på honom?" Säger Jacob.

Han bara fortsätter och fortsätter. Den från början barnsliga leken börjar göra mig arg och jag spänner musklerna så det gör ont och krampar. Jag känner att jag blir mållös och arg på samma gång. Jacob står äligtalat och snackar skit om mig och personerna runt omkring mig. Han berättar saker som är privata, personliga, frågor jag ställer till mig själv varje dag men aldrig lyckas lista ut ett svar på. Han förnedrar mig till ett objekt som det är okej att snacka om. Han säger det inte rakt ut eftersom han ställer det i frågform. Men eftersom ämnet handlar om mig är det väll ganska självklart att allt han säger har en sanning eller koppling till mig, annars skulle han inte säga dem. Eller hur?

"Så...Lexi...jag och hela klassen vill att du...kysser eller hånglar upp Justin! Välj själv." Säger Jacob och flinar mot mig.

Just nu kan jag vara en blandning mellan tomatröd och likblek i ansiktet. Hur kan det komma sig? Tomatröd är jag för att jag är så jävla pissed of på Jacob och klassen som jublar som aldrig förr. Likblek är jag för att jag är helt mållös och undrar hur korkad i huvudet han han vara. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, vad jag ska säga, vad jag ska göra, hur jag ska reagera.

Jag vänder mig mot Justin. Jag trodde han skulle flina överlägset men han ser faktiskt ledsen ut. Jag vänder mig till Disa som ser medlidsamt på mig och är påväg att resa sig upp för att gå mot mig. Tillslut reagerar min hjärna och min kropp på sättet jag vill att den ska göra.

"Heyyy! KÄFTEN ALLIHOPA! Skriker jag på klassen. Jag ställer mig upp och börjar gå långsamt mot Jacob som börjar bli mer och mer obekväm i situationen. Jag går några varv i cirkeln och bara låter sanden omringa mina fötter.

"Det är bara nått jag skulle vilja säga innan jag gör någonting överhuvudtaget. Först och främst Jacob, varför tog du upp alla dessa saker och ställer dem som frågor när du vet att du inte kommer få ett enda jävla svar. Du bara höjer ribban på frågan som om det komma ett svar alla ska bli nöjda med när du egentligen bara snackar skit och gör mig till ett objekt det är okej att snacka om." Jag kollar på Jacob med höjda ögonbryn.

Hela klassen är knäpptyst. Jag har inte höjt min röst men ändå ser det ut som om jag skrikit på dem. Jag låter arg men jag skriker inte bara för det. Jacob säger inget så jag förtydligar mig för att få ett svar.

"Kan du vara snäll och svara på min fråga Jacob. För tydligen verkar alla här i ringen vilja att jag ska svara på alla frågorna du ställde." Jag tystnar och kollar på Jacob.

"Ehh...asså, jag bara...tyyyyp..." det är det han lyckas få fram.

"Och bara så alla vet kan ingen här säga till mig eller någon annan vad personen ska och inte ska göra bara för att det är en lek. Speciellt inte när ordet 'hångla upp' används och enbart är till för att smutsa ner dess betydelse." Jag kollar på alla ögon som stirrar på mig i ringen. Jag går med bestämda steg och sträcker fram handen mot Jacob och han backar snabbt som om jag ska slå honom.

"Förlåt, slå mig inte!" Säger han. Jag himlar med ögonen.

"Jag slår inte människor bara för att dem har öppnat sin käft. Jag vill att du ger mig flaskan så att jag kan snurra den." Säger jag mot honom. Han verkar andas ut och ger flaskan till mig. Några korta skratt hörs från människorna i ringen. Jag snurrar och den stannar.

"Okej! Vilma...jag vill att du svarar mig och klassen ärligt." Säger jag och hon nickar nervöst. Rädd för vad jag ska säga.
"Mår du bra? Och har du mått bra i andra året på gymnasiet?" Säger jag och ger henne ett kort leende. Hon besvarar leendet och svarar på min fråga. Leken fortsätter.

Nörd på heltid, eller?Where stories live. Discover now