Nörd på heltid, eller?

5.7

Justins perspektiv

Oscar ställer sig mellan mig, Liam och Erik för att sätta stopp för ett slagsmål i mitt rum. Jag vet inte ens om det är möjligt. Asså, att Oscar kan stoppa oss alla tre. Ett slagsmål är definitivt möjligt, det har nämligen hänt ett antal gånger mellan oss.

Jag sätter mig ner på sängen för att andas och tänka igenom det som precis hände. Liam har haft känslor för min syrra jättelänge och jag har trott att det har varit Lexi. Det förklara iallafall varför han alltid har varit nervös i Disas närhet. Hon har oftast varit med Lexi då och jag måste ha missuppfattat situationen helt. Varför reagerade jag som jag gjorde. Bårde jag inte bli argare om han gillar min syster, som den överbeskyddande storebrodern jag är. Lexi är inte ens släkt. Varför bryr jag mig om henne? Eller, jag bryr mig inte alls om henne.

"Justin!....HALLÅ?! JUSTIN!" Ropar någon. Jag kollar upp och ser Liam vifta med armarna framför mitt ansikte.

"Justin är du okej med hela denna Disa grej?" Jag har ingen lust att prata om detta samtalsämne mer så jag gör det gansk tydligt för resten av killarna.

"Liam...du och jag ska snacka mer senare om det här." Säger jag till strängt till honom och han nickar. "Ska vi dra till affären?" Frågar jag istället till killarna för att ha något att göra och komma ut från rummet. Alla nickar samlar ihop sina grejer. Jag märker att jag har på mig en gammal tröja från när jag var yngre och byter den snabbt. Jag tar en vanlig grå tröja från garderoben och drar den över huvudet.

Disas perspektiv

Jag går in genom ytterdörren och slänger av mig jacka, ryggsäck och sparkar av mig skorna på skohyllan. Jag kommer precis från skolan och känner för att kasta mig i soffan med något att äta. Jag sätter på serier och kollar på tv:n precis som vilken tonåring som helst. Jag tappade bort tiden men efter ett långt tag kommer Lexi hem med Fredrik.

"Jahopp! Vad har ni gjort?" Frågar jag Lexi som också kastar sig i soffan bredvid mig. Hon har ett leende på läpparna och det spritter i hennes kropp som om hon vill berätta något hon egentligen borde hålla hemligt.

"JAG FICK JOBBET!" Skriker hon tillslut.

"VÄNTA VA!? Var du på intervju nu?"

"JA! Jag var supernervös men jag fick jobbet som assistent." Säger hon exalterad.

"OMG LEXI! Det är ju super bra!" Säger jag och kastar mig över henne för att ge henne en kram. Hon kan förmodligen inte andas men för tillfället skiter jag i det. Kramen varade inte mer än några sekunder så jag tror hon överlevde.

Jag ska precis börja en mening när jag hör röster och tunga steg i trappan påväg ner.
Wtf! Har Justin och hans kompisar varit hemma hela tiden? Jävlar vilken bra serie jag måste ha sett.

Justin, Liam, Erik och Oscar kommer nerdundrandes från trappan. Alla stannar upp och kollar på mig och Lexi som sitter i soffan. Justin, och Liam blir genast nervösa. Varför vet jag inte.

"Tja! Vart ska ni?" Frågar Lexi vid sidan om mig."

"Vi ska till affären!" Säger Erik glatt.

"Ok, kul." Svara jag.

"Ni vill inte hänga på?" Fortsätter Erik. Jag ser Liam ge honom ett löst slag i bakhuvudet men Erik bara flinar åt honom.

"Sure." säger Lexi. Jag nickar också och ställer mig upp.

"Får jag bara fråga om ni har hört något uppifrån?" Frågar Justin nervöst.

"Lexi kom hem nyss men jag har inte hört något! Hurså?" Svarar jag.

"Nä...det...det var oviktig." Säger Justin och kliar sig i nacken.