16 - Michelle

5.9K 75 2
                                    

Va Felix bra i sängen? :)
? :)

"Så du menar helt ärligt att du inte 'kommer ihåg' något alls från i fredags?" frågade han med en blick som sa att han inte trodde mig.

Mitt hjärta började slå aningen fortare när vi kom in på ämnet, jag trodde ärligt att han inte skulle fråga mig om det. Att han bara skulle släppa det så fort han insåg att jag inte gjorde en stor grej av det.

Men han var tydligen för investerad och angelägen att få bekräftelse om det. Och det tyckte jag var skitkul.

Jag kollade på honom med ett höjt ögonbryn och en förvirrad blick. "Vad pratar du om?"

Felix släppte ut ett litet skratt. Han bet sig sedan i läppen. "Du minns, Michelle. Så varför säger du det motsatta?"

"Det motsatta? Jag var jävligt packad i fredags, det är det jag kommer ihåg! Inget annat." Jag ryckte oskyldigt på axlarna. "Tyvärr."

"Så du kommer heller inte ihåg hur du vaknade i lägenheten morgonen därpå, naken, bredvid mig? Du var för packad?"

Jag kunde inte hjälpa att flina när jag såg på honom. Man såg så tydligt hur det störde honom, det störde honom att jag inte ägnat en enda blick åt honom sedan natten tillsammans. Jag hade inte gett honom någon cred eller någon uppmärksamhet. Och det äter upp honom inifrån, det såg man.

Jag flämtade dramatiskt till. "Nej, vet du? Jag kommer faktiskt ihåg något. Jag vaknade upp bredvid en spinkig kille i en främmande lägenhet... Men jag såg aldrig hans ansikte!" Jag log upp mot den långa, faktiskt stiliga, killen framför mig. "Vad lägligt, eller hur?"

Felix kisade mot mig i en sekund, och ett snett leende bildades på hans läppar. "Du leker bara med mig. Jag fattar."

"Leker?" frågade jag dumt. "Jag var skitfull, och minnesluckor är ingen lek, Felix." sa jag sedan viktigt. "Det är sjukt konstigt, och läskigt att få såna!"

Felix visste exakt vad jag höll på med vid det här laget, men jag bara fortsatte låtsas som ingenting:

"Skäms du? Är det därför du inte säger eller skriver något? Du har aldrig förr skämts över att ha legat med någon, om jag inte misstar mig?" Felix hade förmodligen sett mina öppna svar om mitt sexliv på ask.fm, och undrade varför i hela friden inte han fick sådan uppståndelse efter det enastående sexet i helgen. "Skäms du?" frågade han spinnandes och med en intensiv blick, som jag inte kunde undvika.

"Jag har inget att skämmas för." svarade jag med lika mycket sug i blicken som han själv. Han tog ett kliv fram mot mig.

"Skäms du över sättet jag fick dig att skrika mitt namn?" frågade han tyst, och synade min kropp. Jag tog ett steg bakåt, så det blev utrymme mellan oss två igen.

"Skrika ditt namn?" sa jag efter jag harklat mig.

"Eller kommer du bara 'inte ihåg'?" Felix tog ännu ett steg emot mig, och när jag backade slog jag emot en brandpost som stod bakom mig. "Du kommer inte ihåg hur min mun kändes emot ditt bröst?" frågade han och stängde det lilla utrymme som fanns mellan oss. Jag kollade upp i hans ögon igen, de hade den där hungriga blicken som jag genast kom ihåg sedan tidigare. Stämningen var inte längre lekfull, den var elektrisk. Jag svalde. "Du kommer inte ihåg sakerna du sa? Sakerna som fick mig stenhård?"

Hur gick situationen från mig i fullständig kontroll, till att han fick mig mållös på typ tio sekunder?

Felix la en hand på min arm, men flyttade den snart neråt, nerför min sida, min midja och den hamnade snart på min rumpa. "Hur jag rörde dig?" fortsatte han och jag harklade mig ännu en gång. Jag svarade inte, så han bara flyttade sig närmare så hans mun hamnade precis vid mitt öra. "Sakerna jag viskade i ditt öra?"

Jag kände genast den där varma bubblande känslan i den nedre delen av min mage. Men jag ville inte att Felix skulle veta att han hade den kontrollen över mig och min kropp

"Vad exakt viskade du?" frågade jag honom, och han drog sig tillbaka. Jag lutade snett på huvudet och såg på honom. "Jag kommer som sagt inte ihåg." Jag log. Felix kvävde en suck.

"Snuskiga saker." svarade han, fortfarande händerna på min höft. Jag började bli knäsvag nu, så jag tog bestämt bort hans händer från min kropp och log stort.

"Såklart du gjorde." skrattade jag och tog långa kliv för att komma bort ifrån honom. En sekund till sådär nära honom och jag hade inte kunnat hålla händerna borta.

Felix sänkte sitt huvud och insåg sitt nederlag. Han hade fortfarande den där busiga blicken som han alltid hade. "Michelle..."

"Jag har redan sagt att jag inte kommer ihåg något, Felix." Ren lögn, och det visste vi båda.

Felix nickade. "Då kanske jag får friska upp ditt minne? Återuppliva det som hände, så kanske du kommer komma ihåg."

Jo, det hade varit något. Men jag kan såklart inte. Inte nu.

Jag var glad att vi stod meter ifrån varandra nu. Inte sådär nära som nyss. "Michelle!" ropade någon bakom mig, ifrån klungan med människor. Omar, Olivia och Davina var redo att dra nu, vår skjuts hade äntligen kommit. Jag nickade åt dem.

"Det skulle du allt vilja, va?" flinade jag och tog långsamma steg baklänges för att fortfarande se på Felix när jag gick.

"Du vill också." flinade Felix. Han hade äntligen fått lite av den bekräftelse han ständigt sökte efter och såg otroligt nöjd ut efter minuterna med mig under hans våld. Fan att jag ens släppte in honom sådär, även om det var lager efter lager av kläder mellan oss.

Jag ryckte på axlarna. "Vet inte riktigt. Vi får se."

ask.fm | f.sWhere stories live. Discover now