70 - Felix

3.7K 78 3
                                    

Träffas?
?? Nej

Varför inte?
Men nej bara

Ett tag låg hon och smsade med någon. Hon fnissade till och mina tankar gick direkt till den där tönten Omar som alltid hängde efter henne. Jag ville fråga vem hon skrev med eller om hon och Omar någonsin gjort något mer än att pussas. Men jag gjorde aldrig det, det skulle få mig att framstå som värsta avundsjuka tönten.

"Jag ska bara vila ögonen lite..." gäspar Michelle fram till slut. Jag sneglade på klockan, straxt över nio. Jag log och kände snart hennes huvud falla ner på min bröstkorg. Hon andades djupt och långsamt.

Helt plötsligt ser jag hur min hand dras mot Michelles kind. Mina knogar stryker hennes mjuka kind, som inte längre var rosig av kylan utomhus. Jag stryker försiktigt hennes öronsnibbar och hennes läppar, som jag vid minnet av att kyssa dem, får mig att le. Jag var som i trans när jag rörde henne.

Hon förvirrade mig så himla mycket. Hon får mig att känna så många saker som jag aldrig tidigare gjort.

Jag fortsätter kolla på 2 ½ män, med en konstig känsla i magen. Dock så börjar min telefon vibrera och jag svarar när jag ser Oscars namn. "Hallå?" säger jag tyst, för att inte väcka Michelle.

"Tja, vad gör du?" frågar han. Det lät som han var utomhus. Jag såg ner på Michelle som hamnat i min famn.

"Inget."

"Bra, för vi ska åka och träffa tre brudar på station. De väntar på oss."

Jag rynkade på näsan. "Va, nej? Vilka?"

"Elsa, Jasse och Amanda. Du vet, de går på Sunds..."

"Inte fan vill jag träffa dem." sa jag.

"Va?" skrattade Oscar. "Du vet att Jasse är kåt som fan på dig, va? Hon ska till Joel imorgon och du har världens chans."

Jag suckade. Jag hade ingen lust att åka och träffa de där desperata tjejerna och heller inte att åka på fest för att hitta en tjej att dra med hem. Jag vet inte vad som har förändrats, men så är det.

"Jag kan ända inte åka till station nu. Sorry." sa jag och såg ner på Michelle. Hon låg där i min famn, lugn och stilla.

"Skojar du? Varför inte?"

"Jag har bara inte tid just nu." sa jag.

"Men." stönade Oscar. "Din förlust."

"Bryr mig inte, hörs sen." sa jag, trött på samtalet.

"Slyna." sa Oscar och la på. Jag himlade med ögonen och la undan mobilen.

-
Ungefär femtio minuter senare vaknade Michelle till, hon gnydde till och jag, som halvt sov, blinkade sömndrucket med ögonen.

"Jävlar..." mumlade hon och insåg snart att hon låg mjukt i min famn. Hon harklade sig och reste sig. "Hur länge har jag sovit?" Hennes röst var tjock och tyst.

"Typ en timme." svarade jag, med saknad av kontakten och värmen hon givit mig.

"Va?" Hon kollar förvirrat på klockan. "Jag brukar inte somna sådär..." Jag biter mig i läppen för att förhindra leendet som vill fram. "Du borde ha väckt mig."

"Du verkade så trött." Jag ryckte nonchalant på axlarna, men inuti brann jag.

"Du kunde ha gått." mumlade Michelle och fixar sitt hår, som blivit lite tovigt. "Du behövde inte stanna."

"Jag vet, men det är lugnt." sa jag och sträckte på mig.

Michelle gäspar och gnuggar sig lite i ögonen. "Har du varit vaken hela tiden?" frågade hon.

"Aa."

Michelle sitter uppgiven ett tag innan hon sätter sig i skräddarställning på sängen. Hon för sina fingrar genom håret. "Det här är fett konstigt." sa hon.

Ja, det kanske det var. Det var det, men på något konstigt sätt tyckte jag om det. Jag undrade om hon också gjorde det.

-

A/n: Ville bara säga hur glad jag blir över all positiv respons jag får på den här boken nu på senaste tiden, men även på min andra bok "sexton/sjutton", *hint hint för er som inte läst den*. Blir så glad när ni röstar och kommenterar!!
När börjar ni skolan föresten?? Jag börjar på tisdag, vill verkligen inte tillbaka :(

ask.fm | f.sWaar verhalen tot leven komen. Ontdek het nu